- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:632

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Torstensson, Lennart - 2. Torstensson, Anders - Tott - 1. Tott, Clas Åkesson - 2. Tott, Åke Henriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gift 1633 med friherrinnan Beata De la Gardie,
dotter af riksrådet Johan de la Gardie, riksmarsken
Jakobs broder, och omgift med Per Brahe d. y.


2. Torstensson, Anders,
riksråd. Född d. 20 jan. 1641; den föreg. son.

T. uppsteg – anmärker Wieselgren – på
sin faders rykte genom stallet till rådsbordet. Vid
tjugutre års ålder anställd i krigstjänst såsom
öfverstlöjtnant vid gardet, blef han 1667 öfverste,
1668 riksstallmästare och inkallades 1673 i
rådet. Därifrån afgick han 1674 såsom generalguvernör
till Estland, där han såsom sådan kvarstannade till
1681, och förordnades slutligen, 1684 (eller 1685),
till president i Åbo hofrätt. Död i sistnämnda stad
d. 8 nov. 1686.

Han beskrifves såsom en ädel och
välmenande man, »den där aldrig tillstyrkte något, som
kunde lända en enda människa till skada, och som för
sin egen del hellre ville lida än göra orätt.»

Gift 1665 med grefvinnan Kristina Katarina Stenbock,
dotter till riksamiralen Gustaf Otto Stenbock. Med hans
son Carl Ulrik, född 1685, öfverste för Nerikes och
Värmlands regemente, utgick ätten 1727 å svärdssidan.


Tott.
I Danmark gå denna ätts anor genom historien
upp i sagotiden, och i Sverige spelar den under
medeltiden en betydande roll framför allt genom de
ryktbara Axelsönerna under unionstiden. Deras ätt
började på 1500-talet kallas T., och en gren däraf
vann 1625 inträde på svenska riddarhuset samt utgick
på svärdssidan 1669. En annan ätt med namnet var
den finska, som 1652 erhöll friherrlig och greflig
värdighet och utslocknade 1674. De nu lefvande
friherrliga och grefliga ätterna T. härstamma från
landshöfdingen i Malmöhus län Tage T. till
Skabersjö, tillhörande den danska linje af ätten, som vid
Skånes eröfring blef svenska undersåtar och 1664
introducerades på riddarhuset. Nämnda Tage (se II:
614) erhöll nämligen 1778 friherrlig och 1807 greflig
värdighet, den senare med succession för äldsta sonen,
son efter son samt förändrade då sitt namns stafning
till Thott.


1. Tott, Clas Åkesson,
krigare, riksråd. Född
omkr. 1530. Föräldrar: riksrådet Åke Tott och
Ingeborg Siggesdotter Sparre.

Redan 1551 nämnes
T. som häradshöfding i Hollola härad i Finland och
beklädde sedermera liknande tjänster å andra ställen
1558–83. Han deltog äfven i ryska kriget 1555–57
och blef 1561 riddare vid Erik XIV:s kröning. Högt
i gunst hos konungen, höll han 1563 konungsräfst
i Nyland och var 1564 sändebud till Polen. Under
det nordiska sjuårskriget (1563–70) deltog han i
striderna mot danskarna och blef fången i slaget vid
Svarterå 1565 samt utväxlad först 1569, då han erhöll
Nerikes lagmansdöme. 1570 förordnad till höfvidsman
å Stockholms slott, sändes han s. å. att jämte Carl
Horn dela befälet å Revalsborg under belägringen
från Ivan den grymme. 1572 krigsöfverste i Estland,
utvecklade han på denna plats mycken verksamhet och
vann sig hjälterykte i våra häfder. Med sjuhundra
knektar och några hundra livländska ryttare påträffade
han d. 23 jan. 1573 den sexton tusen man starka ryska
hären vid Lode. T. lät genast sina ryttare anfalla,
och dessa gjorde det med sådan kraft, att de höggo
sig tvärt igenom den fientliga styrkan, men därpå,
gripna af förskräckelse öfver sin egen oförvägenhet,
fortsatte de sin ridt i vildaste flykt. T. lät då
sina fotknektar anfalla den i oordning bragta hären
och dessa betedde sig med sådant mannamod, att efter
stridens slut sjutusen ryssar lågo på platsen. Myteri
bland hans legoknektar korsade följande vinter T:s
belägringar af några fientliga fästningar och mot
slutet af 1574 blef han hemkallad. 1575 var han
med om att afsluta det stillestånd å två år, som
ingicks vid Systerbäck, blef följande år riksråd,
förordnades samma år till ståthållare öfver hela
Finland och blef 1685 guvernör och öfverstelagman
öfver Finland med Karelen. Då han 1590 i Reval
jämte flera andra riksråd vågade motsätta sig konung
Sigismunds återresa till Sverige, dömdes han från
sina ämbeten, men återvann 1592 konung Johans nåd
och återfick 1593 sina tjänster.

Död 1596.

Gift 1: 1593 med Ingeborg Clasdotter Gyllenstierna
och 2: med Kerstin Henriksdotter Horn.


2. Tott, Åke Henriksson,
krigare. Född i juni 1598 på Gerkenäs
gård i Nyland och son af landshöfdingen i Österbotten
Henrik Tott och Sigrid Vase, Erik XIV:s dotter.

Redan vid universitetet i Uppsala gjorde sig T. känd
som en väldig slagskämpe, och denna
stridslystnad följde honom ock,
sedan han trädt under Gustaf Adolfs fanor
och börjat deltaga i rörelserna på polska
krigsskådeplatsen. Konungen, hvilken kände
hans oförvägenhet, kallade honom »Snöplogen,
som skulle rödja väg åt de andra», belönade hans
mod och tapperhet, men var ej heller blind för hans
öfvermod och försumlighet. Emellertid fortgick T. med
ovanlig hast på befordringarnas bana. Efter att ha
varit kammarherre hos konungen, utnämndes han till
öfverste och generalmajor af kavalleriet samt blef
1630 riksråd. Samma år öfvergick han med konungen till
Tyskland, på hvars slagfält han vann nya lagrar. Efter
slaget vid Breitenfeld kvarlämnades han af konungen
i norra Tyskland för att tillika med Johan Banér
upprätthålla förbindelser med kusten. Tillika utdref
han de kejserliga ur Mecklenburg. 1631 utnämndes han
till general och fältmarskalk. Död på Lafville gård
i Finland d. 15 juli 1640.

Hans snabba uppstigande uppför krigsärans
trappa under Gustaf Adolfs egna ögon
visar bättre än allt annat, att T. var en
handlingens man. Likväl har han ej vunnit något
rykte såsom härförare i stort. Men där
det gällde att genom ett kraftigt anfall bringa en
fientlig trupp i oordning, att genom upprepade
och ihärdiga öfverfall uttrötta sin motståndare,
eller genom djärfhet och fintlighet skaffa
sig underrättelser om dennes styrka och ställning,
där var T. rätte mannen. Om hans verksamhet
inom rådet är föga att säga, utom det att han icke
var någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free