Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Thegerström, Carl Ferdinan - 2. Thegerström, Robert - Thegner, Olof Arvidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
T. vid tjugu års ålder vid d. v. Mindre
(nuv. Dramatiska) teatern. När ledningen af denna
teater 1854 öfvergick från O. U. Torsslow till
Edv. Stjernström, tog han anställning vid Södra
teatern, som då innehades af J. W. Weselius
men vid dennes 1855 inträffade död öfvertogs
af L. Zetterholm. Sedan han här varit verksam i
sjutton år eller till 1871, inträdde han i den
k. talscenens – Dramatiska teaterns – tjänst. Då
teatern 1888 öfvertogs af en association, blef han
medlem af dennas styrelse och kvarstod såsom sådan
till 1891. Vid scenen förblef han dock fästad
till 1898, då de tilltagande årens tyngd och
kanske ännu mer en i allt högre grad försvagad
synförmåga nödgade honom att därifrån afgå.
Vid Södra teatern blef T. hufvudsakligen använd i
komiska eller farsartade roller, äfvensom i burleska
operettpartier, och gjorde i dem alla lycka med en
komik af mestadels oemotståndligt muntrande art. Så
t. ex. när han spelade kapten Tio i »Ett kruthus»
eller den lustige provisorn i »Herre, var så god
och tag bort er dotter». Mycket rolig var han äfven
i sina operettroller, t. ex. såsom Dunkaschin i
»Theblomma», röfvaren Pietro i »Frihetsbröderna»
m. fl. Till mångas öfverraskning visade han sig,
efter att hafva öfvergått till Dramatiska teatern,
såsom en särdeles god karaktärsskådespelare. Det
allvar och den samvetsgrannhet, hvarmed han tog
hvarje honom lämnad uppgift, och hans framstående
förmåga att konstnärligt utarbeta och individualisera
karaktärer af äfven vidt skilda skaplynnen hafva
vunnit allmänt erkännande. Bland de roller, i hvilka
han anses hafva lyckats bäst, kunna nämnas Aslaksen
i »De ungas förbund», konsul Bernick i »Samhällets
pelare», doktor Stockman i »En folkefiende»,
fadern i »Denise», Månsson i »Berta Malm»,
Pontus Bark i »Sanna kvinnor», Jämmerling
i »Advokaten Knifving» m. fl.
Det kan till slut förtjäna nämnas, att den utmärkte
skådespelaren ägnat en betydlig del af sin lediga tid
åt botaniska studier och förvärfvat sig inom antydda
vetenskapsgren en fond af verkligt aktningsbjudande
kunskaper.
Gift med Mathilda Wilhelmina Eugenia Liljegren.
2. Thegerström, Robert,
målare. Född i London d. 6 jan. 1857; den föregåendes
brorson och son till grosshandlaren Johan Robert
Thegerström o. Amalia Feit.
Efter aflagd mogenhetsexamen 1875 genomgick T.
Konstakademiens skola. 1880 lämnade han fäderneslandet
och var sedan ända till
1892 bosatt i Frankrike, där han flitigt arbetade på
sin vidare utveckling. Efter några år utställde han
å »Salongen» Två vänner och följande år Landskap
från Carolles. T. är nämligen både figur- och
landskapsmålare samt dessutom framstående etsare. På
de utställningar, som anordnats af »opponenterna»
och Konstnärsförbundet, har han äfven haft taflor
utställda, bl. a. flera motiv från Egypten 1888,
åtskilliga pasteller 1890, på konstnärsförbundets
minnesutställning i Stockholm 1905 landskap och porträtt.
På Nationalmuseum finnes af honom kompositören
Stenhammars fint återgifna bild. Bland öfriga porträtt
må nämnas Tor Aulin, Hugo Alfvén, fru Thegerström
(konstnärens hustru). »Kraftig hållning och kraftig
kolorit äro utmärkande för hans arbeten.»
Gift 1887 med Elin Lamm.
Thegner, Olof Arvidsson,
reduktionsman. Född d. 12 dec. 1615 i Thegna by i
Vists socken af Östergötland, där föräldrarna voro
bondfolk.
På bekostnad af grefve Ture Gabrielsson Oxenstierna,
hos hvilken fadern en tid varit rättare, skickades T.
först till stiftets läroverk och sedan till
Uppsala, hvarest han snart gjorde sig bemärkt för
sin flit och sitt goda uppförande. Vid 1650 års
riksdag framträdde han först på den politiska banan,
då han, slutande sig till de missnöjdas led, deltog
i ropet på reduktion, utan hänsyn till att denna
mot den högättade adeln förnämligast riktade åtgärd
äfven måste drabba släkten Oxenstierna. På grund
af denna hans politiska ståndpunkt anställde honom
Carl X såsom sekreterare 1655 i det då upprättade
reduktionskollegiet. 1660 förordnades han till
stadssekreterare i Stockholm, blef 1666 assessor i
Svea hofrätt samt 1668 justitieborgmästare i Stockholm
och ordförande i stadens justitiekollegium. Denna
hans ämbetsställning banade för honom vägen till
talmansstolen i borgarståndet, den han innehade vid
1668, 1675, 1678, 1680 och 1682 årens riksdagar eller
just under den tidrymd, då reduktionsverket inleddes
och genomfördes med enväldet i sitt släptåg. Vid
riksdagen 1675 utvecklade han mycket nit att få
i gång den s. k. granskningskommissionen. Efter
Joh. Gyllenstiernas död 1680 intog han ett af de allra
främsta rummen på skådeplatsen och bemäktigade sig
tillsammans med Clas Fleming helt och hållet ledningen
af räfsten med Carl XI:s förmyndare. Isynnerhet var
hans inflytande vid 1682 års riksdag mycket stort,
och det kan sägas, att det förnämligast var han som
genomdref, att reduktionen fick den utsträckning,
som sedermera blef fallet. 1683, eller s. å. han
adlades, förordnades han till vice president i Svea
hofrätt, blef, efter reduktionens genomdrifvande, 1685
landshöfding i Stockholms och Uppsala län och 1687
friherre samt afled i Stockholm d. 8 mars 1689.
Ställd i spetsen för ett parti under en brytningstid, sådan
som reduktionen medförde, skulle T. naturligtvis
blifva föremål lika mycket för tadel och hat, som
för pris och beröm. Under det sålunda hans anhängare
skildra honom såsom en rättrådig, fosterlandsälskande
man, en stödjepelare för konungamakten, utmålas
han af motpartiet som en hatfull, samvetslös och
orolig ränksmidare. Hos Carl XI ägde han ett nästan
obegränsadt förtroende, som äfven öfverflyttades på
hans mågar, bröderna Jakob Gyllenborg och Anders
Leijonstedt. Utan fråga var han en man med högst
ovanlig ämbetsmannaduglighet, ehuru som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
