- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:636

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Triewald, Mårten - Troil von, Troili, Troilius - 1. Troilius, Samuel - 2. Troil, Uno von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och 1729 höll han föreläsningar i fysik och
mekanik på riddarhuset i Stockholm och hade
den tillfredsställelsen att bland sina åhörare
räkna flera af riksråden och landets förnämsta
män. Vid Vedevåg och Qvarnbacka bruk åstadkom han
åtskilliga inrättningar till befordrande af järn- och
stålförädlingen, uppfann en väderväxlingsmaskin
för stora skepp, hvarför han erhöll en belöning
af både sin egen och Frankrikes konung, m. m. Af
konung Fredrik utnämndes han till öfvermekanikus
och fick af ständerna en årlig pension. Redan 1729
hade han kallats till Ledamot af Vet. Societ. i
Uppsala, vann någon tid därefter inträde i Royal
society i London och stiftade 1739 tillsammans med
Linné, Alströmer, Höpken, Bielke och Cederhielm
Svenska Vetenskapsakademien, i hvars handlingar
han var en flitig medarbetare. Alster af hans
penna voro för öfrigt bl. a. Queries concerning
the cause of the cohesion of the parts of matter

1729, i »Philos. transactions» Föreläsningar öfver
naturkunnigheten
, 2 bd 1735–36 och Beskrifning om
en eld- och luftmaskin vid Dannemora grufvor

1746. Död i Stockholm, d. 8 aug. 1747.

Gift 1: med Anna Margareta Brandt och 2: med
Elisabet Wenster.


Troil von, Troili, Troilius.
Då befallningsmannen
å Tidö sätesgård Truls Larssons, död 1618, son Uno,
död 1664 som kyrkoherde i Leksand i Dalarne, började
att studera, latiniserade han sitt namn Trulsson till
successive Trulius, Troilus och Troilius. En gren
af släkten erhöll 1756 adlig värdighet – se T. 1 –
under namnet von Troil, hvilken fortlefver i Finland
men 1880 utdog på svärdssidan i Sverige. Två andra
grenar af släkten ha ändrat namnet till Troili.


1. Troilius, Samuel,
ärkebiskop, politiker. Född
i Stora Skedvi socken i Dalarne den 22 maj
1706. Föräldrar: prosten och kyrkoherden därstädes
Olof Troilius och Helena Gangia.

T. utmärkte sig redan i skolan för framstående naturgåfvor,
och, efter att 1724 ha blifvit student i Uppsala, gjorde
han så berömliga framsteg, att han, ehuru ograduerad,
1734 förordnades till docent i grekisk och romersk
litteratur, sedan han 1732 disputerat De magnetismo
morum naturali
. Han valde dock snart det andliga
ståndet och lät prästviga sig 1736, på kallelse till
huspredikant hos riksrådet grefve Th. Bielke, tillika
anställd såsom e. o. predikant vid Lifdrabantkåren. I
Stockholm, dit han nu flyttade, blef han särdeles
eftersökt för sina ovanliga predikogåfvor,
utnämndes 1740 till ordinarie hofpredikant och
antogs året därefter till konungaparets biktfader,
då han jämväl utnämndes till kyrkoherde i Riddarholms
och Bromma församlingar. 1742 förordnades han till
öfverhofpredikant och preses i hofkonsistorium,
blef 1745 kyrkoherde i S:t Klara och Olai (nu
Adolf Fredriks) församlingar i Stockholm. Vid alla
högtidliga tillfällen inom konungahuset anlitad
såsom talare och predikant, fick han öfva sig i en ny gren
af den andliga vältaligheten, i det han 1748 blef
predikant i de då inrättade kungliga ordnarna. Sedan
biskop Kalsenius i Västerås aflidit, blef han 1751
på nästan enhällig kallelse utnämnd till dennes
efterträdare. Sedan han 1752 blifvit teol. doktor,
utnämndes han den 8 nov. 1758 på konsistoriernas
enhälliga kallelse till ärkebiskop och prokanslär
för Uppsala universitet. Anmärkningsvärdt är
hans Herdabref (tryckt 1758), hvari han bl. a. lade
prästerna på hjärtat »att gifva sina åhörare ett rätt
öfvertygande begrepp om det rätta regeringssättet och
bedja Gud för dess bibehållande. Detta herdabref, som,
spridt i nya upplagor, framhölls till efterrättelse
för prästerskapet äfven i öfriga stift, tillskyndade
honom den utmärkelsen att i sittande kanslikollegium
få mottaga kanslipresidentens tacksägelse och
loford. Död i Uppsala den 18 jan. 1764.

Med all sin lärdom och i öfrigt fördomsfria uppfattning
var han ej fri från sitt tidehvarfs vantro och
vidskepelse. Detta visade han tydligast vid ransakningarna
om trollväsendet i Dalarne, där han vid några
rättegångar gick tillväga med så mycken stränghet,
att den ådrog honom både samtidens och eftervärldens
tadel. Inom riksförsamlingen, där han först såsom
valdt ombud och sedan, i egenskap af biskop såsom
själfskrifven, från och med 1746–47 års riksdag
tillhörde prästeståndet samt var dess talman 1760–62,
var han en inflytelserik person och afgjord
anhängare till det fria statsskicket. Från början
intagande en mera medlande hållning, framträdde
han 1751 som Hattarnes ledare i sitt stånd. Vid den
häftiga brytningen vid 1755–56 års riksdag yrkade
han på rådets rättighet att begagna namnstämpel,
när konungen vägrade att underteckna dess fattade
beslut, förklarade statens säkerhet fordra Erik
Brahes aflifvande och talade för en varnande
föreställning åt drottning Lovisa Ulrika efter
den misslyckade statskuppen o. s. v.

Gift, 1: 1740 med <i>Anna Elisabet Angerstein<i> och 2: 1751
med Brita Elisabet Silfverstolpe. Hans barn adlades
1756 med namnet von Troil.


2. Troil, Uno von,
ärkebiskop. Född i Stockholm d. 24 febr. 1746; den
föregåendes son.

Redan vid elfva års ålder (1757)
inskrefs T. bland de studerande i Uppsala. Vid ett
tillfälle tio år senare uppträdde han i närvaro af
de kungliga personerna såsom respondent »med sådan
färdighet och kvickhet», att dessa åhörare skänkte
honom ljudligt bifall. Vid magisterpromotionen 1770
innehade han första hedersrummet. Kort därpå anträdde
han för sin ytterligare utbildning en utländsk
resa, hvarunder Tyskland, Schweiz, Frankrike och
England besöktes. Från sistnämnda land företog han,
i sällskap med den ryktbare botanisten Jos. Banks
och sin berömde landsman Dan. Solander, 1772 en färd
till Island. Efter att hafva besökt Holland, Göttingen
och Köpenhamn och återkommit till Sverige våren 1773,
lät han s. å. prästviga sig och utnämndes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 14:11:22 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free