- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:719

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wiberg, Martin - Wiborgh, Johan Gustaf - Wickenberg, Per Gabriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Knutsson</i> och 2: med Emma Wilhelmina Lindskog.


Wiborgh, Johan Gustaf,
metallurg. Född d. 28 april 1839 i Vadstena. Föräldrar:
kyrkoherden Carl Gustaf Wiborgh och
Maria Sofia Ölander.

Student i Uppsala 1858, genomgick W. 1858–61 Teknologiska
institutet, aflade bergsexamen vid Uppsala universitet 1865
och genomgick bergsskolan i Falun 1865–66. Auskultant i
kommerskollegium 1865, tjänstgjorde W. 1867 som
biträdande lärare i ritning och konstruktion vid Falu
bergsskola, 1875–83 som lärare i järnets metallurgi
och praktisk hyttskötsel vid Filipstads bergsskola,
1877–83 som t. f. bergswärdie vid Sala silfververk,
under en del af 1883 som t. f. föreståndare för
Filipstads bergsskola samt 1884–92 som lektor i
metallurgi och hyttkonst vid tekniska högskolan, vid
hvilken han sistnämnda år utnämndes till professor i
metallurgi och hyttkonst. Död i Stockholm d. 16 mars
1903.

Ledamot af Vet.-akad.

W. utöfvade äfven
omfattande verksamhet som ledare af järntillverkningen
vid åtskilliga järnverk och ägnade sig med framgång
åt utarbetandet af analysmetoder och åt en liflig
uppfinnareverksamhet. Bland hans analysmetoder
ha det s. k. Wiborghska svafvelseprofvet och hans
kalorimetriska kolprof erhållit stor användning,
liksom bland hans uppfinningar hans luftpyrometer
och hans termofon räknas bland de bästa apparater för
uppmätande af höga värmegrader. Af stor betydelse
voro också hans sträfvanden för tillgodogörandet
af Sveriges tillgångar på naturliga fosfater.

Sina iakttagelser vid de talrika studieresorna
i utlandet och andra observationer publicerade
W. i »Järnkontorets annaler», Teknisk tidskrift,
o. s. v. Bland hans arbeten må för öfrigt nämnas
Handbok i svenska tackjärnstillverkningen. Efter
W:s död utgafs 1904 hans föreläsningar öfver Järnets
metallurgi
.

Gift 1872 med Emilie Ingrid Theresia Hallin.


Wickenberg, Per Gabriel,
landskaps- och genremålare. Född d. 1 okt. 1812 i Malmö.
Föräldrar: underofficeren Jonas Wickenberg och
Katarina Isberg.

Sin första undervisning erhöll W. i
apologistskolan i sin födelsestad, där han tidigt
utvecklade mycken håg för läsning och skrifning, men
framför allt en stor lust för att måla och rita. Af
denna anledning fick han oaktadt föräldrarnas små
tillgångar taga enskild undervisning för en ritlärare
i Malmö och gjorde härunder de mest förvånansvärdt
hastiga framsteg. En penningeinsamling gjordes till
W:s förmån i Malmö, så att han omsider 1831 såg sin
önskan uppfylld att få komma till Stockholm. Här mötte
honom den medellösa konstnärens vanliga pröfningar:
förbiseende och försakelser, till dess han genom
professor Sandbergs inflytande erhöll ett skydd i
den konstälskande Anckarsvärdska familjen.
Under tiden hade han råkat ut för en
hotande ögonsjukdom, för hvilken han genom en
subskription, föranstaltad af konstföreningen,
till hvilken W. fr. o. m. 1833 sålt några
af sina arbeten, 1836 sattes i tillfälle att
söka hjälp i Tyskland. Lyckligen återstäld till
hälsan, kvarstannade han i Berlin, där hans arbeten
snart tillvunno sig allmän uppmärksamhet. Här fann
han i konsthandlaren Gropius en ifrig afnämare af
sina små taflor, så att han efter en tid kunde
sätta i verket sin länge närda önskan att
resa till Frankrike. Efter ett kort besök
i fäderneslandet anlände han hösten 1838 till
Paris, där han skulle skörda den största ryktbarhet,
någon svensk konstnär vunnit sedan Sergels
dagar. Ännu s. å. debuterade han på salongen
i Paris med en större tafla Nordiskt
vinterlandskap
samt med ett mindre genrestycke,
hvilka båda rönte den utmärkelsen att blifva inköpta
för utställningens lotteri, och vinterlandskapet
belönades med medalj. Året därefter framställde
han en ny målning Vinterfiske, som inköptes af enskild
man för 2,000 francs och förskaffade sin upphofsman
stora medaljen i guld och hederslegionen.
Från denna stund var W:s parislif en enda serie
af triumfer. Konstakademien beviljade honom
1839 på tre år en respension af 500 kr.
om året, som han dock afsade sig, då han ansåg
sig icke behöfva densamma. 1839 blef han agré
och 1842 led. af Konstakademien. W:s triumfer
skulle dock icke blifva af lång varaktighet.
Genom tidiga umbäranden, ihärdigt arbete och
oförsiktighet hade hans hälsa i förtid blifvit
undergräfd. Af de nio år, W. tillbragte i
Frankrike, kunde han för ögonsjukdom icke använda
mer än sammanlagdt tre à fyra år till arbete.
Därtill kom sorgen öfver en af honom innerligt
älskad, spansk sjuttonårig, flickas plötsliga död.
Vid detta slag brast den finaste strängen i
konstnärens själs strängaspel och han afled
ej långt därefter i staden Pau i södra Frankrike
d. 19 dec. 1846 af bröstsjukdom.

»Med W. trädde plötsligt den nyare svenska konsten ur sin skygga
tillbakadragenhet in i den allmänna europeiska
utvecklingen och intog där en framstående plats,
som hon allt sedan förstått att bibehålla.»

W:s arbeten från akademitiden utgöras företrädesvis
af mytologiska och historiska kompositioner. 1835
började han på med porträttmålning och målade då
äfven prisämnet Eva vid Abels lik, Nationalmuseum.
De flesta af hans taflor från detta år voro
landskap eller folklifsbilder, hvari han sedermera
skulle excellera. Bland W:s arbeten märkas utom
de förut nämnda, Moder syende vid sitt barns
bädd
1839 och Fiskarefamilj 1840, Leipzigs
museum, Effet d’hiver, beställd af Ludvig Filip,
sedermera Luxembourgmuseet, Landskap med kreatur
1838, Nationalmuseum, Fiskare på isen 1840,
Vinterlandskap i Holland, Nationalmuseum,
Månskensstycke med fartyg, Nationalmuseum,
Vinterstycke, med 12 figurer, beställdt af hrr
Hagerman, Svenskt vinterlandskap, Paris 1842,
såldt 1869 på auktion därstädes för 12,000 fr.,
Barn med kälke Paris 1843, från England köpt af hr
E. Cederlund, o. s. v.

»Drömmare är W. först och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0719.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free