- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:571

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Svedelius, Vilhelm Erik - 2. Svedelius, Axel Gabriel Johan - Swedenborg, Emanuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undergick fil. kandidatexamen 1838 samt mottog
såsom ultimus lagerkransen vid promotionen
1839. Året därefter förordnad till politices
docens vid Uppsala universitet, förestod han
skytteanska professuren 1846–47, utnämndes
1850 till histor. adjunkt samt bestridde åren
1850–51 och 1853–54 historiska professuren.
1856 befordrades han till professor i historia vid
universitetet i Lund och innehade detta ämbete
till 1862, då han såsom utnämnd skytteansk professor
återvände till Uppsala. Led. af svensk-norska
unionskommittén 1865, var S. 1868–69 Uppsala
universitets rektor och blef 1879 jur. hedersdoktor
vid Köpenhamns universitets jubelfest. 1841
erhöll han Svenska akademiens stora pris för en
afhandling: Försök till en historisk framställning
af de orsaker, hvilka under Konung
Carl XI:s regering föranledde statsskickets
förändring
, invaldes till led. af Vitt-, hist.- och
ant.-akad. 1858, blef en af de aderton i Svenska
akad. 1864, led. af Vet.-akad. 1870 samt var
medlem af flera andra vetenskapliga samfund.
Död i Uppsala d. 26 febr. 1889, sedan han lämnat
professuren 1881. – Af S:s historiska afhandlingar,
föredrag, tal samt arbeten i svensk och
utländsk statskunskap kunna endast några här
uppräknas: Om reductionen af krono- och
adeliga gods under kon. Carl X Gustafs och kon.
Carl XI:s regering
1849–51, Om statsrådets
ansvarighet
1856, Om historiska studier, med
afseende på de svenska universiteternas ungdom

1857, Till Gustaf Vasas minne. Tal vid
Utmeland i Mora
1860, Om konung Gustaf II
Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den
tidigare delen af hans lefnad
1862, Om
förföljelsen emot Castovius och Bilberg; ett bidrag
till svenska tryckfrihetens historia
1842, Om
konung Carl X:s reduktion af kronogods,
jemförd med den, som verkstäldes under kon. Carl
XI
1842, Om arfsrätten till Sveriges krona
1843, de tre sistnämnda i tidskriften Frey, Stycken
ur Norges historia. Föreläsningar hållna i
Stockholm 1866
, 1866, Anteckningar för
akademiska examina i statskunskap I–IV
1868–69,
Smärre skrifter I–III 1871–88, Maria
Stuart och Elisabet
1871–72, Om nationsföreningar
och studentlif
, Om Finlands landtdagar
etc. 1872, Studier i Sveriges statskunskap
I
1875, Inledning till Europas och Amerikas
statskunskap I, II
1876, Om kulturen i
Norden
1884, Representationsreformens historia
1885, akademiska disputationer, historiska
afhandlingar, tal och minnesteckningar dels
särskildt utgifna, dels i Vitt.- hist.- och
ant.-akademiens och Svenska akademiens handlingar
m. m. Efter hans död utgafs 1889–90 hans
Anteckningar om mitt förflutna lif. Som
talare och minnestecknare var S. mycket
framstående, och nämna vi bland talen hans bekanta
Afsked från studenterna 1882. – S. var
en i hög grad originell personlighet, och det
finnes många anekdoter om »gubben Sved». –
Ogift.


2. Svedelius, Axel Gabriel Johan, ingenjör,
bruksidkare, riksdagsman. Född i Norrköping d.
14 okt. 1836; den föregåendes kusin. Föräldrar:
klädesfabrikören Per Svedelius
och Charlotta Gabriella
Silfverstolpe
, dotter af
riddarhussekreteraren A. G. Silfverstolpe
(se II: 460).

Efter att 1857–60 genomgått Mariebergs högre
artilleriläroverk, utnämndes S. 1861 till löjtnant
vid väg- och vattenbyggnadskåren, där han 1871
befordrades till kapten. Vid afskedstagandet 1891
erhöll han majors värdighet. Adjutant i mellersta
väg- och vattenbyggnadsdistriktet 1862–75, var han
1862–66 arbetschef för diverse sjösänkningsföretag
och 1871–75 flottningschef å Dalälfven. Efter att
1872–74 fungerat som statens kontrollerande ingenjör
vid Bergslagernas järnvägsbyggnad, var han 1875–81
trafikchef vid Bergslagernas järnvägar. 1881–93
tjänstgjorde han som affärsdisponent för de stora
Uddeholmsverken i Värmland, hvilka under hans ledning
hade att fröjda sig åt ett kraftigt uppsving,
bl. a. genom trämassefabrikationens införande,
manufaktureringens ombildning och utveckling
samt egendomskomplexens utvidgning. Efter att i
hemorten innehaft åtskilliga kommunala uppdrag,
invaldes S. 1888 i Första kammaren, som han sedan
dess oafbrutet tillhört. Anslutande sig till dess
konservativt protektionistiska majoritet, har han
af densamma hedrats med en mängd förtroenden. Så
var han 1892–93 ledamot af statsutskottet,
1897 af bevillningsutskottet samt vid en mängd
riksdagar led. och ordförande i tillfälliga och
särskilda utskott, särskildt sådana, som haft att
behandla frågor rörande arbetarförsäkring. 1893
kallades S. till landshöfding i Örebro län,
å hvilken post han stannade till 1904, då han
ingick som ordf. i styrelsen för trafikaktiebolaget
Grängesberg–Oxelösund. Af regeringen har S. anlitats
för åtskilliga kommittéer, bl. a. som ordf. i
bevillningskommittén 1896, vattenfallskommittén
1899–1903 och kommittén för tekniska högskolans
omorganisation 1904.

Gift 1862 med Julia Matilda Azelius.


Swedenborg, Emanuel,
naturforskare, mystiker. Född
i Stockholm d. 29 jan. 1688; son af d. v. pastorn
vid Lifregementet, sedermera biskopen i Skara,
Jesper Svedberg (se ofvan) och Sara Behm.

Redan som barn sysselsatte sig S. med andliga betraktelser
och yttrade sig understundom med ett förstånd och en
värme, som kom de förvånade föräldrarna att tro, »det
en ängel talade ur hans mun». Hans första undervisning
leddes af fadern, hvarigenom han tidigt inhämtade
en grundlig kännedom i österländska och klassiska
språk; hvarjämte han i ungdomen studerade geometri,
mekanik, kemi och naturvetenskaperna. När under
peståret 1710 nästan all undervisning afstannade vid
de svenska högskolorna, anträdde den tjugutvåårige
S. en utrikes resa, hvarunder han bl. a. i England
gjorde sig nära förtrogen med filosofen Lockes och
matematikern Newtons nya åsikter. Återkommen till
Sverige 1714,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free