- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:525

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Stenhammar, Kristian - 4. Stenhammar, Fredrika - 5. Stenhammar, Carl Wilhelm Eugen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lagreformer m. m., näppeligen af någon öfverträffas,
och han utöfvade ock ganska stort inflytande
inom det konservativa lägret, vid alla af
honom bevistade riksdagar placerad i det
viktiga statsutskottet. Teol. doktor 1844,
led. af Vet.-akad. 1847. Död i Häradshammar d. 10
jan. 1866.

Under sin vistelse vid universitetet
ägnade sig S. hufvudsakligen åt de matematisk-fysiska
vetenskaperna; under sina lektorsår sysselsatte
han sig åter mycket med geografiska studier och
utgaf i detta ämne en förtjänstfull lärobok. Hans
hufvudämne var dock alltid naturalhistorien,
i hvilken han gjorde sig ett namn både såsom
entomolog och botaniker, men framför allt såsom
lichenolog. 1824–33 utgaf han Schedulæ criticæ de
lichenibus exsiccatis Sueciæ
(med forts.; tills. med
E. Fries och G. K. Ljungstedt). 1857 påbörjade han
utgifvandet af en ny dyrbar lafsamling, åt hvilken
han ägnade hela sin återstående lefnad, och af
hvilken åtta fascikler utkommo före hans död. Inom
entomologien har han lämnat utmärkta monografier
öfver insektsgrupperna Ephydrinæ och Copromyzinæ
i Vetenskapsakademiens handlingar samt meddelat smärre
uppsatser i Öfversikten af dess förhandlingar. Han
har ock författat den nyss nämnda Lärobok i den äldre
och nyare physiska och politiska geografien
(1:sta
kurs. 1826, 2:dra kurs. af Palmblad), verkställt flera
öfversättningar, utgifvit sin svåger P. U. Kernells
Anteckningar under en resa i södra Europa m. m.

Gift 1: 1814 med Anna Brigitta Sundström, 2: 1823
med Anna Charlotta Kernell.


4. Stenhammar, Fredrika,
född Andrée, skådespelerska, sångerska. Född i Visby
d. 19 sept. 1836; den föregåendes sonhustru.
Föräldrar: provinsialläkaren, doktor Andreas Andrée
och Eberhardina Lovisa Lyth.

Vid femton års ålder ansågs fröken A. af sin lärare redan
mogen att idka musikstudier vid konservatoriet i Leipzig,
där hon först studerade blott piano och komposition
men, efter att ha hört Lind och Sonntag, äfven sång
för fru Schäffer. Hon gjorde så snabba framsteg, att
hon redan 1854 anställdes som sångerska vid hofteatern
i Dessau. Detta engagemang afbröts likväl snart genom
teaterbyggnadens brand, hvarefter hon återvände till
Sverige, där hon debuterade på k. teatern i lady
Harriets roll i »Marta» d. 22 juni 1855. Omedelbart
därpå fästes hon vid den k. scenen för två år, efter
hvilken tids förlopp hon begaf sig till Paris, att
där 1857–58 ytterligare utbilda sin rika musikaliska
begåfning under den berömde Duprez. Hon gasterade i
Wien 1859. Sedan tillhörde hon ständigt k. operan i
Stockholm utom en kort tid 1867–68. Bland de roller,
hon tolkat, böra framför andra nämnas: Grefvinnans
och Susannas i »Figaros bröllop», Alices i
»Robert», Annas i »Don Juan», Paminas i
»Trollflöjten», Elviras i »Puritanerna», Berthas
i »Profeten», Mathildas i »Vilhelm Tell»,
Leonoras i »Trubaduren», Margaretas
i »Faust», <i>Adalgisas i »Norma», Valentines
i »Hugenotterna», Elsas i »Lohengrin» o. s. v.
Hon har äfven komponerat och
utgifvit så väl romanser, som arbeten i den högre
stilen, hvarjämte hon såsom musiklärarinna utöfvat
en högst gagnelig verksamhet. 1864 invaldes hon till
medlem af Musikaliska akademien. Fru S. var framför
allt lyrisk sångerska och bäst i konsertsalen. På
scenen lyckades hon bäst i tysk musik. Hennes
tongifning var mönstergill, föredraget enkelt och
fint musikaliskt. Död i Stockholm d. 7 okt. 1880.

Gift 1863 med sångaren, kontrollören vid tullverket
Oscar Fredrik Stenhammar, son till S. 3.


5. Stenhammar, Carl Wilhelm Eugen,
kompositör; sonson till S. 3. Född i Stockholm d. 7
febr. 1871. Föräldrar: arkitekten och tonsättaren Per
Ulrik Stenhammar
och grefvinnan Eva Kristina Louise
Rudenschöld
.

S. utbildades som pianist i Stockholm
af R. Andersson och i komposition af Emil
Sjögren, J. Dente och A. Hallén. Vid konservatoriet
aflade han 1890 en vacker organistexamen, studerade
1892–93 pianospel för prof. Barth i Berlin och har
utvecklat sig till en mästare på detta instrument. S:s
första större komposition, I rosengården, för
solo, kör och orkester, gafs 1892 på Filharmoniska
sällskapets konsert. På k. operan uppträdde S. 1894
med en pianokonsert, som sedan gjorde honom bemärkt
i utlandet. Som pianist har S. medverkat i Aulinska
kvartetten, föranstaltade 1895 tillsammans med
pianisten Knut Bäck intressanta musikaftnar och
har under årens lopp biträdt på en oräknelig mängd
konserter. 1895 utfördes å k. operan S:s ballad
Florez och Blanzeflor för baryton och orkester, Han
har vidare skrifvit körverken Snöfrid, Ett folk,
den stora kantaten till Stockholmsutställningens
öppnande 1897, sånger, pianosaker, stråkkvartetter,
en symfonisk ouvertyr Excelsior, o. s. v. Musikdramat
Tirfing, komponeradt för nya operahusets i Stockholm
invigning, uppfördes därstädes för första gången d. 9
dec. 1898. Redan flera år förut hade S. emellertid
komponerat Gildet på Solhaug, som för första gången
gafs i april 1899 i Stuttgart och i Stockholm i
okt. 1902. I Berlin på k. operan uppfördes detta
musikdrama i sept. 1905. Han debuterade i okt. 1897
som k. hofkapellets dirigent vid symfonikonserter
och ledde flera sådana samt utnämndes 1900 till
andra kapellmästare, hvilken befattning han lämnade
redan i slutet af vårterminen 1901. S. har sedan dess
bl. a. varit mycket verksam i Konsertföreningen. Han
var Filharmoniska sällskapets dirigent 1897–1900 och
är sedan hösten 1904 dirigent för Nya filharmoniska
sällskapet. Af Sveriges yngre tonsättare är S. en
bland de allra främste.

Gift 1896 med Helga Marcia Westerberg.

S:s äldre broder, Ernst Wilhelm
Emanuel
, född d. 26 mars 1859 och sedan 1898 lektor
i husbyggnadskonst vid Tekniska högskolan, har gjort
sig känd som en framstående arkitekt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free