människa hvarken samvetsöm eller särdeles nogräknad om medlen. Gift 1656 med Katarina Gerdes. Themptander, Oscar Robert, ämbetsman, politiker. Född i Stockholm d. 14 febr. 1844. Föräldrar: f. d. löjtnanten Nils Robert Themptander -- härstammande från en gammal prästsläkt i Västergötland -- och Adolphina Oscara Laurent. Student i Uppsala 1861, fäste T. den allmänna uppmärksamheten vid sin person, då han gentemot den fruktade tentatorn, prof. J. C. Lindblad, som underkänt honom, tilltvang sig rätt att offentligt undergå hofrättsexamen, hvilken han d. 8 dec. 1863 med heder bestod. Under de följande åren delande sin tid mellan tjänstgöring i åtskilliga ämbetsverk och riksdagens kansli, blef han 1870 vice häradshöfding och 1871 sekreterare i justitieombudsmannaexpeditionen samt var sekreterare i 1873 års bevillningsutskott. Advokatfiskal i generaltullstyrelsen 1874, befordrades han 1878 till byråchef därstädes. Samma år insattes han i tullkommittén och i en annan för utarbetande af lagförslag rörande inteckning i järnväg samt valdes till ledamot af Andra kammaren för Stockholms stad, i hvilken egenskap han fungerade till och med 1881 års riksdag. Till dessa snabba framgångar torde det anseende för duglighet, T. vunnit under afvecklingen af en stor bankirfirma, i icke oväsentlig mån bidragit. Som riksdagsman ådagalade han snart tendenser, hvilka stodo landtmannapartiets ganska nära. 1880 gaf han sålunda tillkänna, att han ryggade tillbaka för en försvarsorganisation, byggd på värnplikten, om annan lösning vore möjlig, och att han icke ville ålägga rust- och rotehållare ökade skyldigheter för försvaret under fredstid, innan indelningsverket afskaffats, hvilket måste påskyndas. Då T. dessutom som talare gjort sig bemärkt genom en human, ledig och klar samt rakt på sak gående framställning, var det naturligt, att han skulle vinna den dåvarande majoritetens öra. Också insattes han redan 1879 som fullmäktig i riksgäldskontoret och inträdde d. 7 dec. 1880 som konsultativt statsråd i den Posseska ministären. Den 8 mars 1881 öfvertog han finansministerportföljen och utnämndes d. 16 maj 1884 efter Thyselii afgång till statsminister. Som sådan skördade han 1885 »kompromissens» första fallna frukt, då riksdagen antog förslaget om 12 dagars ökning af beväringsöfningarna mot 30 procents afskrifning af grundskatterna samt af rustnings- och roteringsbesvären. Försöken att lugna norrmännens missnöje öfver deras förmenta tillbakasättande i unionen genom ett klokt tillmötesgående strandade på norrmännens uppskrufvade anspråk. Många nyttiga åtgärder åvägabragtes på T:s eget eller hans regerings initiativ, såsom domänstyrelsens omorganisation 1882, den personliga skyddsafgiftens borttagande 1883, postsparbankens inrättande 1883, skattefrälseräntans inlösen 1885 och anordnande af kontroll öfver försäkringsanstalter. 1886 öfverlämnade han finansportföljen i andra händer. Hvad som i icke ringa grad satte färg på T:s regering, var dess energiska kamp mot återinförandet af lifsmedelstullar. Då slutligen en svag majoritet i Andra kammaren uttalat sig i denna riktning, blef Andra kammaren i mars 1887 på T:s inrådan upplöst och nya val utskrifna. Dessa, som skedde under större upphetsning, än som i mannaminne förekommit i Sverige, och under de häftigaste anfall mot regeringen, gåfvo till utslag en stark frihandelsmajoritet. Men redan vid de ordinarie höstvalen s. å. blef denna rätt decimerad för att slutligen förvandlas till minoritet, sedan Stockholmsvalets resultat genom formfel omkastats. Den 6 febr. 1888 ingaf ock T. sin afskedsansökan och afsade sig efter riksdagens slut den plats i Första kammaren, han sedan 1883 innehaft. Vid afskedstagandet utnämndes han till landshöfding i Stockholms län, å hvilken post han med af alla erkänd duglighet verkade till 1896, då han inträdde som verkställande direktör i trafikaktiebolaget Grängesberg--Oxelösund. Hans arbetskraft togs ock i anspråk för åtskilliga kommittéer, som ordf. i bankkommittén 1889--90, i jordbrukslägenhetskommittén 1891--92, i kommittén angående landt- och sjöförsvarsdepartementens sammanslagning 1894--95 samt som led. af unionskommittén från 1895. Ännu en gång kom T. att deltaga i det politiska lifvet, sedan han 1893 på ett moderat--liberalt program valts till representant för Stockholms stads andra valkrets i Andra kammaren, som han tillhörde till sin död i Stockholm d. 30 jan. 1897. Från denna tid, under hvilken T. 1894--96 var ordförande i bankoutskottet och i kammaren intog en särdeles framskjuten plats, förtjänar särskildt framhållas hans i stor stil hållna anförande 1894 mot inskränkning i städernas representationsrätt. Serafimerriddare 1886, blef T. 1893 hedersled. af Landtbruksakad. Gift 1874 med Frida Mariana Dahlberg. 1. Theorell, Sven Lorens, rättslärd, skriftställare, justitieombudsman. Född i Herrljunga församling i Västergötland d. 5 nov. 1784. Föräldrar: d. v. komministern, sedermera kyrkoherden därstädes Theodor Sven Theorell och Magdalena Holm. Sedan T. om våren 1808 tagit auskultantexamen i landtmäterikontoret och om hösten s. å. hofrättsexamen, sysselsatte han sig under loppet af några år om somrarna med landtmäterigöromål och om vintrarna med tingsarbeten i Kronobergs län. 1815 flyttade han till Stockholm, där han s. å. utnämndes till kopist i kammarkollegium, hvarefter han 1816 erhöll häradshöfdings namn med tur och befordringsrätt, 1817 förordnades att förestå vice advokatfiskalstjänsten i kammarkollegium och s. å. befordrades till kanslist i samma ämbetsverk. Lifligt besjälad af konstitutionella frihetsgrundsatser, utgaf T. tillsammans med sin bror, J. P. Theorell (se T. 2), 1820--22 tidningen »Stockholms courier» och räknades länge bland de frisinnades främsta led. Efter att 1823 ha erhållit förordnande att tills vidare förestå notarietjänsten i bemälda kollegium, utnämndes han 1835 till ordinarie notarie och tog afsked från ämbetsverket 1839. T., som under detta skede af sin offentliga verksamhet äfven gjorde sig känd såsom en mycket anlitad och högt ansedd