- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:660

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulrika Eleonora, d.ä. - Ulrika Eleonora, d.y. - Ulstadius, Lars - Unge, Pehr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

första året af hennes giftermål hade drottningens
hälsa varit svag och vacklande; efter 1690 ökades
hennes krämpor med större våldsamhet, och d. 26
juli 1693 afled på Karlberg Ulrika Eleonora,
trettiosju år gammal, uppriktigt sörjd af sin gemål,
som nu villigt och i varma ordalag erkände hennes
värde. Få furstliga personer hafva efterlämnat ett så
godt och ädelt minne som hon. Genom sin klokhet och
mildhet tillvann hon sig allas hjärtan. Sin tröst i
lidandet sökte hon i religionen och i utöfningen af
barmhärtighetens och välgörenhetens dygd. Isynnerhet
ömmade hon för dem, som alltför hårdt drabbats
af reduktionen, men äfven för andra fattiga stod
hennes hand alltid öppen. Vid Karlberg uppfördes på
hennes bekostnad ett barnhus, och en annan af hennes
stiftelser är det s. k. Drottninghuset i Stockholm,
i närheten af Johannes kyrka, hvarest en mängd fattiga
kvinnor på sin ålderdom erhålla understöd och tak
öfver hufvudet. U. E. var moder till sju barn men
öfverlefdes blott af tre bland dessa, nämligen Carl,
Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora (se nedan).


Ulrika Eleonora d. y.,
drottning. Född på Stockholms
slott d. 23 jan. 1688; yngsta barnet af konung
Carl XI och hans drottning Ulrika Eleonora
d. ä.


I prinsessans sjätte år afled modern, och när hon
var nio år, äfven fadern. Hennes undervisning
ombesörjdes hufvudsakligen af hofrådet,
sedermera grefven och riksrådet Samuel Barck. I
ungdomsåren och under hennes brors, Carl XII:s,
frånvaro i främmande land var hon mest öfverlämnad åt
sig själf och åt umgänget med sin väninna, fröken
Emerentia von Düben, därvid tiden tillbragtes
med läsning, isynnerhet af italienska författare,
dock utan särdeles urskiljning, bättre och sämre om
hvartannat. Mindre liflig och begåfvad än sin äldre
syster Hedvig Sofia, var hon i uppväxtåren allmänt
tillbakasatt för denna. 1713–14 förestod hon under
konungens vistelse i Turkiet, på rådets anmodan,
den kungliga regeringen samt utkorades efter Carls
död till regerande drottning d. 21 febr. 1719. Sedan
hon året därefter öfverlämnat regeringsmakten åt sin
gemål, handlade hon troget i öfverensstämmelse härmed
och sökte sällan ingripa i ärendenas gång. Medräknas
få då ej de tillfällen, 1731 och 1738, då styrelsen
var åt henne formligen uppdragen. Vid sin gemål,
arfprinsen af Hessen-Cassel, sedermera Fredrik I, med
hvilken hon förmäldes d. 24 nov. 1715, var hon fästad
af såväl plikt som böjelse, bäggedera med det djupa
allvar och den sedliga redlighet, som lågo i hennes
lynne. Desto djupare kände hon därför smärtan öfver
hans otrohet och det lättsinne, hvarmed han ingick
och fortsatte förbindelsen med fröken Taube. Hon
iakttog dock alltid mot honom ett aktningsfullt, till
och med kärleksfullt, bemötande, och det var blott,
då han alltför obeslöjadt lade i dagen sin häftiga
och lagstridiga böjelse, som hon med en blick eller
ett undfallande ord kunde
röja sitt missnöje. Efter att ifrån 1740 tidtals ha
erfarit de annalkande årens krämpor, insjuknade hon
hastigt samt afled, tyst och stilla, nästan omärkligt,
på Stockholms slott d. 24 nov. 1741.


Ulstadius, Lars,
religionssvärmare. Född i
Österbotten vid medlet af 1600-talet och son
af kyrkoherden i Ijo Anders Ulstadius och Maria
Lithovius
.

U. hade studerat i Uppsala och Åbo,
hvarefter han blef präst 1680 och befordrades till
kollega vid trivialskolan i Uleåborg. Sedan han
1682 sökt kapellanstjänsten i Uleåborg men vid dess
tillsättande blifvit förbigången, greps han af ett
djupt svårmod och afsade sig under dess inflytande
såväl prästämbetet som kollegasysslan. Han började
nu läsa allehanda uppbyggelseskrifter och föra ett
strängt botgörarlif. 1683 lämnade han Uleåborg och
begaf sig till Åbo, där han anhöll hos konsistorium
»att få undergå uppenbar kyrkoplikt för sina begångna
ungdomssynder». Hans anhållan beviljades, och 1685
undergick han den förödmjukande botgöringen. Under
de närmast följande åren, som han i armod tillbragte
i Åbo, tilltog hans svärmeri alltmer och öfvergick
slutligen till sinnesrubbning. Han började nu
angripa äfven den lutherska läran. Då han i juli
månad 1688 bevistade en gudstjänst i domkyrkan,
upphof han midt under predikan ljudeligen sin röst
och anhöll att få uppläsa en af honom skriftligen
uppsatt bekännelse. Utledd under mycket motstånd,
togs han i fängsligt förvar. Inför Åbo domkapitel
anklagades han för att i fråga om rättfärdiggörelsen,
sakramenten och andra trosfrågor hysa från lutherska
läran afvikande meningar. Tydligast ansågs hans
villfarelse framträda i yrkandet på hjärtats helgelse,
oberoende af yttre tecken och former. Hofrätten,
som inberättade saken till konungen, hemställde
visserligen, om han ej borde behandlas som mindre
vetande, men biskop Gezelius d. y. var af annan mening
och yrkade, att U. skulle kvarhållas i fängelse och
domkapitlet arbeta på hans omvändelse, hvilken åsikt
konungen delade. Då omvändelseförsöken misslyckades,
anbefalldes åtal mot U. inför hofrätten. När han
ej heller här kunde förmås att »återkalla sina
villfarelser», dömdes han d. 10 dec. 1692, såsom den
där affallit ifrån och försmädat den evangeliska
läran, till döden. På grund af hans uppenbara
sinnessjukdom blef emellertid domen mildrad till
lifstids straffarbete, hvarefter han 1693 insattes
i Smedjegårdshäktet i Stockholm, där han i nära
fyrtio år hölls i fängsligt förvar och afled d. 6
okt. 1732. Han hade vid Ulrika Eleonoras kröning 1719
blifvit erbjuden friheten.

Tvenne hans anhängare,
en magister Schæfer och en student Ulhegius
rönte ett föga blidare öde. Ulhegius lösgafs väl efter
tre år, sedan han afstått från sina villomeningar,
men Schæfer, som återkommit från Pennsylvanien,
där han uppehållit sig efter sin första frigifning ur
fängelset, insattes dit ånyo 1707 och fick försmäkta
inom dess murar, tills han afled 1728.


Unge, Pehr,
läkare. Född d. 15 febr. 1734 i Bjättlunda
by i Västergötland. Föräldrar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free