- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:661

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unge, Pehr - Unge, von - 1. Unge, Olof von - 2. Unge, Otto Sebastian von - Ungern-Sternberg, Mattias Alexander von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inspektoren Jakob Unge o. Brita Rosén.

Student i Lund 1752, idkade U. i början filosofiska och
teologiska studier men valde snart läkarevetenskapen och
promoverades till medicine doktor 1762, efter att hafva
utgifvit afhandlingen De hydrope. Samma år
förordnades han till anatomie prosektor vid
Lunds universitet och utnämndes 1764 till
provinsialmedicus i Malmöhus län, samt fortfor
att verka i antydda befattning till 1796, då han
efter sin morbroder, den berömde professor Eberhard
Rosenblad, förordnades till brunnsintendent vid
Ramlösa. Under sin långa tjänstetid i Skåne –
han tog afsked från intendentsbefattningen 1808
– inlade han stora förtjänster om hälsovården
i nämnda provins, införde koppympningen, satte
medicinalverket i ett nytt och förbättradt skick samt
genomdref Ramlösa brunnsinrättnings ombyggande i ett
ändamålsenligare skick. På grund häraf kallades han
1811 till hedersledamot af Collegium medicum. Död i
Helsingborg d. 7 okt. 1812.


Unge, Von.
Slägten härstammar från Olof Unge, som
lefde under förra hälften af 1600-talet och var
kronobefallningsman i Västmanland.


1. Unge, Olof von,
sjömilitär. Född d. 24 maj
1672. Föräldrar inspektören Olof Olofsson
Unge
och Margareta Schaey.

Efter flera års sjöresor
i utländsk tjänst utnämndes U. 1697 till underlöjtnant
vid svenska flottan, hvarefter han åter begaf sig
till sjös under främmande flagg och befordrades
under sin bortovaro, 1699, till öfverlöjtnant.
Återkommen hem blef han genast, 1700,
kapten, i hvilken egenskap han under de följande
åren ombesörjde transportförbindelsen mellan
Sverige och svenska trupperna i Livland. 1709
kommenderade han fregatten »Phoenix», då han
en gång med tre hundra man förjagade
en öfverlägsen styrka af ryssar och förstörde ett
förskansadt magasin på kusten af Ingermanland.
Under de tre följande åren, 1710–12, hade han
befälet på örlogsskeppet »Västmanland», med hvilket
han agerade tillsammans med hufvudflottan, och äfven
ensamt förde omkring på ströftåg och kryssningar.
På grund af sin duglighet och nit i rikets tjänst
förlänades han 1712 med adelskap, då han förändrade
sitt fädernenamn till von Unge, deltog
1715 i sjöslaget mot danskarna vid Rügen och
befordrades för sitt välförhållande vid detta
tillfälle till kommendör, blef 1722 schoutbynacht
samt slutligen 1734 vice amiral och kommendant i
Karlskrona. Död helt hastigt därstädes, under det
han bevistade gudstjänsten i Amiralitetskyrkan,
d. 22 maj 1737.

Gift 1703 med Katarina Palmfelt.


2. Unge, Otto Sebastian von,
skriftställare. Född på Mölntorp i Säby socken af
Västmanland d. 15 aug. 1797; den föregåendes brorsons
sonson. Föräldrar: adjutanten vid Västmanlands regemente
Fredrik Otto von Unge och Abrahamina Hülphers.

Efter slutade universitetsstudier
i Uppsala, där U. 1811 blef student, ingick han 1816
såsom fänrik vid Lifregementets grenadjärkår och
utnämndes till löjtnant 1823 men lämnade 1826 den
militära banan med titel af kapten, hvarefter han
ägnade sitt lif åt landthushållning och litterära
sysselsättningar. 1821 företog han en resa till
Italien, Frankrike och Tyskland och genomströfvade,
sedan han tagit afsked, flera somrar det ena af
Sveriges landskap efter det andra. Död på Västerkvarn
i Kolbäcks socken af Västmanland, d. 14 maj 1849.

U. har inom vår litteratur vunnit ett berömdt namn
såsom resonnerande reseskildrare. Ämnen till antydda
skildringar hämtade han dels från utlandet efter en
1821 företagen färd genom Tyskland, Frankrike och
Italien, dels från fosterlandet, där han sommartiden
genomströfvade dess olika landskap. Hans arbeten:
Vandringar genom Dalarne jämte författarens resa
söderut
1829, Promenader inom fäderneslandet
1831–32, Senare Dalresa 1835, samt Minnen af
lifvet
1835 äro hvar för sig grufvor af tankedigra,
satiriskt-humoristiska reflexioner och snillrika
skildringar af den svenska naturen samt landets seder
och förhållanden. Han beskrifver i dem »sin inre
människas reseäfventyr», en »ny Thorild i moral och
estetik, men en Thorild med ett afrundadt, mjukt
och poetiskt språk». Klarast framträder hans på
snillrika tankar och varma känslor rika skaplynne
i det sistnämnda arbetet. Han har äfven utgifvit
Dikter i bunden och obunden stil 1838, hvilka kanske
mer än hans öfriga skrifter erinra om Thorild. Alla
hans skrifter äro anonymt utgifna.

Gift 1832 med Kristina Elisabet Wesström.


Ungern-Sternberg, Mattias Alexander von,
krigare, politiker. Född i Stockholm d. 3 mars 1689
och tillhörande en livländsk, ursprungligen från
Böhmen härstammande ätt, af hvilken tre medlemmar 1653
förlänades med svensk friherrevärdighet. Föräldrar:
generallöjtnanten Nils Alexander von Ungern-Sternberg,
son af en bland de nämnda naturaliserade friherrarna
med Volmar till förnamn, och friherrinnan
Kristina Beatrix Palbitsky.

1704 volontär och
1705 arklimästare vid amiralitetet, lämnade U. med
vederbörlig tillåtelse svenska hären midt under
Carl XII:s krig, för att först i fransk och sedan i
holländsk tjänst lära sig krigets yrke. Under dessa
läroår deltog han i spanska tronföljdskriget, först på
fransk, sedan på holländsk, sida samt bevistade bland
annat de för franska vapnen ogynnsamma slaktningarna
vid Oudenaarde och Malplaquet 1709 och blef i den
sistnämnda tillfångatagen. Nämnda år, sedan olyckan
vid Poltava förspridt de svenska krigarna kring östra
Europa, återkom han till Sverige och anförde i slaget
vid Helsingborg 1710 ett kompani dragoner. Kapten vid
lifdragonerna 1712, deltog han såsom adjutant hos
fältmarskalken, grefve C. G. Mörner, sin sedermera
blifvande svärfader, i fälttågen mot Norge och
befordrades 1719 till major. Nio år senare flyttades
han med samma grad på lifregementet till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free