- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:538

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Stobæus, Kilian, d.ä. - Stobée, Lorentz Kristofer - Stockenström, von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kronobefallningsmannen öfver Göinge härad Nils Stobæus
och Brigitta Sofia Treutiger.

Ehuru svag och sjuklig allt
ifrån barndomen, blef S. student i Lund vid nitton
års ålder och antogs 1710, på grund af sin redan
då kända skicklighet i medicin, till biträdande
läkare vid svenska örlogsflottan, hvilken plats
han bibehöll till 1713. Efter att sistnämnda år ha
återvändt till Lund, fortsatte han med ifver sina
studier i medicin och naturhistoria och promoverades
1721 till medicine doktor. Under dessa studieår
utöfvade han vid sidan af egna studier ett slags
akademisk lärareverksamhet, för hvilken han såsom
arvode uppbar ett dubbelt kungligt stipendium. Nyss
blifven medicine doktor, förestod han ett par år
medicinska professuren, hvarefter han 1724 flyttade
såsom utnämnd stadsläkare till Göteborg. På kallelse
af skånska adeln och magistraten i Malmö, hvilka
hvar för sig förbundo sig att lämna honom ett årligt
läkarehonorarium, återvände han redan 1725 till
Skåne och utöfvade där under den närmaste tiden en
vidsträckt läkarepraktik. 1728 utnämndes han i Lund
till e. o. philos. natur. et physic. experiment.
professor, en lärostol som för honom enkom
inrättades och hvarifrån han förflyttades 1732
till professuren i historia. Han blef sistnämnda år
arkiater. Sistnämnda lärareplats innehade han till sin
död d. 13 febr. 1742. Utmärkt läkare, naturforskare
och historiker, har S. för alltid införlifvat sitt
namn med den akademiska institutionen i Lund, dels
såsom lärare och dels såsom grundläggare af flera af
dess vetenskapliga samlingar. En hans minnestecknare
har om honom såsom universitetslärare yttrat: »I
hans auditorium trängdes om rum hög- och välborne,
höglärde, kvicke och käcke åhörare.»

Han prisas för
öfrigt för det personliga deltagande, hvarmed han på
allt sätt ledde och understödde dem, som vid Lunds
högskola ägnade sig åt läkarekonsten. Bland dem, som
tacksamt erkände sina förbindelser till S., var äfven
Linné, hvarigenom Kilian S:i namn också kommit att
oupplösligt förenas med den store naturforskarens. Den
utmärkte vetenskapsmannen, hvilken också personligen
genom sin rättrådighet och flärdlösa allvar ingaf
allmän aktning, utgaf en mängd afhandlingar, hvaraf
de viktigaste samlades och trycktes 1752 i Danzig
under titeln Stobæi opuscula

Gift 1725 med Florentina Schubert.


Stobée, Lorentz Kristofer,
fortifikationsofficer, politiker. Född i
Lund d. 10 maj 1676. Föräldrar: professorn Andreas
Stobæus
(se ofvan) och Ursula Maria Wode.

Vid universitetet i Lund utmärkte sig S. i synnerhet
för sin insikt i de matematiska vetenskaperna
och blef till en början landtmätare i Skåne. Sedan
han i några år flitigt sysselsatt
sig med geometriska och geografiska mätningar,
utnämndes han 1699 till löjtnant vid fortifikationen
och beordrades kort därefter att afgå till Finland
för att biträda vid uppförandet af några skansar och
fästningsbyggnader mot ryska gränsen.

1702 befordrad till kapten, skickades han
att iordningställa försvarsverken vid
Keksholm och Viborg samt deltog därefter i
några af de följande årens krigshändelser under
generalmajorerna Cronhjort och Maidel. Sedan
han 1706 blifvit generalkvartermästarelöjtnant,
erhöll han 1707 adelsbrefvet med namnet Stobée
samt fortsatte med drift befästningsarbetena kring
Viborg, ända till stadens andra belägring af ryssarna
1710. Under den tid af tretton veckor, som staden
belägrades, visade han oupphörliga prof på mod
och skicklighet men måste slutligen kapitulera,
hvarefter han tvärt emot kapitulationsvillkoren
med hustru och barn bortsläpades till Ryssland, där
han användes att uppgöra planer och ritningar till
parker och trädgårdsanläggningar vid de kejserliga
lustslotten o. dyl. Då han afslagit ett af tsar Peter
gjordt anbud att blifva generalmajor i rysk tjänst,
skickades han under sträng bevakning till Arkangel,
hvarifrån han 1715 lyckades att med några kamraters
bistånd komma på flykten. Efter en vandring af mer
än två hundra svenska mil och sedan han själf hört
sig efterlysas, kom han in på svenskt område. Under
tiden hade en hans förmente vän, Gyllenroth (se detta
namn), öfvertygat hans hustru, att S. vore död, och
stod just i begrepp med henne inträda i gifte, när den
länge saknade mannen hemkom. Han begaf sig därpå till
Carl XII i Skåne och beordrades att genast iståndsätta
därvarande fästningsverk, hvarefter han 1718 åtföljde
konungen till Norge. Efter Carls död befordrades han
till öfverste för fortifikationen 1719 samt uppträdde
samtidigt i spetsen för det holsteinska tronföljarpartiet.
Med anledning häraf föranstaltades mot
honom af den nämnde Gyllenroth en skymflig rättegång,
som gick ut på att få S. fälld för upproriskt tal
mot prins Fredrik och såsom den där stod i förbund
med Ryssland för att genomdrifva det holsteinska
tronföljarvalet. Sedan han någon tid suttit häktad,
upptäcktes hans oskuld och Gyllenroth, hvilken,
föregifvande sig vara S., på en af hufvudstadens
källare fällt de förgripliga utlåtelserna, dömdes
i stället till döden. Äfven vid följande riksdagar
uppträdde S. som en af det holsteinska partiets
ledare samt var 1731,1738,1740 och 1747, vid de tre
sistnämnda riksdagarna uppträdande som ifrig Hatt,
led. af sekreta utskottet. 1723 anställdes S. såsom
befälhafvare för fästningsverken i Skåne, deltog
1730–31 i fästningskommissionen i Stralsund samt
blef 1737 vice och 1739 generalmajor och ordinarie
direktör för fortifikationen. 1741 utnämndes han
till landshöfding och öfverkommendant i Göteborgs
och Bohus län, deltog i ryska gränskommissionen
1740–47 samt erhöll på begäran afsked 1749. Ledamot
af Vetenskapsakademien. Död på sin egendom Ågård vid
Lidköping d. 31 maj 1756.

Med sina förtjänster
såsom krigare förenade S. hvarjehanda kunskaper i
kemi, språk, teologi och filosofi men i synnerhet i
de praktiskt matematiska kunskaperna. Han gjorde sig
äfven känd såsom latinsk och svensk skald, ehuru ej
af någon framstående betydenhet.

Gift 1: 1706 med Kristina Åkerhielm, 2: 1717 med
Anna Katarina Franc och 3: med Katarina
Margareta Loos
.


Stockenström, von.
Ättens förste med visshet
kände stamfader var rådmannen i Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free