- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:589

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Taube, Evert Vilhelm - 6. Taube, Carl Edvard - 7. Taube, Emma Matilda Elisabet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Taube,
Evert Vilhelm, militär, diplomat,
gustavian. Född d. 8 sept. 1737. Föräldrar:
kaptenen, frih. Carl Didrik Taube – bror till T. 2 och
3 – och Märta Kristina Ehrencrona.

T., som tidigt ingått å den militära banan och deltagit i det
pommerska kriget, hvarunder han kommit i beröring
med J. M. Sprengtporten, blef 1770 genom
dennes inflytande utnämnd till kapten vid då upprättade
Lätta dragonerna, hvilka spelade en ej
ringa roll vid 1772 års revolution. Efter denna
blef en afdelning af regementet förlagd till Stockholm,
med rätt att räknas till konungens lif- och
hustrupper, och vid denna blef T. major samt s. å.
kammarherre hos Gustaf III, hos hvilken han
kom högt i gunst. 1775 blef han chef för Lätta
dragonerna, från 1776 med öfverstes värdighet,
och 1782 generalmajor. Med 1783 förvärfvad
öfverstekammarjunkarvärdighet var han 1783–84
Gustaf III följaktig å hans utländska resa.
En under ryska fälttåget ådragen blessyr föranledde
honom 1789 att i Aachen söka bot för
sin hälsa, och blef han därigenom i tillfälle
att sända konungen närmare underrättelser om
den franska revolutionen, hvarigenom han ytterligare
steg i dennes gunst. Han var ock Gustafs
synnerlige förtrogne vid uppgörandet af
hans planer på ett europeiskt ingripande till
skydd för den franska konungafamiljen, efter
hvars misslyckade flyktförsök 1791 T. var konungen
följaktig till Aachen. På sin dödsbädd
anförtrodde Gustaf III T. ledningen af utrikesangelägenheterna,
och i den bekanta »kodicillen»,
hvilken aldrig tillerkändes laga kraft, befanns han
till och med insatt i fömyndarstyrelsen. Han
fann sig snart så tillbakaträngd från verkligt
inflytande, att han redan d. 26 juni 1792 drog sig
tillbaka från såväl utrikespolitiken som sina
militära befattningar. Sedan Gustaf IV Adolf blifvit
myndig, sköts T. åter i förgrunden men afled
redan d. 15 aug. 1799 i Karlsbad under en badresa,
och ett obestyrkt rykte visste länge förkunna
förgiftning genom den bekanta grefvinnan
Piper (se II: 288), med hvilken T. länge stått i
förbindelse.

Ogift.


6. Taube, Carl Edvard,
ordensbiskop. Född på
Trossnäs i Nors socken, Värmland,
26 dec. 1746; den föreg.
halfbror i faderns senare gifte
med Maria Eleonora Roos af
Hjelmsäter
.

Efter idkade universitetsstudier i Uppsala och
sedan han 1766 såsom hofjunkare hos dåvarande kronprinsen
gjort en längre utrikes resa, ingick T. 1773
som fänrik vid Närkes och Värmlands regemente
samt tjänstgjorde 1775 såsom adjutant vid
von Blixenska regementet i Stralsund. 1776
befordrades han till löjtnant vid Dalregementet
men lämnade redan tre år därefter den militära
banan för att ägna sig åt den prästerliga och
utnämndes redan 1780, innan han ännu prästvigts,
till kongl. hofpredikant samt efter undergången
prästvigning senare s. å. till öfverhofpredikant
och konungens biktfader. Följande
året befordrad till pastor primarius i Stockholm
och kyrkoherde på Lofön, undfick han 1783
konungens fullmakt på det för hans räkning inrättade
ordensbiskopsämbetet och förordnades
samtidigt till lärare i teologi för kronprinsen
Gustaf Adolf. Under Gustaf III:s resa i Italien
1784 beordrades T. att möta i Rom, hvarest han
under ett stort tillopp af katoliker påskdagen
meddelade konungen nattvarden i det lutherska
kapell, som påfven Pius VI till erkänsla för den
katolikerna i Sverige beviljade religionsfriheten
låtit Gustaf III uppföra i själfva Rom. Efter
sin hemkomst från Italien fick han utbyta Lofö
pastorat emot Bromma men insjuknade icke
långt därefter och afled i Stockholm d. 28 maj 1785.

Af naturen stilla och fridsam, var han
»i sitt kall nitisk, i sina meningar orubblig, men
på samma gång efterdömligt fördragsam mot
andra». Inom den lärda världen ägde han ett
ej obetydligt anseende och ansågs hafva god
kännedom äfven i vetenskapsgrenar, som lågo
utom hans egentliga kall.

Gift 1776 med Katarina Eleonora Benzelstierna.


7. Taube, Emma Matilda Elisabet,
sångerska. Född i Stockholm d. 23 maj
1852. Föräldrar: f. d. fagottisten
i k. hofkapellet Ludvig Grabow
och Augusta Lovisa Winckler.

I besittning af en särdeles
vacker och böjlig röst visade
sig fröken G. tidigt äfven äga
musikalisk begåfning. Vid tretton
års ålder blef hon intagen i k. teaterns elevskola.
Det var dock först, sedan hon kommit
under fru Fredrika Stenhammars ledning,
som utvecklingen af hennes präktiga röst och
rika anlag tog fart. Den 11 maj 1870 debuterade
hon å Stora teatern som Bertha i
»Nürnbergerdockan» och rönte därvid storartad
framgång. Efter att under spelåret 1870–71
hafva ytterligare uppträdt i »Trollflöjten»,
»Friskytten» och »Hin ondes lärospån», begaf hon
sig 1872 till Paris och började där arbeta på
sin vidare utbildning under ledning af fru Viardot
Garcia. Oaktadt en vacklande hälsa hindrade
henne att bedrifva sina studier med den kraft,
hon önskat, gjorde hon dock efter hand så vackra
framsteg, att hon ådrog sig uppmärksamhet och
erkännande af sådana auktoriteter som Ambroise
Thomas och Gounod. Hur högt man i sakkunniga
kretsar satte hennes konstnärskap, framgår
däraf, att Parisoperans chef, Halanzier, 1876
själf erbjöd henne ett treårigt engagemang vid
stora operan. Anbudet mottogs, och hon uppträdde
som drottningen i »Hugenotterna». Nu
inträffade emellertid, att chefen för italienska
operan i Petersburg-Moskva af hr Halanzier
tillköpte sig rättighet att afsluta kontrakt med
Matilda Grabow. Kontraktet kom till stånd, men,
drabbad af sjukdom, hindrades sångerskan att
någonsin fullgöra sitt åtagande. Hon tog nu sin
vistelse i Stockholm och lät där, när hennes
vacklande hälsa så tillät, höra sig så väl på
konserter som på operan, där hon, dock utan
fast anställning, utförde ett icke ringa antal
partier. Så uppträdde hon såsom Julia i »Romeo
och Julia», Mignon, Pamina i »Trollflöjten»,
Lucie, Violetta i »Den vilseförda», <i>Aida,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free