- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:637

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Troil, Uno von - 3. Troil, Georg Gabriel Emil von - 4. Troil, Samuel Gustaf von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först till skvadronspredikant och sedan (1774)
till regementspastor vid lifregementet till häst.
1775 befordrad till ord. hofpredikant, blef han två
år senare öfverhofpredikant och konungens biktfader,
1778 pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkan,
1779 teol. doktor med första hedersrummet och 1780
biskop i Linköping efter Filenius, öfver hvilken han
hållit en likpredikan, som i likhet med predikantens
hela personlighet gjorde djupt intryck på stiftets
prästerskap. 1786, således endast fyratio år gammal,
utnämndes han till Svea rikes ärkebiskop och Uppsala
universitets prokansler samt innehade dessa
förenade ämbeten till sin död, som inträffade
under ett besök vid Sätra hälsobrunn i
Västmanland d. 27 juli 1803.

Under 1786, 1789, 1792 och 1800 årens riksdagar ledde
han i egenskap af ärkebiskop prästeståndets
öfverläggningar och bibehöll sig, så länge Gustaf
III lefde, i dennes synnerliga ynnest, ehuru han
ingalunda var någon hal hofman och icke sällan i
politiska frågor hyste en mot konungens mening
stridande åsikt, såsom särskildt var fallet
beträffande förenings- och säkerhetsakten. T.
var hedersledamot af Vitt.-, hist.- och ant.-akad.,
Vet. societ. i Uppsala, af Filosofiska soc. i
Filadelfia, m. m. Såsom vetenskapsman uppbar
han en rättvis aktning. De af honom utgifna
Skrifter och handlingar til uplysning i swenska
kyrko- och reformationshistorien
, 5 del.
1790–91, äro utmärkta för noggrannhet och
utgöra ännu en god källa för denna del af historien.
Såsom författare är han i öfrigt känd för sina Bref
rörande en resa til Island
, hvilket arbete utgått
i åtskilliga upplagor och blifvit öfversatt på flera
språk. Själf lärd var han en stor gynnare
af vetenskaper och visade mot dess idkare många
prof af frikostighet. Då han vid jubelfesten 1793,
i anledning af Uppsala möte, presiderade, gaf han
uttryck åt egna och andras önskningar i åtskilliga
stycken såsom rörande ny bibelöfversättning och nya
församlingsböcker. Beträffande dessa utkommo ock
kort efter mötet och hufvudsakligen på
ärkebiskopens tillskyndelse »Förslag till
ny kyrkohandbok» och »Förslag till kyrkosånger för
svenska församlingen». T:s storartade och dyrbara
boksamling såldes i Uppsala 1806.

Gift 1776 med Magdalena Elisabet Tersmeden.


3. Troil, Georg Gabriel Emil von,
militär, ämbetsman, politiker. Född d. 9 juni 1800;
den föreg. brorson, samt son af ryttmästaren Samuel
Troilius
, adlad von Troil och Anna
Charlotta af Sillén
.

Vid sexton års ålder utnämnd till kornett vid
lifregementets dragonkår, befordrades T. till
löjtnant därstädes 1820, blef kapten vid Västerbottens
regemente 1826, major vid Västerbottens fältjägarekår
1841, öfverstlöjtnant och chef för nämnda kår 1845,
hvarefter han 1850 tog afsked ur krigstjänsten. Redan
sex år innan han lämnade militärbanan eller 1844
hade han blifvit förordnad till generaldirektör och
ordförande i styrelsen för fängelser
och arbetsinrättningar i riket; han fortfor
sedermera att förvalta denna plats till 1855, då
han tog afsked, och utnämndes året därefter till
landshöfding i Kristianstads län. Död i Stockholm
d. 19 nov. 1859.

Från och med 1828–30 års riksdag
deltog T. i riksdagarna och framstod genast genom
den hofsamhet och sakkunskap, hvarmed han häfdade
sina moderata men bestämda liberala grundsatser, som
en af sitt partis mest betydande krafter. Särskildt
gjorde han sig bemärkt genom sina mindre vanliga
insikter i finansiella frågor och valdes vid 1834–35
års riksdag till ledamot af bankoutskottet och
fullmäktig i riksbanken, å hvilken post han verkade
till 1840. Vid sistnämnda års riksdag insattes T. som
en af oppositionens främste i statsutskottet. Hans med
Oskar I:s samstämmande åsikter om fångvården banade
honom väg till dennas högste chef, i hvilken egenskap
han visade, att han, ehuru till utseendet kall och
sträf, var så långt från otillgänglig för ömmande
känslor, att hans filantropi mer än en gång öfversteg
det välbetänktas gränser. Här liksom sedermera som
ämbetsman visade han ovanliga prof på drift och
ordningssinne.

Gift 1857 med Sofia Lovisa von Koch.


4. Troil, Samuel Gustaf von,
militär, ämbetsman, politiker. Född
i Stockholm d. 24 maj 1804; den föregåendes
kusin. Föräldrar: kanslirådet Lars David von Troil
och Anna Maria Tham.

Redan 1820 inträdde T. å den militära banan
som kornett vid lifregementets dragonkår, där
han, som sedan 1830 var ordonnansofficer och sedan
1836 adjutant hos Carl XIV Johan, slutligen 1845
blef öfverstelöjtnant. Vid 1828–30 års riksdag hade
han gjort sitt inträde å riddarhuset, där han dock
först vid 1844–45 års riksdag, då han var medlem af
allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, gjorde sig
vidare bemärkt genom sitt anförande mot det hvilande
representationsförslaget. Han slöt sig i öfrigt till
de »grå», hvilka under ledning af W. F. Tersmeden och
F. Åkerman sökte bilda ett moderat centerparti och
understödde förslaget om lika arfsrätt mellan broder
och syster. Vid riksdagarna 1847–48 och 1850–51
var T. en framskjuten medlem af statsutskottet och
förordnades 1851 till landshöfding i Malmöhus län, af
hvilken post han 1853 blef ordinarie innehafvare. Som
landshöfding utvecklade T. en nitisk verksamhet,
särskildt för kommunikationernas förbättrande,
för hvilket mål han ock fortfarande var verksam vid
riksdagarna, där han 1853–54 och 1862–63 var led. af
statsutskottet och 1856–58 ordf. i bankoutskottet. Så
lyckades han 1860, tvärtemot statsutskottets
betänkande, genomdrifva södra stambanans framdrifvande
genom Småland till Nässjö. T., som 1858–59 var
ordf. i kommittén för utarbetande af förslag till nya
kommunalförfattningar, var mer än en gång erbjuden
att inträda i konseljen, hvilket dock af honom afböjdes.
Efter representationsförändringen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free