Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vegesack, Johan Fredrik Ernst von - 3. Vegesack, Ernst Mattias Peter von - Weibull, Martin Johan Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vasa. Brefvet uppsnappades och ansågs vittna om förrädiska
stämplingar, hvarpå både V. och Düben åtalades för
högmålsbrott hösten 1832. Bägge nekade, men då det
ej kunde bestridas, att de stått i brefväxling och
haft umgänge med prinsen, dömdes de enligt 1812 års
författning till ständig landsflykt och affördes
i maj 1833 till Tyskland. I följd af den amnesti,
som d. 20 okt. 1834 utfärdades för alla svenska
politiska förbrytare, erhöll V. rättighet att
återvända till fäderneslandet, där han sedan var
anställd i tullstatens tjänst och dog i Stockholm
d. 24 okt. 1863.
Gift 1: 1818 med Katarina Gunilla Arenander
och 2: 1858 med Emma Augusta Hallencreutz.
3. Vegesack, Ernst Mattias Peter von,
krigare. Född på Gannarfve i Hemse socken på Gottland
d. 18 juni 1820; den föregåendes brorson.
Föräldrar: kapten Eberhard Ferdinand Emil von
Vegesack och Ulrika Kristina Sofia Lythberg.
Utnämnd till underlöjtnant vid Gottlands
nationalbeväring 1840, förflyttades V. därifrån
efter två år till underlöjtnant vid Dalregementet och
befordrades till löjtnant därstädes 1843. Under åren
1844–50 biträdde han, som aflagt landtmäteriexamen
och skeppsmäteriexamen, som landmätare inom
Stora Kopparbergs län. V. befordrades 1852 till
batteriofficer på S:t Barthelemy. Återkommen till
fäderneslandet, utnämndes han 1857 till kapten och
kompanichef vid Dalregementet, hvarjämte han från
1858 innehade trafikchefsbefattningen vid Gäfle–Dala
järnväg. Vid utbrottet af nordamerikanska kriget
1861 begaf han sig till Förenta staterna, ingick i
därvarande unionistarmé och utnämndes till kapten vid
58:de Ohio-volontärregementet. Befordrad samma år till
major i generalstaben hos general Wool, tjänstgjorde
han först under denne och sedermera som adjutant
hos general Mansfield under bombardementet af det
befästade New-Port-News. Sedan han 1862 tagit afsked
ur Förenta staternas tjänst, ingick han som frivillig
i general McClellans mot Yorktown opererande armé,
bevistade såsom t. f. adjutant hos general Butterfield
bataljen vid Hanover Courthouse, hvarefter han åter
utnämndes till major i generalstaben och adjutant,
men kommenderades till tjänstgöring hos brigadgeneralen
Butterfield. I denna egenskap deltog han i
bataljen vid Scaren-Pines och i slaget vid Fairoaks,
bevistade bataljerna vid Meckanicsville, vid Gaines’
Mill, vid Savage Station, vid Cross Road samt vid
Malven Hill, utnämndes s. å. till öfverste och chef
för 28:de frivilliga regemente från Newyork (tyska
Turnerregementet), beordrades föra befälet öfver 3:dje
brigaden af general Smiths division i 6:te armékåren
och deltog med densamma i bataljen vid Manussas och
Bull-Runn, anföll och tog höjderna utanför Jefferson
City i Maryland och bevistade striden vid Campten-Pass
samt bataljen vid Antietam d. 16 och 17 sept. 1862,
där han utvecklade en beundransvärd tapperhet. Han
kommenderade sedan som regementschef i slaget vid
Frederiksbourg, deltog
1863 i stormningen och intagandet af befästningen
kring Frederiksbourg och i bataljen vid Salems
höjder, där han med sitt regemente utgjorde en
del af vänstra flygeln utaf general Hookers vid
Chancelorsville då stridande armé. 1865 brigadgeneral
i Förenta staternas armé.
V. utnämndes 1864
till öfverstlöjtnant och chef för Västerbottens
regemente, blef 1868 öfverste och chef för Hälsinge
regemente samt var 1874–84 militärbefälhafvare på
Gottland. 1884 utnämnd till generalmajor samt 1884–88
generalbefälhafvare i 5:te militärdistriktet,
tog han 1888 afsked ur krigstjänsten.
V. var 1879–87 led. af Första kammaren. Led. af kommittén
för landtförsvarets ordnande 1880–82. Led. af
Krigs-vetenskapsakad. 1864. Innehafvare af svensk
guldmedalj »för tapperhet i fält» samt amerikansk
Med. Union League m. m. Död i Stockholm d. 12
jan. 1903.
Gift 1865 med Edla Amalia Sergel.
Weibull, Martin Johan Julius,
historiker. Född i Landskrona d. 24 dec. 1835.
Föräldrar: postmästaren därstädes Nils Jakob
Weibull och Maria Helena Såthe.
Student i Lund 1853, innehade W. vid
fil. doktorspromotionen 1862 andra hedersrummet
och förordnades s. å. till docent i historia
samt till amanuens vid Lunds universitets historiska
museum och myntkabinett. Sedan han 1863–64 bedrifvit
arkivstudier i Köpenhamn och Stockholm, anträdde
han 1865 som innehafvare af riksstatens större
resestipendium en utrikes vetenskaplig resa,
under hvilken han uppehöll sig mesta tiden vid
arkiven i Dresden och Paris, samt återkom till
Lund 1866, hvarefter han samma år utnämndes till
adjunkt i allmän historia. 1877, vid ombildandet
af universitetens adjunkturer, e. o. professor
i historia och statskunskap, utnämndes W. 1888
till professor i historia. W. bedref flitiga
forskningar i många utländska arkiv. Svenska
akademien tilldelade honom 1887 Carl Johans-priset
för litterära förtjänster. Medlem af Vitterhets-,
hist.- o. ant.-akademien, m. m.
Bland hans från trycket utgifna skrifter märkas:
Om Skåne vid medlet af 17:de århundradet, akad.
afh., I, 1862, Förbundet mellan Sverige och Frankrike
1672 1865, Sånger af en svensk fånge i Simbirsk
1868, Lunds universitets historia 1868–76,
2:dra delen i förening med Elof
Tegnér, efter 1866 meddeladt uppdrag af universitetet
för dess jubelfest, en omfattande redogörelse för de
akademiska förhållandena i Lund under universitetets
tvåhundraåriga tillvaro och på samma gång ett
värderikt bidrag till Sveriges odlingshistoria i
allmänhet, Freden och förbundet i Lund 1679 1870,
Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och
beskrifning 1869–73, Samlingar, utgifna af de skånska
landskapens historiska och arkeologiska förening
1874–81 (W. blef 1866 nämnda förenings sekreterare),
Gustaf II Adolf 1882 (i »Sveriges hist. från äldsta
tid till våra dagar»), Om »Mémoires de Chanut» 1887,
Lunds och Lundagårds minnen 1884, Drottning Kristina
och Klas Tott 1893, <i>Carl von Linnés skånska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
