- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:537

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Stjernström, Johanna (Jeanette) Charlotta - 3. Stjernström, Louise Elisabet - Stobæus - 1. Stobæus, Andreas - 2. Stobæus, Niklas - 3. Stobæus, Kilian, d.ä.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Edvard Stjernström och därigenom kom att i råd och
dåd understödja den scen, han då öfvertagit. Bland
de många dramatiska produkter hon dels författat,
dels bearbetat må nämnas: Filantropen uppf. 1847,
Ett blad ur samhällslifvets mysterier 1851, de
historiska skådespelen Drottning Kristina 1855, Konung
Carl X Gustaf
1857, och Fyra dagar under Gustaf IIIs
regering
1850, texten till H. Berens opera »Violetta»
samt de från utländska original bearbetade »Hin
ondes besegrare» och »Längtan efter äfventyr eller
perukmakaren och hårfrisören» m. m. Hon har äfven
lämnat ett par mindre noveller samt åtskilliga små
poem. Död i Stockholm d. 2 april 1857.

»Oaktadt hennes litterära verksamhet» – säger en af hennes
minnestecknare – »var ganska omfattande, ägnade hon
allvarliga studier så väl åt de sociala förhållanden,
hon i sina tendensstycken ville teckna, som åt de
historiska forskningar, på hvilka hon byggde sina
historiska skådespel.»


3. Stjernström, Louise Elisabet,
dramatisk författarinna. Född i Stockholm 1827;
syster till den föreg.

Liksom systern har fru S. varit en flitig
och samvetsgrann arbetare för scenen samt har lämnat
en stor mängd teaterstycken, dels i original, dels i
bearbetningar, men alltid anonymt. Bland mera bekanta
sådana torde vara nog att påminna om: »En papiljott»,
»Ett giftermål på dårhuset», »En herre som vaktar sin
måg», »Lulli och Quinault», »Läkaren mot sin vilja»,
»Tadelskolan», »Moderna vinglare», »Borgaren och
adelsmannen», m. fl. Flere af de originalpjäser, som
under systern fru Jeanette Stjernströms namn gått
öfver tiljorna, sägas vara en produkt af samarbete
mellan de båda systrarna. I några stycken, t. ex.,
Stockholmsbesöket, Tändstickorna, Tidens strid
eller det bästa kapitalet
, är detta gemensamma
forfattareskap antydt genom pseudonymerna »Carl
Blink och Georges Malméen». Bland S:s original torde
Johan Fredman, bellmaniad i 5 akter, 1861, vara mest
bekant. Efter sin mans död i början af 1877 öfvertog
hon ledningen af Nya teatern i Stockholm men uthyrde
den sommaren 1879 och sålde den 1880. På 1880- och
1890-talen har fru S. under signaturen Carl Blink
utgifvit en serie historisk-romantiska skildringar
från medeltiden och Vasatiden, hvartill kommer Ur
lifvet, Tidsbild
1903.

Gift 1861 med skådespelaren Edvard Stjernström.


Stobæus.
Denna i Lunds universitets historia ryktbara
släkt härstammar ursprungligen från Schleswig,
men har sitt namn af Stoby församling i Skåne, där
stamfadern för den svenska släktgrenen var kyrkoherde
under förra hälften af 1600-talet.


1. Stobæus, Andreas,
häfdaforskare, latinsk skald. Född 1642 i Stoby förs.
af Lunds stift, där fadern Johannes Laurentii
Hedenstadensis
var kyrkoherde.

Efter slutade skolstudier i Köpenhamn
skickades S. till universitetet i Greifswald, där han
tillbragte någon lärotid innan han 1664 blef kollega
och 1669 rektor vid Kristianstads skola. Sedan han
det sistnämnda året vunnit den filosofiska graden
vid det nyinrättade universitetet i Lund, kallades han,
på förord af Magnus Gabriel De la Gardie, hvars
uppmärksamhet han ådragit sig genom ett latinskt ode,
som han hållit vid Carl XI:s kröning, 1674 till ord.
eloquent. et poes. professor därstädes samt blef 1682, vid
universitetets återupprättande, utnämnd till samma
befattning. 1687 förändrades hans professur på det
sätt, att han utnämndes till histor. och poeseos
professor, hvarjämte Carl XII 1710 förordnade honom
till universitets bibliotekarie. Han innehade sedan
båda dessa befattningar till sin död i Lund d. 15
dec. 1714. Under den nationella brytning, som var en
naturlig följd af de södra landskapens införlifvande
med Sverige, slöt han sig oförbehållsamt till det
nya väldet, hvilket gaf Carl XI anledning att yttra,
att han var den första skåning, som gjort svenska
kronan någon verklig tjänst. »Han har för öfrigt
förvärfvat sig en betydande ryktbarhet såsom latinsk
vältalare och skald, ’Semper poëta Stobæus’, såsom
hans samtid kallade honom och såsom han själf älskade
att benämna sig.» Äfven såsom häfdaforskare har han
inlagt stor förtjänst särskildt genom sina samlingar
och bearbetningar af Skånes äldre historia.

Gift 1: med Ursula Maria Wode, 2: med
Geska Hörling.


2. Stobæus, Niklas,
latinsk vältalare. Född i Lund d. 20 okt. 1694;
den föreg. son.

Sedan S. någon tid studerat vid universitetet i sin
födelsestad, antogs han 1714 till amanuens vid akademiska
biblioteket, som då stod under faderns uppsikt,
och förvaltade, efter dennes kort därpå timade död,
bibliotekariebefattningen i halftannat år, till 1716.

I maj månad det följande året anställdes
han såsom lärare för kosack-hetmannen Filip Orlicks
söner, hvilka följt sin fader till Sverige och
med honom vistades i Lund. Sedan S. innehaft
denna lärarebefattning i tvenne år, företog han
1719 en resa till Stockholm, där han blef känd
af svenske envoyén Neugebauer, som erbjöd honom
att medfölja såsom legationssekreterare på hans
tillämnade beskickning till Konstantinopel. Då
ambassaden inställdes, återvände S. till Lund,
där han 1723 förordnades till docent i filosofiska
fakulteten. Från nämnda lönlösa befattning befordrades
han ändtligen 1729 till akademiesekreterare, utnämndes
1735 till eloquent. et poes. professor, hvarefter
han innehade denna professur till sin död i Lund
d. 7 dec. 1754. Såsom målsman för sin vetenskap,
romerska poesien och vältaligheten, häfdade han med
heder sin plats på faderns lärostol, om han än icke
uppnådde dennes ryktbarhet. De latinska skaldestycken
och vältalighetsprof, han efterlämnat, skola enligt
kännares omdöme vittna om en författare med klassisk
smak och bildning. Hans son Andreas Peter, f. 1732
d. 1799, efterträdde honom 1771 i professuren.

Gift 1729 med Maria Ingelström.


3. Stobæus, Kilian, d. ä.,
natur- och häfdaforskare;
brorson till S. 1. Född i Vinslöfs församling i Skåne
d. 6 febr. 1690. Föräldrar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free