- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:547

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - 2. Stromberg, Klas - Strussenfelt - 1. Strussenfelt, Alexander Mikael von - 2. Strussenfelt, Ulrika Sofia von - 3. Strussenflet, Constantia Carolina Amalia von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år ägnade S. sig åt hoftjänsten och anställdes
som kammarjunkare hos landtgrefven
af Hessen, Fredrik I:s fader. Välväxt,
vacker och ridderlig i sitt sätt att
skicka sig, vann han en af de hessiska
prinsessornas bevågenhet, hvilket
föranledde hans hastiga afresa från Kassel. I
Sverige, där han snart återvann konung Fredriks
nåd, utnämndes han till kammarherre, blef sedermera
hofmarskalk samt upphöjdes 1751 som trogen Hatt till
riksråd. Året därefter pryddes han med serafimerorden
och anställdes, efter brytningen mellan hofvet och
Tessin, som guvernör för de unga prinsarna. Men vid
1756 års riksdag blef detta val ogilladt af ständerna,
emedan rådets tanke om utnämningen ej blifvit
officiellt inhämtad, hvarefter S. entledigades från
guvernörsbefattningen, dock med uttryck af ständernas
belåtenhet med hans sätt att sköta densamma. Under de
första åren af Vetenskapsakademiens tillvaro kallades
han till en af dess ledamöter, men, då han på lång
tid ej infann sig på akademiens sammankomster, blef
han 1749 på framställning af riksrådet Ehrenpreus
utesluten ur det lärda samfundet. År 1761 nedlade han
sitt rådsämbete samt afled på sin egendom Klastorp i
Södermanland d. 25 juni 1782.

I sin tids politiska
strider deltog han föga. Under sin långa anställning
vid hofvet slöt han sig troget vid konungaparet och
räknades bland de pålitligaste af hofpartiet. Genom
klok hushållning ökade han sin ärfda förmögenhet och
anslog, då han själf var barnlös, sin egendom Klastorp
till fideikommiss för sin frus brorson grefve Claes
Lewenhaupt (se II: 43) och hans efterkommande.

Gift 1732 med grefvinnan Ulrika Katarina Lewenhaupt.


Strussenfelt.
Ättens förste kände stamfader, Mikael
Thomasson Strussenfelt
, f. 1688, lär ha varit af
polsk eller sachsisk ätt. Han tillhörde svenska armén
och blef fånge vid Pultava. S. flyttade sedan till
Sverige och blef kapten vid Hälsinge regemente. Sonen,
Alexander Mikael (se nedan) adlades 1751 med namnet
von Strussenfelt.


1. <b>Strussenfelt, Alexander Mikael von,</i>
fortifikationsofficer. Född i Stockholm d. 22
okt. 1716; son af Mikael Thomasson Strussenfelt,
samt Brigitta Oxelgren.

S. blef 1733 volontär
vid fortifikationen men tjänstgjorde tillika
såsom underofficer vid Hälsinge regemente till
1741, då han befordrades till konduktör. Under det
s. å. utbrutna finska kriget deltog han i åtskilliga
fortifikationsarbeten och rekognosceringar samt
utnämndes 1743 till löjtnant. 1745 ingick han
i utländsk tjänst och bevistade belägringarna af
Oudenarde, Ostende, Gent, Antverpen, Mons med flera
orter samt deltog i slaget vid Liège. Vid sin hemkomst
till Sverige befordrades han 1747 till kapten vid
fortifikationen och kommenderades s. å. till Finland,
för att vara behjälplig vid uppgörandet af planer för de
nya fästningsverken i Lovisa och Helsingfors. Sedan
han 1751 gjort en resa till Holland och Flandern,
för att bese dessa länders fästningar, broverk och
hamnförsvar, upphöjdes han samma år i adlig värdighet,
blef 1755 öfverstlöjtnant vid fortifikationen och 1772
generalmajor. S. var 1769--73 generalkvartermästare och
direktör för fortifikationen. Död å Rösjöholm i Skåne
d. 28 mars 1797.

Han var en i sitt fack synnerligen
skicklig man och har i Vetenskapsakademien lämnat
åtskilliga uppsatser, bland annat en afhandling Om
fästningars nytta och bruk samt byggnadssätt
1779.

Led. af Vet.-akad. 1776.

Gift 1770 med Ulrika Eleonora Silfversköld.


2. Strussenfelt, Ulrika Sofia von,
romanförfattarinna. Född på Hilleshög i Skåne d. 9
maj 1801; den föregåendes sondotter. Föräldrar:
kammarherre Mikael Strussenfelt och Fredrika Beata
Lindencrona
.

Vid två års ålder moderlös, upptogs fröken S. såsom eget barn
af morföräldrarna samt flyttade med dem 1805 till Hofgården
nära Vadstena. Här tillbragte hon sina barn- och
ungdomsår under en huslig uppfostran. Den bokliga
bildning, hon kom att sakna, tillägnade hon sig själf
vid mognare år, sedan den yngre systerns framgångar
på författarbanan sporrat henne till försök i samma
väg. 1831 flyttade hon med sin morfar till Grenna
och stannade hos honom till hans död följande året,
hvarefter hon 1834 öppnade en liten skola i nämnda
stad, som hon förestod till hösten 1859. Mot slutet af
1860-talet bosatte hon sig i Stockholm och afled där
d. 16 jan. 1873.

Sedan hon i flera år skrifvit poem,
noveller och romaner, utan tanke på att prisgifva
dem åt allmänheten, utgaf hon 1842 sin första roman
Ett presthus på landet. Då denna mottogs med välvilja
både af allmänheten och kritiken, fortsatte hon sitt
författareskap under namnen: »M. B.», »Philaletes»
och »Pilgrimen», af hvilka pseudonymer den sistnämnda
blef den allmännast begagnade. Bland hennes talrika
arbeten böra företrädesvis nämnas: Informatorn
och Aristokraten
1845, En åskvigg 1853, Sveriges
förste romanförfattare
1853, Per Brahe den yngre
1856--57, Vigtskålarne 1858, Magnus Stenbock
1859, Salems prestgård 1864 m. fl.

Hvad som särskildt utmärker hennes berättelser, är den
religiösa anda, som genomgår dem och som allt ifrån ungdomen
genomvärmde hennes flärdlösa personlighet. Detta
religiösa sinne gaf sig på hennes ålderdom uttryck
i en mängd sedolärande berättelser och andaktsböcker
för barn och ungdom.


3. Strussenfelt, Constantia Carolina Amalia von,
romanförfattarinna. Född på Arrie i Skåne d. 16
maj 1803; den föregåendes syster.

Efter att i barnaåren ha deltagit i undervisningen för
sina bröders lärare och därunder tillägnat sig
ej obetydliga kunskaper, vistades fröken S.
några år i sin morfader, major Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 24 08:49:34 2007 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0547.html

Valid HTML 4.0!