- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:630

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornquist, Carl Gustaf - 1. Torsslow, Olof Ulrik - 2. Torsslow, Sara Fredrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att förmå honom till fordrade eftergifter. Efter
att under kriget 1808 ha kommenderat linjeskeppet
»Dristigheten», öfverfölls han af fältfebern och
afled i Karlskrona hösten s. å.


1. Torsslow, Olof Ulrik,
dramatisk skådespelare. Född i Stockholm
d. 18 dec. 1801. Föräldrar: bankokommissarien Mattias
Torsslow
och Gustafva Lovisa Wallenstrand.

På sitt femtonde år antogs T. till elev vid K. teatern
och tillhörde sedan denna scen såsom
skådespelare till 1834, då han måste afgå till följd
af ett benbrott, hvaraf han drabbats i sept. året
förut. Någorlunda återställd till hälsan, öfvertog han
1835 i förening med P. Deland Djurgårdsteatern, öfver
hvilken han efter Delands afgång 1837 ensam några
år fortfor att bibehålla ledningen, och där under
sommarmånaderna spelades för en talrik och tacksam
publik, medan T. under den öfriga delen af året med
sitt sällskap besökte landsorten. Besvärad endast
af en lindrig haltning, uppträdde han själf i flera
stycken och utvecklade ett allt större mästerskap
i karaktärsroller. Snart började T. emellertid
tröttna vid den ambulatoriska teaterverksamheten,
hvarför han af sällskapet Thalia utverkade, att dess
teater i Kirsteinska huset i Stockholm (nuv. Hotell
Continental) blef åt honom upplåten. Här gaf han med
sitt sällskap föreställningar vintrarna 1839–40
och 1841–42. 1843 ingick han vid den af Lindeberg
upprättade Nya teatern (nuv. Dramatiska teatern)
och förhyrde, sedan teatern i följd af anläggarens
obestånd öfvergått till ett bolag, 1846 densamma på
tio år, biträdd af Edv. Stjernström såsom styresman
för scenen. Sedan Stjernström lämnat sin befattning
såsom »Mindre teaterns» dirigent 1850, förestod
T. teatern ensam till 1854, då han öfverlät sitt
hyreskontrakt på Stjernström. 1856 ingick han ånyo
vid k. teatern, nu såsom styresman för dramatiska
scenen med åliggande att vissa gånger äfven uppträda
såsom skådespelare. Efter att ha lämnat alla bestyr
vid k. teatern den 1 juli 1861, visade han sig vid
ett och annat tillfälle på Mindre teatern, där han
uppträdde för sista gången den 15 maj 1863 i komedien
Michel Perrin, eller polisspion utan att veta det. Han
lefde sedermera i stor tillbakadragenhet och afled
i Stockholm d. 1 sept. 1881.

Bland de talrika
roller, som denne snillrike, mångsidige och ovanligt
bildade skådespelare utfört, torde företrädesvis
böra nämnas: Philibert d. y. i »Bröderna Philibert»,
Mortimer i »Maria Stuart», Feodor i »Feodor och
Maria», Adolf i »Grefvarne Klingsberg», Ernest i
»Mannen och älskaren», Hamlet, Strozzi, Richelieu,
Lord Lilburne
i »Natt och morgon», Macbeth, Kung
Lear, Jovial, Ludvig XI, Kean, Kardinal Montalto
i
»Klostret Castro», Bolingbroke i »Ett glas vatten»,
Gustaf Vasa i »Solen sjunker» m. fl. I dessa och en
mängd andra karaktärer utvecklade han en mångsidighet,
hvari han bland svenska konstnärer kanske endast
öfverträffats af Hjortsberg. Hans öfverlägsenhet i
den dramatiska konstens många och olikartade uppgifter
gjorde sig gällande äfven på ett annat fält, nämligen
i hans egenskap af scenisk lärare och ledare. I detta
hänseende står den dramatiska konsten i Sverige till
honom i outplånliga förbindelser, i det flera af dem,
som sedermera erkänts såsom våra bästa förmågor i
Thalias tjänst, haft att tacka hans anvisningar
och råd för sina sedermera vunna framgångar på
skådespelarebanan. För öfrigt var han äfven med
sin penna verksam för scenen. Jämte det bortåt ett
par tiotal teaterstycken äro af honom öfversatta
och bearbetade för den svenska skådebanan, är han
författare till två original: Ett försök, komedi i
fyra akter, 1856, samt Marlborough och Jakobiterna,
komedi i fem akter, 1859.

Gift 1830 (se följ.).


2. Torsslow, Sara Fredrika,
född Strömstedt,
dramatisk skådespelerska. Född d. 11 juni 1795 i
Stockholm, där fadern var kryddkramhandlare.

Hon antogs 1807 till elev vid k. teatern, där
hon erhöll sin första sceniska utbildning af den
utmärkta skådespelerskan mamsell Franck, sedermera
fru Ruckman. Hon ansågs likväl af vederbörande
teaterdirektion icke äga några utmärktare anlag
för konsten, hvarför hon 1811 öfverflyttades
till korstaten men därefter likväl användes i
biroller. Redan 1812 erhöll hon emellertid kontrakt
såsom aktris. Utrustad med ett utmärkt hufvud, sundt
omdöme och en kraft, som af hindren blott sporrades
till ytterligare ansträngningar, utvecklade hon sedan
nästan på egen hand sin misskända förmåga och steg
till allt högre mästerskap, isynnerhet i den tragiska
genren.

Gift 1830 med Olof Ulrik Torsslow, följde
hon honom först till Djurgårdsteatern och sedan till
»Mindre teatern» (nuv. Dramat. teatern), där de båda
makarna under några år på konstens himmel bildade ett
tvillingpar af första ordningens stjärnor. Med en
efter upprepade förkylningar bruten hälsa, lämnade
hon scenen för alltid 1853 och bortgick ur lifvet
i Stockholm d. 18 juni 1859.

Ehuru användbar för
nästan hvarje gren af konsten, lämpade hon sig på
grund af skaplynnet i hennes konstnärsgåfva mest
för roller af skakande, gripande själsrörelser eller
sådana, som fordrade att lägga i dagen den fina
väfnad en af djupgående intriger, eller ock sådana,
hvilkas tyngdpunkt låg i intrycket af en imponerande
värdig hållning. »Sådan» – yttrar en minnestecknare
kort efter hennes död – »Schillers snille danat
Englands Elisabeth, samtalande än i salarna af sitt
slott med Leicester, än i parken vid Fotheringay
med Maria Stuart, sådan framstod Elisabeths lefvande
bild i fru T:s spel på k. teatern; sådan som Victor
Hugo såg med fantasiens öga Gudule i Notre-Dame,
sådan återgaf fru T. henne på Mindre teatern; och
sådan Scribe målat den furstinna, hvilken i hans
ryktbara skådespel, som, lämpadt för svenska scenen,
heter »Strozzi och Martino», kallas änkehertiginnan,
sådan framställdes hon af fru T. på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free