Print (PDF) - On this page / på denna sida - Thorell, Tord Tamerlan Teodor - Thorild, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorell, Tord Tamerlan Teodor, zoolog. Född i Göteborg d. 3 maj 1830. Föräldrar: styckjunkaren Anders Olofsson Thorell och Sara Kristina Rundqvist. Student i Uppsala 1848, disputerade T. för graden 1855 och kallades 1856 till docent i zoologi vid Uppsala universitet. Redan i sin gradual afhandling liksom ock i sitt specimen för docenturen, som var en fortsättning af den förra, hade han sysselsatt sig med läran om spindlarna (arachnologien). Denna utgjorde ock alltjämt hans specialitet, och han anses inom densamma såsom en framstående auktoritet. Promoverad inom filosofiska fakulteten 1857, blef han adjunkt i zoologi 1859 och förestod professuren i zoologi 1864--65. Såsom riksstatens stipendiat var T. för zoologiska studier 1861--62 stadd på resa i utlandet, som han dessutom flera gånger besökte. På grund af sjuklighet fick han 1866 tjänstledighet från adjunkturen och afsked därifrån 1877 med åtnjutande från 1878 af en honom af riksdagen beviljad pension. T., som samma år hugnades med professors titel, hade 1875 öfverflyttat till Italien och uppehöll sig sedermera mestadels där och i södra Frankrike. Bland af honom författade arbeten må såsom det förnämsta antecknas On european spiders. Part. I: Review of the european genera of spiders, preceded by some observations on zoological nomenclature, 1868--70, i Acta Soc. scient. Upsal. För öfrigt kan nämnas afhandlingen Några anmärkningar om darwinismen, i Ny svensk tidskrift 1880, samt öfversättning af Milne Edwards' Zoologiens grunder, 2 bd, 1860--65. Efter sin bosättning i Italien började han träget arbeta i Genuas Museo civico di storia naturali och offentliggjorde i dettas »Annali» ett flertal afhandlingar, förnämligast om spindeldjur. Äfven i en mängd andra tidskrifter, såväl utländska som svenska, har han skrifvit uppsatser om i snart sagdt alla världens länder lefvande arter af detta djur. T., som två gånger af Vet.-akademien fått mottaga Flormanska priset för zoologiska afhandlingar, invaldes 1866 i Vet.-societeten i Uppsala och 1877 i Vet.-akademien, blef 1885 hedersledamot af Entomol. föreningen i Stockholm och under årens lopp ledamot af en stor mängd utländska vetenskapliga samfund. Död i Helsingborg d. 22 dec. 1901. Gift 1: med Julia Victorina Holmer och 2: med Blenda Lundström. Thorild, Thomas, filosof, skald, estetisk granskare. Född i Svarteborgs socken af Bohuslän d. 18 april 1759. Föräldrar: kronolänsman Jöns Olsson och Börta Thomasdotter. Sonen, hvilken intill 1785 i likhet med sina bröder kallade sig Thorén, erhöll vid föräldrarnas tidiga bortgång beskyddare i rektorn vid Kungälfs stadsskola Tranchell och hans broder, kassören, sedermera direktören Jonas Tranchell i Göteborg. Intagen på gymnasium därstädes 1773, var han en af dess utmärktaste lärjungar. 1775 blef T. student i Lund men flyttade därpå såsom informator till Rånnum vid Vänersborg. Återkommen 1777 till Lund, ägnade han sig hufvudsakligen åt filosofisk-estetiska studier. Utan att hafva aflagt någon examen men dock hafvande vid akademien till sin inre personlighet utvecklat sig på ett för hans framtid afgörande sätt, lämnade han mot slutet af 1780 Lund. Följande år finner man honom i Stockholm, där han under fortsatta filosofiska studier var upptagen af enskild undervisning och gjorde sig känd af allmänheten genom sin 1782 begynnande litterära strid med Kellgren. T. hade, ännu obekant vid denna tid, inlämnat ett skaldestycke, Passionerna, till sällskapet »Utile dulci» med anledning af ett dess prisämne. Kellgren, som inom detta sällskap var den bestämmande viljan, underkastade dikten en sträng kritik, som gjorde, att densamma endast belönades med »accessit». Visserligen, förklarade Kellgren, erkände sällskapet författarens snille och lifliga känsla, men ogillade poemets »lika vådliga som onyttiga nyhet i formen» -- denna »nyhet» bestående i styckets »orimmade, daktyliska versslag». Detta bragte T. i harnesk mot den då rådande franska skolan, hvilken han genom bekantskap med Tysklands och Englands bästa författare lärt akta mindre, och föranledde en strid, som från T:s sida fördes dels i den af honom en kort tid (1784) utgifna veckoskriften Den nye Granskaren, dels i en följd förträffliga småskrifter, samt den vidlyftigare En critik öfver critiker. Med utkast till en lagstiftning i snillets verld, 3 del. 1791. »För att skaffa sig anseende och ej anses för en aventurier» begaf han sig 1787 till Uppsala, där han i mars följande året, under professor Hernqvists presidium, försvarade en akademisk afhandling Critik öfver Montesquieu. Konungen, som själf bevistade disputationen, där Schröderheim, Armfelt, Leopold m. fl. gunstlingar uppträdde såsom opponenter, intogs på det lifligaste af T:s snillrika försvar och lät komplimentera honom för hans framgångar. Hans beslut var då att taga den jur. graden, men han öfvergaf denna plan, då han redan vid den af honom aflagda juris kand.-examen fann, »att man gjorde allt ynkligen litet». Han hade vid denna tid också blifvit gripen af längtan att komma till England, hvilket han ansåg för frihetens stamort och sin själs egentliga hembygd. Han reste äfven dit och tillbragte där ett och ett halft år men fann, att också detta land, sedt på nära håll, icke var detsamma, som han sett det genom inbillningens fjärrglas, hvarför han 1791 återvände till Sverige. Det var nu han utgaf sitt förenämnda uppseendeväckande arbete »Critik öfver critiker». Den stridshandske, han häri slungat mot dem, som dristat sig mästra hans sångmös för dem så motbjudande later, upptogs af Leopold, som i tvenne afhandlingar: »Bref till den store och märkvärdige författaren Th-» samt »Den nya lagstiftningen i snillets verld något litet i fråga satt», med skärpa, om ock icke utan fördomsfull ensidighet, angrep de fel och svagheter, T. onekligen röjt såsom »lagstiftare i snillets verld». Thorilds mothugg, bitande i formen, men tämligen svagt i bevisföringen, blef hans Svar på luntan emot lag och rätt i vitterheten: eller ABC i vett och heder. På hösten s. å. (1792) utgaf han, i anledning däraf, att hans åsikter upptagits och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
