- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:546

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindlund, Nils - Strinnholm, Anders Magnus - 1. Stromberg, Nils - 2. Stromberg, Klas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tullkommitteerna 1829 och 1830.

S. afled på sin egendom Skedom i Ångermanland d. 5 juni 1872.

S:s åsikter hade en
sträng konservativ prägel, hvarför han ej sällan af
sina motståndare hälsades såsom regeringens man. Detta
var han ock, så vidt de styrandes önskningar
öfverensstämde med hans egen öfvertygelse. Men
eljest var han långt ifrån någon osjälfständig och
lycksökande representant. Fyndig, klok och begåfvad
med mycken lätthet att uttrycka sig, uppträdde han
alltid med en betecknande hofsamhet äfven i frågor,
som lågo honom ömmast om hjärtat. Hans inflytande inom
ståndet var till följd af den politiska brytning, som
utmärkte den tid, under hvilken han var riksdagsman,
mycket växlande men kan i allmänhet sägas ha varit
ganska stort, och många viktiga beslut, t. ex. det
om en förändrad brännvinslagstiftning, kunna sägas
hafva tillkommit endast genom hans orädda och kraftiga
uppträdande.


Strinnholm, Anders Magnus,
häfdatecknare. Född i Umeå socken af Västerbotten d.
25 nov. 1786. Föräldrar: förste landtmätaren Anders
Magnus Strinnholm
och Beata Zimmerman.

Efter att ha genomgått skolorna i
i Umeå och Piteå samt Hernösands gymnasium, blef
S. student i Uppsala 1808. Bristande tillgångar
nödgade honom dock att afbryta sin akademiska
bana samt söka sin utkomst i hufvudstaden, där han
1813–1815, dels såsom delägare, dels såsom biträdande,
hade befattning med boktryckerirörelse. Från 1819
till 1823 utarbetade han, i det han skaffade sig
sin bärgning som korrekturläsare, det värderika
arbetet Svenska folkets historia under konungarne
af Vasaätten
, hvilket arbete af brist på uppmuntran
likväl afstannade med tredje delen. Under samma
tid författade han jämväl Magnus Stenbocks
lefverne
, i två band, samt öfversatte Rühs’
Svea rikes historia 1823–25. För att skaffa honom
uppehälle uppdrogo bankofullmäktige åt honom
1828–30 att upprätta åtskilliga register öfver bankens
handlingar. Sedan vid dessa årens riksdag ständerna
anvisat honom ett årligt anslag för fortsättning af
hans historiska forskningar, blef han i tillfälle att
mer uteslutande ägna sig åt sitt älskningsstudium,
svenska historien. Frukten af hans flitiga forskningar
framträdde ock redan 1834 med första delen af hans
stora, efter en omfattande plan anlagda, arbete
Svenska folkets historia från äldsta till närvarande
tider
, utgifvet i fem delar under åren 1834–54,
hvilket dock ej hann längre än till år 1319. Kortare
fattade han sig i sin från 1857–60 offentliggjorda
Sveriges historia i sammandrag, af hvilken tredje,
och sista delen, omfattande Gustaf I och hans tid,
utkom 1860.

»Under en mycket lång tid», säger en
hans minnestecknare, »voro hans inkomster så knappa,
att han för besparingens skull nödgades göra sina
anteckningar på griffeltaflor, hvilkas antal ökades
efter råd och lägenhet. Sedan griffeltaflorna blifvit
fullskrifna, öfverflyttades deras innehåll på
papperet, och hans manuskripter voro alltid ytterst
nitida, men så tätt skrifna, att något tillägg
var omöjligt och det behöfdes också ej.»

Hans bärgningsutvägar förbättrades likväl i jämbredd med
hans stigande rykte och de utmärkelser, som tillföllo
honom. Hans pension, som i början var 600 r:dr, ökades
slutligen till 2,500 r:dr årligen. 1834 invaldes
han till led. af Vitt.-, hist.-och ant.-akad.,
inkallades 1837 till en af de aderton i Svenska
akad., blef 1842 fil. hedersdoktor i Uppsala och
1845 medlem af Vet.-akad. Död i Stockholm d. 17
jan. 1862.

Bland svenska häfdatecknare intager S.,
ett af de allra förnämsta rummen. Hvad som, jämte
den gedigna forskningen, särskildt utmärker honom
såsom historieskrifvare är det episka sätt, hvarmed
han skildrar de historiska händelserna och belyser
deras olika drag från alla sidor. Hans lugna, jämna,
ymnigt flödande stil skiljer sig sålunda väsentligt
från Geijers, hvars snilleblixtrande språk är lika
mycket filosofens och skaldens, som forskarens och
historieskrifvarens.

Gift 1836 med sin kusin Anna Sofia Zimmerman.


1. Stromberg, Nils,
krigare. Född i Jönköping d. 25 mars 1646 och son af postmästaren
därstädes Jöns Pedersson Brattman, adlad Stromberg.

S:s tidigare befordringar äro icke kända. Man vet
blott, att han såsom ung ingick i holländsk tjänst
och där hade bragt sig upp till öfverstlöjtnant,
när han 1674, tillika med fyra bröder,
upphöjdes i adligt stånd. Efter sin hemkomst till
Sverige befordrades han till chef för Skaraborgs
regemente 1689 och 1697 till generalmajor samt
förklarades 1699 för friherre. Sistnämnda år öfvergick
han med en del svenska trupper till Pommern samt
utnämndes 1703 till generallöjtnant. I denna egenskap
bevistade han belägringen af Thorn samt intog
därefter Elbingen med sitt manskap. 1705 blef han
k. råd och generalguvernör i Estland. 1706 åtföljde
han konung Carl till Sachsen och utnämndes s. å. till
grefve. När ryssarna året därefter öfversvämmade
Livland, vidtog han alla mått och steg för att hejda
deras framfart och utfärdade till landets invånare en
uppmaning att icke låta sig af några löften lockas
från sin trohet till Sveriges konung. Under tiden
samlade han, som 1709 blifvit guvernör öfver Livland,
till Riga alla i nejden varande svenska krigare, så
att besättningen slutligen lär uppgått till 10,000
man. Med ovanlig kraft och skicklighet försvarade han
staden i det längsta men måste slutligen dagtinga
i juli 1710. Tvärtemot kapitulationsvillkoren, som
medgåfvo fritt aftåg åt besättningen utan undantag,
blef han jämte flera officerare tagen och kvarhållen
såsom krigsfånge. Han blef dock efter några månader
utväxlad samt utnämndes efter sin hemkomst till
Sverige 1711 till president i kammarkollegium och
statskontoret. Död på Klastorp i Södermanland d. 16
aug. 1723.

Gift 1690 med friherrinnan Anna Katarina Fleming.


2. Stromberg, Klas, riksråd. Född d.
26 nov. 1698; den föregåendes son.

I sina yngre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free