W. och hans assistenter. 1888--92 utgaf W. tillsammans med J. Bjerrum Nordisk oftalmologisk tidskrift. Gift 1883 med Julia Juhlin-Dannfelt. Widström, Ulrika Karolina, skaldinna. Född i Stockholm d. 24 nov. 1764. Föräldrar: hoflakejen Peter Forsberg och Katarina Maria Grip. Hennes lefnadsöden förete ingenting märkvärdigt. Vid tjugusex års ålder gifte hon sig med violinisten och repetitören vid k. operan Sven Widström, afflyttade 1814, sedan hon två år förut blifvit änka, till landsorten och nedsatte sig 1830 i Mariestad, där hon sina återstående dagar lifnärde sig genom att hålla en flickpension. Hon afled där d. 19 febr. 1841. Redan på 1780-talet hade hon väckt uppmärksamhet genom några smärre skaldestycken, som infördes i den tidens vittra ströskrifter. Men sitt skaldenamn förvärfvade hon egentligen genom sina Erotiska sånger, hvilka under signaturen U. C. W. utkommo 1799. Framför samtidens förståndspoesi utmärka sig dessa sånger genom en innerlig och varm känsla, ett oskuldsfullt behag och erotisk trånad, som tar sig ett både skyggt och passioneradt uttryck. Samma intagande egenskaper återfinnas jämväl i hennes sista diktsamling Höstaftnarne 1811 och i de små poemen, hvilka hon inflätat i sin fria öfversättning af romanen Victor eller skogsbarnet efter Ducray Duminil. Af fosforisterna hyllades fru W. storligen. Året före hennes död utgaf C. J. Lénström hennes Samlade vitterhetsförsök med lefnadsteckning af Franzén. Med anledning däraf yttrade direktören i Svenska akad. på akademiens högtidsdag: »Från en lyra, till hvars första intagande ljud Kellgren och Leopold med nöje lyssnat, hafva toner åter blifvit hörda, återkallande en hågkomst från den gustavianska sångens dagar. Akademien, som önskar begagna detta tillfälle, att ägna fru W. ett offentligt vedermäle af sin uppmärksamhet, har begärt och erhållit sin skyddsherres tillåtelse, att till fru W. få öfverlämna akademiens jetton i guld, åtföljd af en skrifvelse som uttrycker akademiens tänkesätt.» 1. Wieselgen, Peter, präst, nykterhetskämpe, skriftställare. Född d. 1 okt. 1800 i Wislanda församling af Växiö stift, där föräldrarna Jonas Jonsson och Elin Ingemarsdotter voro bondfolk. Sonen, som vid åtta års ålder genomläst hela bibeln och vid tio års ålder skrifvit psalmer och en predikan, tog sitt namn dels efter födelsesocknen, dels efter ett par mödernefränder, som förut burit detsamma, när han elfva år gammal insattes i Växiö skola. Han blef student i Lund 1820, sedan han som sjuttonårig gymnasist börjat predika och vid nitton års ålder blifvit nykterhetsabsolutist, innan nykterhetsrörelsen börjat på något ställe i världen. Han erhöll lagerkransen vid promotionen 1823. Året därefter förordnad till docent i litteraturhistoria i Lund, utnämndes han under loppet af s. å. till adjunkt i estetik, vistades 1823--28 i hufvudstaden, där han fick både vedersakare och vänner, blef 1828 e. o. vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Lund och befordrades till vice bibliotekarie 1830. Under dessa år förestod han flera terminer professuren i estetik och litteraturhistoria och hade flitigt öfvat sig i predikande, när han lät prästviga sig 1833. Befordrad s. å. till kyrkoherde i Västerstads pastorat af Lunds stift, utnämndes han 1834 till prost, blef teologie doktor 1844, förflyttades 1847 från Västerstad som kyrkoherde till Helsingborg och därifrån 1857 som domprost till Göteborg. Död därstädes d. 10 okt. 1877. Under åren 1838--46, äfvensom 1855 genomreste W. som Svenska nykterhetssällskapets ombud flera af Sveriges landskap under ständiga tal, föredrag och predikningar mot dryckenskapslasten, mot hvilket onda han äfven verkat som utgifvare af Nykterhetsvännernas tidning (1838--47) och genom en mängd uppsatser i andra tidningar och tidskrifter. »Ifrån barndomen djupt genomträngd af kristendomens ande och från ungdomen varmt hängifven åt historiska studier, begåfvad med snabb uppfattning och rastlös arbetsifver, har W. i en varm fosterlandskärlek funnit föreningsbandet emellan de båda banor, på hvilka han arbetat: skriftställarens och predikantens». Liksom han i den senare egenskapen varit en af de mest nitiska, har han i den förra varit en af de alsterrikaste i Sverige. Vi kunna här endast uppräkna några de viktigaste af hans skrifter: Minnessånger ur Wärend 1824, Starkodds sånger 1824, Sveriges sköna litteratur, en öfverblick vid akademiska föreläsningar, 5 del. 1833--49, en utförlig svensk litteratur- och kulturhistoria, hvari han tecknar svenska litteraturens öden från äldsta tider till år 1844; De la Gardieska arkivet 20 del. 1823--44, en viktig källsamling för historisk forskning, Ny Smålands beskrifning, inskränkt till Vexiö stift, 3 del. 1844--46, Bihang till ny Smålands beskrifning 1847, Sydskandinavernas förstfödslorätt, ett bidrag till kritik af Skandinaviens urhäfder 1845, en betydlig del af Biographiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män, i förening med W. F. Palmblad m. fl., 23 del. 1835--57, samt bidrag till Svenskt biografiskt lexikon, ny följd, 6 del. 1857--68. Hans öfriga arbeten utgöras af Catalogus manuscriptorum bibliothecæ Lundensis I--IV 1830, samt De claustris suio-gothicis I--XV, 1832--33, af minnestal, minnessånger, tal och predikningar, förord och företal till andras arbeten, en stor mängd uppsatser och bidrag till tidningar och tidskrifter o. s. v. Svenska akademien tilldelade honom 1863 Carl Johanspriset. -- Ledamot af en mängd lärda, patriotiska och filantropiska sällskap. 1900 utgafs en minnesteckning öfver honom af sonen Sigfrid (se nedan) och 1904 hans Samlade skrifter i nykterhelsfrågan. Gift 1833 med Mathilda Katarina Rosenqvist. 2. Wieselgren, Harald Ossian, biblioteksman, publicist, historisk och biografisk skriftställare.