Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Thyselius, Per Erik Ludvig - 4. Thyselius, Carl Johan - 5. Thyselius, Johan Erik August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1827, erhöll T. efter sex års gradualstudier
lagerkransen och kallades 1834 till docent i
nordiska antikviteter. Efter tvenne läseterminers
vikariat utnämndes han 1837 till ordinarie lektor
vid Krigsakademien å Karlberg, företog 1838–39 en
vetenskaplig resa till Danmark och Tyskland, lät
prästviga sig 1841 och gjorde 1845 en ny utländsk
resa. 1853 befordrades han från sin lektorsbeställning
vid Karlberg till kyrkoherde i Nyköpings Östra
och Allhelgona församlingar, förordnades till
kontraktsprost 1858 och var orator vid prästmötet i
Strängnäs 1866. Teol. doktor i Leipzig 1849. Led. af
K. Samf. för utg. af handskrifter rörande
Skandinaviens historia, m. m. Död å Stenbro vid
Nyköping d. 10 nov. 1881.
Såsom historisk forskare
vann T. rykte äfven i utlandet och åtskilliga af hans
skrifter hafva blifvit öfversatta på tyska. De äro:
Handlingar rörande svenska kyrkans och läroverkens
historia, 2 del 1839–41, Handlingar rörande Sveriges
inre förhållanden under konung Gustaf I, 2 del.,
delvis tills. med V. Ekblom, 1841–45, Reformationens
införande och fortgång i Sverige intill Vesterås
riksdag 1527 1843, Smärre bidrag till svenska kyrkans
och läroverkens historia 1851, öfversättningar,
disputationer, minnesord, uppsatser och recensioner i
»Skandia», »Frey», Krigsvetenskapsakad. Handl. m. m.
Representant i prästeståndet vid 1862–63
och 1865–66 års riksdagar, understödde han
representationsreformen. Vid den förra riksdagen
ledamot af allmänna besvärs- och ekonomiutskottet och
vid den senare bankoutskottet, verkade T. särskildt
för den kvinnliga undervisningens förbättring. I sitt
pastorat och som inspektor för Nyköpings läroverk låg
honom äfven undervisningsväsendet varmt om hjärtat.
Gift 1845 med Erika Sofia Widegren.
4. Thyselius, Carl Johan,
statsminister. Född i Österhaninge församling
i Södermanland d. 8 juni 1811; den föregåendes bror.
Student i Uppsala 1827, hade T. redan vid tjugu års
ålder aflagt både kansli- och hofrättsexamen
samt begynt sin tjänstgöring i ecklesiastik- och
justitierevisionsexpeditionen af k. m:ts
kansli. Sedan han 1838 undfått häradshöfdings
namn, heder och värdighet, befordrades han 1840
till kopist i justitierevisionsexpeditionen, 1841
till kanslist i samma expedition och förordnades
1844 att bestrida ett revisionssekreterareämbete,
hvarmed han fortfor till 1848, då han utnämndes
till ordinarie revisionssekreterare. Expeditionschef
vid justitiestatsexpeditionen 1853, utnämndes han
1856 till justitieråd och förordnades s. å. till
främste led. i den kommitté, som hade att utarbeta
förslag till disciplinär- och ordningsstadga
för krigsmakten. 2 nov. 1860 kallades T. till
konungens rådsbord såsom statsråd och chef för
ecklesiastikdepartementet. 1863 förordnad till
landshöfding i Kronobergs län, utbytte han efter
föga mer än ett års förlopp detta ämbete mot
presidentstolen i kammarkollegium. Vald 1868 af
Kronobergs län till ledamot af Första kammaren,
som han tillhörde till och med 1886 års riksdag, deltog
han lifligt i debatten om det förslag till ordnande
af fattigvården i riket, som utarbetats af den
kommitté, till hvars ordf. T. 1869 förordnats. Vid
1873 års riksdag tillhörde T. dem, som understödde
»kompromissen» (se Carlson, F. F.). Då frih. L. De
Geer 1875 bildade sin andra ministär, inkallades
T. i denna såsom chef för civildepartementet. Bland
reformer, till hvilkas genomförande han i antydda
befattning väsentligt medverkade, kan nämnas
landtstatens lönereglering och skjutsväsendets
1878 skedda öfverflyttning från jorden till
bevillningen. Sedan han våren 1880 jämte
flertalet af sina kolleger utträdt ur konseljen,
kallades han 1883 att efterträda grefve A. Posse
såsom statsminister, med bestridande till en
början äfven af civilministersämbetet. Han blef
sålunda den förste ofrälse man, som innehaft
rikets högsta värdighet. Denna innehade han
emellertid icke längre än till d. 16 maj 1884, då
statsministersämbetet öfvergick till den likaledes
ofrälse O. R. Themptander. Den norska frågan ställdes,
tack vare den norska riksrättens dom, på sin spets
under T:s statsministerstid och på hänskjutande
af konungen afgaf T. d. 6 mars 1884 å egna och
de öfriga statsrådens vägnar den förklaring, att
enligt deras åsikt »unionen mellan Sverige och Norge
förutsätter och betingar, att i Norges grundlag lika
litet som i Sveriges ändring må kunna vidtagas utan
konungens bifall och samtycke, äfvensom att Norges
beväpnade styrka skall liksom Sveriges vara ställd
under den gemensamme konungens befäl och lydno.»
Under T:s statsministertid afskaffades i öfrigt
vatten- och brödstraffet samt nedsattes kvinnans
myndighetsålder till 21 år. Under sin efterföljande
riksdagstid, då T. motsatte sig den föreslagna
återgången till tullskydd å spannmål, var han 1885–86
led. af talmanskonferensen.
Sekreterare och
ombudsman i järnkontoret 1850–56, var han fullmäktig
därstädes 1859–62 och ordf. 1880–89. Hedersledamot
af Landtbruksakademien 1877, blef T. 1879
serafimerriddare. Hans mindre vanliga karriär
torde förklaras af hans grundliga kunskaper och
rika erfarenhet, hans utomordentliga arbetsförmåga
och snabba uppfattning, i förening med hans humana,
värdiga och passionsfria yttre uppträdande. Död i
Stockholm d. 11 jan. 1891.
Gift 1848 med Augusta Sofia Charlotta Melart
(från Finland).
5. Thyselius, Johan Erik August,
skriftställare. Född å Karlberg vid Stockholm d. 7 mars
1854; den föregåendes brorson och son af T. 3.
Student i Uppsala 1872, aflade T. filosofie kandidatexamen
därstädes 1878, hvarefter han ingick som
e. o. amanuens i k. biblioteket i Stockholm, där
han var anställd till 1882. Han började nu i stället
tjänstgöra i riksdagens kansli och var tillika 1882–84
kanslist i läroverkskommittén. Sistnämnda år ådrog
han sig allmän uppmärksamhet genom sitt entusiastiska
och af lågande radikalism präglade förord till Max
Nordaus i och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
