- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:547

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Stromberg, Klas - Strussenfelt - 1. Strussenfelt, Alexander Mikael von - 2. Strussenfelt, Ulrika Sofia von - 3. Strussenflet, Constantia Carolina Amalia von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år ägnade S. sig åt hoftjänsten och anställdes som
kammarjunkare hos landtgrefven af Hessen, Fredrik I:s fader.
Välväxt, vacker och ridderlig i sitt sätt att skicka sig,
vann han en af de hessiska prinsessornas bevågenhet, hvilket
föranledde hans hastiga afresa från Kassel. I
Sverige, där han snart återvann konung Fredriks
nåd, utnämndes han till kammarherre, blef
sedermera hofmarskalk samt upphöjdes 1751 som
trogen Hatt till riksråd. Året därefter pryddes
han med serafimerorden och anställdes, efter
brytningen mellan hofvet och Tessin, som
guvernör för de unga prinsarna. Men vid 1756
års riksdag blef detta val ogilladt af ständerna,
emedan rådets tanke om utnämningen ej blifvit
officiellt inhämtad, hvarefter S. entledigades från
guvernörsbefattningen, dock med uttryck af
ständernas belåtenhet med hans sätt att sköta
densamma. Under de första åren af Vetenskapsakademiens
tillvaro kallades han till en af dess
ledamöter, men, då han på lång tid ej infann
sig på akademiens sammankomster, blef han 1749
på framställning af riksrådet Ehrenpreus
utesluten ur det lärda samfundet. År 1761
nedlade han sitt rådsämbete samt afled på sin egendom
Klastorp i Södermanland d. 25 juni 1782.
– I sin tids politiska strider deltog han föga.
Under sin långa anställning vid hofvet slöt han
sig troget vid konungaparet och räknades bland
de pålitligaste af hofpartiet. Genom klok
hushållning ökade han sin ärfda förmögenhet och
anslog, då han själf var barnlös, sin egendom
Klastorp till fideikommiss för sin frus brorson
grefve Claes Lewenhaupt (se II: 43) och hans
efterkommande. – Gift 1732 med grefvinnan
Ulrika Katarina Lewenhaupt.

Strussenfelt. Ättens förste kände stamfader,
Mikael Thomasson Strussenfelt, f. 1688, lär
ha varit af polsk eller sachsisk ätt. Han
tillhörde svenska armén och blef fånge vid
Pultava. S. flyttade sedan till Sverige och blef
kapten vid Hälsinge regemente. Sonen,
Alexander Mikael (se nedan) adlades 1751 med
namnet von Strussenfelt.

1. <b>Strussenfelt, Alexander Mikael von,</i>
fortifikationsofficer. Född i Stockholm d. 22 okt. 1716; son af
Mikael Thomasson Strussenfelt, samt Brigitta Oxelgren.
– S. blef 1733 volontär vid fortifikationen men tjänstgjorde
tillika såsom underofficer vid Hälsinge regemente till 1741, då
han befordrades till konduktör. Under det s.
å. utbrutna finska kriget deltog han i åtskilliga
fortifikationsarbeten och rekognosceringar samt
utnämndes 1743 till löjtnant. 1745 ingick han
i utländsk tjänst och bevistade belägringarna
af Oudenarde, Ostende, Gent, Antverpen,
Mons med flera orter samt deltog i slaget vid
Liège. Vid sin hemkomst till Sverige befordrades
han 1747 till kapten vid fortifikationen
och kommenderades s. å. till Finland, för att
vara behjälplig vid uppgörandet af planer för de
nya fästningsverken i Lovisa och Helsingfors.
Sedan han 1751 gjort en resa till Holland och
Flandern, för att bese dessa länders fästningar,
broverk och hamnförsvar, upphöjdes han samma
år i adlig värdighet, blef 1755 öfverstlöjtnant
vid fortifikationen och 1772 generalmajor. S.
var 1769–73 generalkvartermästare och direktör
för fortifikationen. Död å Rösjöholm i
Skåne d. 28 mars 1797. – Han var en i sitt
fack synnerligen skicklig man och har i
Vetenskapsakademien lämnat åtskilliga uppsatser, bland
annat en afhandling Om fästningars nytta och
bruk samt byggnadssätt
1779. – Led. af
Vet.akad. 1776. – Gift 1770 med Ulrika Eleonora
Silfversköld
.

2. Strussenfelt, Ulrika Sofia von,
romanförfattarinna. Född på Hilleshög i Skåne d. 9 maj 1801; den
föregåendes sondotter. Föräldrar: kammarherre Mikael Strussenfelt
och Fredrika Beata Lindencrona. – Vid två års ålder
moderlös, upptogs fröken S. såsom eget barn af morföräldrarna
samt flyttade med dem 1805 till Hofgården
nära Vadstena. Här tillbragte hon sina barn- och
ungdomsår under en huslig uppfostran. Den
bokliga bildning, hon kom att sakna, tillägnade
hon sig själf vid mognare år, sedan den yngre
systerns framgångar på författarbanan sporrat
henne till försök i samma väg. 1831 flyttade
hon med sin morfar till Grenna och stannade
hos honom till hans död följande året, hvarefter
hon 1834 öppnade en liten skola i nämnda stad,
som hon förestod till hösten 1859. Mot slutet
af 1860-talet bosatte hon sig i Stockholm och
afled där d. 16 jan. 1873. – Sedan hon i flera
år skrifvit poem, noveller och romaner, utan
tanke på att prisgifva dem åt allmänheten,
utgaf hon 1842 sin första roman Ett presthus på
landet
. Då denna mottogs med välvilja både
af allmänheten och kritiken, fortsatte hon sitt
författareskap under namnen: »M. B.», »Philaletes»
och »Pilgrimen», af hvilka pseudonymer den
sistnämnda blef den allmännast begagnade. Bland
hennes talrika arbeten böra företrädesvis
nämnas: Informatorn och Aristokraten 1845, En
åskvigg
1853, Sveriges förste romanförfattare
1853, Per Brahe den yngre 1856–57,
Vigtskålarne 1858, Magnus Stenbock 1859, Salems
prestgård
1864 m. fl. – Hvad som särskildt
utmärker hennes berättelser, är den religiösa
anda, som genomgår dem och som allt ifrån
ungdomen genomvärmde hennes flärdlösa personlighet.
Detta religiösa sinne gaf sig på hennes
ålderdom uttryck i en mängd sedolärande
berättelser och andaktsböcker för barn och ungdom.

3. Strussenfelt, Constantia Carolina Amalia
von,
romanförfattarinna. Född på Arrie i Skåne
d. 16 maj 1803; den föregåendes syster. – Efter
att i barnaåren ha deltagit i undervisningen
för sina bröders lärare och därunder tillägnat
sig ej obetydliga kunskaper, vistades fröken
S. några år i sin morfader, major Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free