Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahlund, Carl Vilhelm - von Wahrendorff - Wahrendorff, Martin von - Walberg, Carl Gustaf - Walberg, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudmanuskripten bredvid hvarandra. Bland hans
öfriga talrika skrifter nämna vi La belle Dame sans
Mercy, 1897, en dikt af en af W. upptäckt fransk
renässansskaldinna, Anne Malet de Graville, Über
Anne Malet de Graville, 1895, det lilla praktverket
Sagan om rosen, öfversatt i originalets versmått och
illustrerad af Carl Larsson, Den heliga Birgitta
tillskrifna 15 böner efter ett unikt manuskript i
Nationalbiblioteket i Paris, vidare bibliografier
om de gammalfranska s. k. Strassburgerederna och
kataloger öfver sitt eget storartade gammalfranska
och provençalska bibliotek. Detta donerade
han 1892 till Uppsala universitet jämte 30,000
kr. anslag till dess vidare förkofran.
Stiftare af Nyfilologiska sällskapet i Stockholm 1896.
På W:s 50-årsdag ägnades honom af in- och utländska
lärde en festskrift.
Ogift.
von Wahrendorff.
Ättens förste kände stamfader, David Wahrendorff
död 1700, säges härstamma från en vestfalisk riksadlig ätt och
lefde i Mecklenburg. Hans sonson, kommerserådet Joakim
Daniel W., öfverflyttade mot midten af 1700-talet till
Sverige. Dennes söner fingo 1805 af tyske kejsaren
bekräftelse på ättens riksadelskap och upphöjdes i
tyskt friherrestånd samt blefvo s. å. naturaliserade
svenska adelsmän med namnet von Wahrendorff. K. m:t
tillät 1806 Anders, Axel och Henrik Gustaf von W.
att de och deras efterkommande finge begagna den af kejsar
Frans II dem »förunta friherretitel, dock utan att
sådant må medföra någon förändring uti deras egenskap
af svenska adelsmän.» Ätten utgick 1881.
Wahrendorff, Martin von,
bruksägare, konstruktör. Född d. 26 nov. 1789. Föräldrar:
bruksägaren Anders von Wahrendorff och
Maria Charlotta Holterman.
Efter studier Uppsala blef W. e. o. kanslist i kanslistyrelsens
expedition, kopist därstädes 1811, hofjunkare
och kammarjunkare. Han befordrades till
andre sekreterare i kabinettet för utrikes
brefväxlingen, utnämndes till legationssekreterare och
sedan chargé d’affaires i London 1818. Kammarherre
1822 och öfverceremonimästare 1828–31, blef
W. sistnämnda år hofmarskalk.
W. intresserade sig särskildt för kanontillverkningen på sin
egendom Åker och framställde den första användbara
bakladdningsmekanismen, hvarpå patent uttogs
1837. W. experimenterade sedermera med refflade
lopp till dylika kanoner och gaf idén till
spetsprojektilernas styrning i refflorna medels en
mantel af mjukare metall än projektilen, därigenom
att han omslöt sina spetsprojektiler med en mantel af
bly. 1851 led. af Krigsvet.-akad. Död i Stockholm den
20 jan. 1861.
Gift 1828 med Alexandrina Vilhelmina Holterman.
Walberg, Carl Gustaf,
författare. Född i Jönköping
d. 28 sept. 1788 och son af slottsfogden därstädes
Magnus Wahlberg.
Student i Lund 1805 och i Uppsala
1806, aflade W. s. å. hofrättsexamen vid sistnämnda
universitet och
blef auskultant i Svea hofrätt 1808. Han tjänstgjorde
därjämte någon tid vid postverket, i kammarkollegium
och i teaterkansliet samt blef slutligen notarie i
Stockholms stads justitiekollegium. Under de senare
åren af sin lefnad sysselsatte han sig med sakföring
och skriftställeri, ej sällan båda af det sämsta
slaget, samt afled i Stockholm d. 20 okt. 1821.
W. var en rikt utrustad natur, men lättsinnig och
oordentlig, som slutligen föll ett offer för sina
passioner. Flera af hans vittra stycken: Svenska
fältsånger 1812, Folksånger 1813, Sång i anledning
af franska arméns återtåg ur Ryssland 1813, Verser i
anledning af general Moreaus död 1813, <i>Gustaf Adolfs
skugga<i> 1813, Sång öfver grefve Carl Johan Adlercreutz
1816 o. s. v. röja ej obetydlig poetisk begåfning.
Däremot förtjäna hans »romantiska berättelser»
Uggelviksbalen 1814, En mamsell i Stockholm 1816,
Herdinnan vid Hagalund 1816, Offerfesten vid Uggelviks
hälsokälla 1819 m. fl. dylika blott »att ihågkommas
såsom en tidsbild, varningsrik för män af pennan,
som kunna hafva makt att skapa verk sig både till
heder och vanheder».
Walberg, Carl August,
filolog. Född i Sävestads socken i Skaraborgs län d.
14 dec. 1827. Föräldrar: d. v. komministern, sedermera
kyrkoherden Sven Walberg och Sofia Lovisa Tegnæus.
1847 student vid universitet i Uppsala, promoverades W. 1854
till fil. d:r. Kallad till docent i grekiska
litteraturen i Uppsala 1856, befordrades han till
Höijersk adjunkt i samma läroämne 1860 samt företog,
efter att ha erhållit statens större resestipendium,
i juli 1862 en utrikes resa till Tyskland, Grekland,
Italien och Frankrike, hvarifrån han återkom till
fäderneslandet 1863. 1865–66 deltog han som ledamot
i kommittén för behandling af åtskilliga till
språkundervisningen inom läroverken hörande frågor,
befordrades 1869 till professor i grekiska språket
och litteraturen vid universitetet i Lund och var
1870–72 ledamot af kommittén, som hade att föreslå
förändringar i gällande läroverksstadga. Under sin
vistelse i Uppsala hade han i uppdrag att meddela
undervisning i pedagogik åt dem, som beredde sig för
lärarekallet, och deltog både som adjunkt i Uppsala
och professor i Lund verksamt i granskningen af
bibelkommissionens öfversättning af nya testamentets
böcker, Död i Lund d. 14 oktober 1874.
Ehuru ej synnerligen produktiv som skriftställare,
hade han likväl vid sin bortgång redan vunnit ett
namn i utlandet, hvars filologer skattade hans
upplaga af Euripides’ Electra, 1869, mycket högt,
W. utarbetade äfven i förening med C. V. Linder ett
Svenskt-grekiskt lexikon 1862. Genom sin undervisning
och hela behandling af den vetenskap, för hvilken
han var målsman, bidrog han väsentligt att leda de
klassiska studierna i vårt land i en bättre riktning
och gifva deras idkare en högre uppfattning af deras
betydelse, än förut var förhållandet.
Gift 1871 med Klara Elisabet Olde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
