- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:649

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Törnflycht, Olof - 3. Törnflycht, Mikael - 4. Törnflycht, Carl Fredrik - Törngren, Lars Mauritz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och utnämndes 1737 till Uppsala universitets kansler
men hann ej verka något i detta kall, förrän han
bortkallades af döden på Erstavik nära Stockholm
d. 22 sept. s. å.

Gift 1711 med grefvinnan Hedvig Ulrika Posse.


3. Törnflycht, Mikael,
krigare, ämbetsman, Född i Stockholm 1683; den föregåendes bror.

1702 beträdde T. krigarbanan, blef följande år fänrik vid
lifgardet och vann snart sådant erkännande för
mod och duglighet, att han redan 1706 blef ryttmästare
vid lifregementet. S. å.
slog han med utmärkelse en trupp sachsare vid
Leipzig. Fången vid Pultava 1709, blef han snart
åter frigifven, förordnades 1710 till interimsmajor
och föreslogs 1712 af rådet till öfverste för ett
tremänningsregemente, hvilket han dock afböjde. I
stället blef han snart återflyttad till gardet, där
han 1713 blef öfverstlöjtnant och 1717 öfverste. I
spetsen för gardet var T. Carl XII följaktig på
hans sista fälttåg till Norge och bidrog verksamt
till Ulrika Eleonoras tronbestigning mot villkor
af enväldets afskaffande, hvaremot han vid 1719 års
riksdag förenade sig med andra adelsmän i en formlig
protest mot kronans öfverflyttning från drottningens
till hennes gemåls hufvud. Måhända i afsikt att vinna
honom, öfverhopade man honom med utmärkelser, och 1719
utnämndes han efter hvartannat till öfverkammarherre,
generalmajor och friherre. Vid 1720 års riksdag hade
T. plats i sekreta utskottet och vid de följande
återfinner man honom antingen där eller i andra
viktiga deputationer. Konung Fredrik, som missräknat
sig i sina planer att i T. finna ett villigt verktyg,
sökte förgäfves att åvägabringa hans förflyttning
till ett annat regemente, och T. å sin sida hämnades
genom att som chef för gardet lämna sin verksamma
handräckning till häktande af de personer, som vid
1723 års riksdag befunnits invecklade i planer till
konungamaktens stärkande. Vid 1726–27 års riksdag
befinnes T. åter, måhända påverkad af sin svåger,
Arvid Horn, hafva försonat sig med konungen och
utnämndes s. å. till landshöfding i Nyköpings län,
upphöjdes 1731 till grefve och blef året därpå
öfverståthållare i Stockholm. Död på Hesselbyholm
i Södermanland d. 20 aug. 1738.

Gift 1714 med grefvinnan Magdalena Lewenhaupt.


4. Törnflycht, Carl Fredrik,
riksråd. Född i Stockholm d. 21 okt. 1711; den föreg. brorson och
son af T. 2.

Liksom fadern öppnade T. sin bana
genom att inträda i tjänstgöring vid hofvet, i det
han tjugu år gammal utnämndes till kammarherre och
åtföljde i denna egenskap konung Fredrik på
dennes resa till Hessen. 1743 flyttades han öfver
på den furstliga hofstaten såsom kammarherre hos
tronföljaren Adolf Fredrik samt efterträdde 1756
den för sin konungskhet olycklige G. J. Horn såsom
hofmarskalk hos konungaparet, hvarefter han 1761
upphöjdes till riksråd. 1762 erhöll
han förtroendet att såsom guvernör vaka öfver
prinsarna Carls och Fredrik Adolfs uppfostran. Vid
omstörtningen inom rådet 1765 bibehöll T., hvilken
småningom allt mer aflägsnat sig från det af
honom till en början afgjordt hyllade Hattpartiet,
sin rådsplats men måste för sin försvagade hälsa
nedlägga guvernörskapet 1766 och jämväl begära
tjänstledighet från rådkammaren, ehuru han ej tog
afsked från ämbetet. Efter flera upprepade slaganfall
afled han i Stockholm d. 21 april 1767, då ätten
med honom utgick. »Den hade haft denna släkt» –
anmärker Wieselgren – »en egen lycka att genom
gästfria bord, återhållsamhet i politiska frågor,
enskild älskvärdhet, hjälpsamhet mot ordentligt
och företagsamt folk af alla klasser med flera
dygder, försona med sitt borgerliga blod såväl
hof som högadel, utan att förlora sitt anseende hos
medelklassen af folket.»

Gift 1739 med friherrinnan Brita Kristina Sparre.


Törngren, Lars Mauritz,
gymnast. Född i Trosby, Tjellmo socken, Östergötlands län
d. 4 febr. 1839. Föräldrar: öfverstlöjtnanten Lars
Mathias Törngren
och Hellevi Sofia Posse.

Sedan T. efter vid krigsakademien aflagd sjöofficersexamen
vid tjugu års ålder blifvit sekundlöjtnant, deltog
han i flera, äfven till aflägsna farvatten ställda,
sjöexpeditioner samt befordrades 1866 till löjtnant
och 1875 till kapten. Under tiden hade han genomgått
en tvåårig kurs vid Gymnastiska centralinstitutet i
Stockholm, 1864 blifvit anställd som biträdande och
kort därefter som extra lärare vid nämnda anstalt
samt 1873 blifvit lärare vid dess pedagogiska
afdelning. Professor och öfverlärare vid samma
afdelning 1882 – efter Hj. Ling, den äldre Lings son,
– blef han 1887 efter G. Nyblæus föreståndare för
Gymnastiska centralinstitutet. 1867–85 var han tillika
lärare i gymnastik och fäktning vid Sjökrigsskolan
och 1875–81 ledare af gymnastik- och fäktöfningarna
vid exercisskolan å Skeppsholmen i Stockholm. T. har
från trycket utgifvit åtskilliga skrifter, bland
hvilka ett framstående rum intages af hans 1879
i två upplagor utkomna Reglemente i gymnastik för
k. flottan
, som i väsentlig mån bidrog till, att de
Lingska grundsatserna vunno fullständig tillämpning
såväl inom armén och flottan som vid skolor och
seminarier. Strängt trogen dessa grundsatser, har han
städse gjort front mot på vissa håll gjorda försök
att uppblanda den rena Lingska gymnastiken med
mer eller mindre akrobatiska öfningar. »Det finnes
svenska sportsman, som låtit och låta tala om sig
mer än professor Törngren, men han är icke heller,
tro vi, modern sportsman i fråga om täflingar
o. d. Han tager sakerna på ett något annat sätt,
med ett djupt allvar, men utan lust att briljera i
det offentliga. Han är, såsom det anstår en man på
hans ansvarsfulla plats, vetenskaplig.» Mån om att
bereda den »fria leken» en bättre ställning vid de
svenska uppfostringsanstalterna, hade han tillfälle
att vinna erfarenhet om denna saks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free