- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:625

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Kristoffer - Tollesson, Per - Tollin, Ferdinand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmyndareregeringen, men snart visade denna sig mindre
bevågen den forne gustavianen. Mot sin vilja och nästan
mot sin vetskap utnämndes T. 1792 till minister i
Polen, ett förtroendeuppdrag, som mycket liknade en
förvisning. Knappt ett år därefter anklagades han för
delaktighet i Armfeltska konspirationen och dömdes
till två års fästningsstraff, hvilket af regenten
förvandlades till ett års lindrigt fängelse på egna
rum i Wismar. När Gustaf IV Adolf såsom fullmyndig 1796
själf öfvertog regeringen, blef en af hans första
åtgärder att insätta T. i hans förra ämbeten af
generallöjtnant och generaladjutant. 1799 kallades
han åter in på den diplomatiska banan, då han i ett
speciellt uppdrag skickades till kejtsar Paul i
Ryssland, och upphöjdes vid sin återkomst samma år
till friherre. Vid 1800 års riksdag i Norrköping uppträdde
T. som det rojalistiska partiets ledare och lyckades, tack
vare sin djärfhet och hänsynslöshet, i hufvudsak
genomdrifva dess planer. Konungen följaktig 1800 på
hans färd till Petersburg, var han bland dem som
undertecknade det där afslutade väpnade nordiska
neutralitetsförbundet. Följande år förordnades han
till generalguvernör öfver Skåne, hvilken befattning,
i början tillfällig, blef permanent i hans hand till
1809. 1802 hade han blifvit utnämnd till general af
kavalleriet och blef s. å. en af rikets herrar. Under
Gustaf IV Adolfs krig mot fransmännen afslöt han 1807
den märkliga konventionen i Stralsund, som medgaf
svenska hären, ehuru på alla sidor instängd af
fransmännen, att med sina förråd oantastad återvända
till Sverige. Till belöning härför utnämndes han
s. å. till fältmarskalk och upphöjdes, sedan han 1813
vid kronprinsen Carl Johans afresa till Tyskland
mottagit befälet öfver den i Sverige kvarvarande södra
armén, till grefve. Den sista delen af sin lefnad
tillbragte han på den åt honom upplåtna kungsgården
Bäckaskog i Skåne och afled där den 21 maj 1817.

Den roll, T. utförde på den politiska skådeplatsen,
berättigar honom till en betydande plats i Sveriges
historia, till hvilken vi i detta afseende hänvisa. I
Skåne, där han länge vistades, hade han i hög grad
vunnit allmogens tillgifvenhet, hvilket äfven gaf
sig tillkänna, då hans lik fördes från Bäckaskog
till Riseberga kyrka. Utan någon tillskyndelse från
ämbetsmyndigheternas sida hade folket på den väg,
liktåget framskred, utsirat grindar och passager med
löfverk samt bestrött vägarna med blommor och granris
och öfverallt, där sorgtåget passerade, syntes talrika
skaror af högtidsklädd allmoge, som med viftande
näsdukar och tårade ögon bjöd sin gamla »gubenör»,
som de kallade T., sitt sista farväl.

Öfver T. är en vidlyftig biografi utgifven af
C. V. Lilliecrona.


Tollesson, Per,
präst, teologisk författare. Född
d. 2 okt. 1747 i Åseda församling i Småland, där
fadern var bonde.

T. blef student i Uppsala
1765 och prästvigdes 1771 på kallelse till
huspredikant af riksrådet grefve A. Horn. Förordnad
till e. o. skvadronspredikant vid Smålands
kavalleriregemente, utnämndes han 1780 till kyrkoherde
i Danvikens och Sicklaö församlingar invid Stockholm
samt kallades 1792, efter Gustaf III:s död, till
kunglig hofpredikant. Året därefter befordrades han
till kyrkoherde i Närtuna och Gottröra pastorat af
ärkestiftet samt blef omedelbart därefter ledamot
af ecklesiastikberedningen och teologie doktor,
prost 1794 och kontraktsprost 1810. Död i Närtuna d.
28 juni 1821.

I sina mannaår en af landets yppersta
predikanter, skildras T. sålunda i Uppsala stifts
herdaminne: »utrustad med stora ämbetsgåfvor, lärd,
nitisk, flammande i sina predikningar, mild och
älsklig i umgänget, rådfrågades han vidt omkring
i andliga ämnen och bildade i Speners anda, utan
allt konventikelväsen, anhängare, som isynnerhet
utmärkte sig för mycken bibelfasthet och ett noggrannt
aktgifvande på inre nådeväckelser.» Han var äfven
ovanligt verksam medelst det skrifna ordet. Mest
känd bland hans skrifter är säkerligen En christelig
upväckelsepredikan
, afhandlande yttersta domen och
utgången i en mängd upplagor 1775–1846. Vidare äro
att märka: Den förfallna christendomens upphjälpande
1801, Christeliga predikningar, »T:s postilla»,
2 dlr, 1802–03, Ordbok öfver Nya testamentet 1815,
Geografiskt handlexikon öfver Gamla testamentet s. å.,
Handbok i bibliska litteraturen, 4 dlr, 1816–18
samt Jesu Christi lefverne och lära 1819. Efter
hans död utkommo De första christnas lefvande tro
och heliga lefverne
, 3 dlr, 1830–31 och Uppbyggeligt
nattvardsförhör för skriftungdom
1844.

Gift 1: med Johanna Karolina Cederschiöld,
2: med Fredrika Lovisa Fithie.


Tollin, Ferdinand,
tecknare, mekaniker. Född i Gäfle 1808.

Efter i Uppsala absolverad juridisk examen ingick T.
en tid i Svea hofrätt, men öfvergaf snart ämbetsmannabanan
för att lefva på sin talang såsom tecknare och
ritlärare. Skicklig framställare af perspektivstycken,
Vyer af Stockholm och Gäfle o. s. v.,
fördes han af omständigheterna in på ett
område, »där han ej skördade guld, än mindre lagrar»,
nämligen den politiska karrikatyrens. Hans teckningar
i denna genre, uppgående till ett tjugutal, utmärka
sig för fyndighet och ledig, ehuru ofta mindre
korrekt, framställning. Bland andra alster af hans
ritstift må nämnas Planscher till Ringaren i Notre
Dame
1844 samt utsikter och bilder från kungliga
begrafningen och kröningen s. å. Han utställde då
äfven en större rundmålning, återgifvande utsikten
från Mosebacke. En af honom 1845, under pseudonymen
J. L. Nygren, utgifven broschyr Hjälpreda för
lånesökande
, som var riktad mot Stockholms procentare,
skaffade honom ett åtal på halsen. Dömd till böter
och offentlig afbön, undandrog han sig straffet genom
att lämna fäderneslandet. I Tyskland, där han skall
hafva deltagit i 1848 års oroligheter, utgaf han
1851 Neue illustrirte fechtschule, kallande sig på
titelbladet »köngl. fechtsmeister zu Uppsala». Han
skall hafva aflidit i Schweiz på 1860-talet.

I grunden rikt begåfvad – han hade bland annat
uppfunnit en numreringsmaskin för numrerande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free