Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Winbom, Anders - 2. Winbom, Johan - 3. Winbom, Jonas Arvid - Winge, Mårten Eskil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Winbom, Anders,
universitetslärare, teolog.
Född i Främmestads socken i Västergötland d. 14
mars 1867. Föräldrar: kronolänsmannen Måns
Andersson och Maria Winbom.
Vid tjugu års ålder ansågs W. mogen att afgå från Skara till
universitetet men nödgades, dels för fattigdom, dels
för sjuklighet, uppskjuta härmed till 1710, då
han omsider anlände till Uppsala. Här utgaf han
1713 sin första disputation och gjorde sig efter
hand så känd för grundliga kunskaper, att han,
ehuru ograduerad, 1722 utnämndes till docent
och året därpå till adjunkt i filosofiska fakulteten.
Icke långt därefter anfölls han åter af
sin förra sjuklighet, mjältsjuka, som gjorde
honom oförmögen till all slags verksamhet. Med
återvunnen hälsa återkom han 1730 till Uppsala,
blef följande året logic. et metaph. professor och
1735 teologie professor, hvarjämte han efter ett
par år erhöll Gamla Uppsala pastorat till prebende.
Såsom fullmäktig för ärkestiftets prästerskap
bevistade han 1741 och 1743 års riksdagar,
användes i flera allmänna värf och stod åtskilliga gånger
på biskopsförslag, bland annat till sitt födelsestift,
dit han tvenne gånger erhöll enhällig kallelse.
Död i Uppsala d. 22 okt. 1745.
På sin tid var W. en högt aktad och värderad lärare.
Klarheten i hans föredrag jämte det grundliga sätt,
hvarpå han afhandlade sin vetenskap,
moralteologien, samlade jämt kring hans lärostol en stor
skara uppmärksamma lärjungar. Däremot har
han som författare icke efterlämnat andra arbeten
än sådana, som gömmas i den flyktiga
disputationslitteraturen.
Gift 1737 med Beata Elisabet Heyne;
friade, förlofvade sig och lät lysa för sig på samma dag.
2. Winbom, Johan,
universitetslärare, teolog.
Född d. 9 okt. 1746 i
Timmelheds församling af
Västergötland; den föregåendes brorson.
Föräldrar: komministern i
nämnda församling Jonas Winbom och
Ingeborg Greberg.
1768 afgick W. till universitetet i
Uppsala samt mottog där vid magisterpromotionen
1776 lagerkransen. Två år senare
aflade han teol. kand.-examen och 1782
teol. lic.- examen. Sedan han under en följd
år utan lön förestått nästan alla professurer i
teologiska fakulteten, utnämndes han 1795 till
ord. teologie professor samt blef förste teologie
professor och domprost i Uppsala 1805. De sista
åren af sin lefnad var han tjänstfri på grund af
försvagad synförmåga. Men W. bibehöll eljest
en ovanlig styrka och rörlighet till inemot sin
död, d. 29 okt. 1826.
Som universitetslärare
utmärkte han sig för grundliga kunskaper samt
redigt framställningssätt och var för öfrigt bekant
för sin välgörenhet och sitt patriotiska sinnelag.
Sålunda inrättade han 1814 en söndagsskola för
handtverkslärlingar i Uppsala, biträdde med stort
nit beslutet om inrättandet af en sparbank i samma
stad, bidrog med frikostiga gåfvor till
upprätthållande och utvidgande af Uppsala stads
läse- och arbetsskola, lämnade betydliga summor till
Upplands och Västgöta nationsbyggnader samt
till stipendier för Uppsala katedralskola, Skara
gymnasium o. s. v.
W. var äfven skicklig
botanist och entomolog. Han bevistade 1800 års
riksdag, då han var led. i bevillnings- och
ecklesiastikutskotten.
Gift 1: 1788 med Katarina Afzelius
och 2: 1807 med Kristina Hernberg.
3. Winbom, Jonas Arvid,
universitetslärare,
teolog. Född i Uppsala d. 27 sept. 1791; den föreg.
son.
Under faderns närmaste vård och enskilde
lärares handledning gjorde W. så hastiga framsteg,
att han vid fjorton års ålder blef student i
Uppsala. Vid promotionen 1815 innehade han första
hedersrummet och förordnades samma år till
docent i allmän historia. Sedan han 1818 med
högsta vitsord aflagt teol. kand.-examen, förestod
han som docent i teologiska fakulteten, hvartill
han kallades s. å., under flera terminer
föreläsningarna i exegetik och kyrkohistoria samt erhöll
1828 teologie professors namn, heder och
värdighet. Under tiden förvaltade han jämväl från
1823 notariebefattningen vid Uppsala domkapitel.
W. utnämndes 1831 till kyrkoherde i Tierp af
ärkestiftet och verkade där till sin död d. 15
mars 1841.
Samma omsorg, med hvilken han
skött sina åligganden vid universitetet, ägnade
han sitt kall som själasörjare och
församlingslärare. Hans kärleksfulla sinne yttrade sig bland
annat genom en vidsträckt men i de flesta fall
hemlighållen välgörenhet. Före sin död anslog
han en större fond till understöd åt fattiga
prästänkor och barn i ärkestiftet samt skänkte en
mindre dylik till belöningar åt ynglingar vid
Uppsala katedralskola.
Gift 1824 med Maria Sofia Florin.
Winge, Mårten Eskil,
historiemålare. Född d.
1 sept. 1825 i Stockholm.
Föräldrar: rektorn, sedermera
kyrkovärden i Länna och Blidö pastorat
i ärkestiftet och prosten Isak
Martin Winge och Andrietta
Sofia Rothman.
Efter förberedande undervisning i Uppsala
katedralskola blef W. student i
Uppsala 1846, ingick sedan i målarlära hos E.
Wallander i Stockholm, hos hvilken han var
lärling i tre år, och tjänstgjorde därefter någon
tid som e. o. kontorsskrifvare vid postverket. Han
hade då redan ingått som elev vid
konstakademien, där han 1857 vann den k. medaljen för
prisämnet Carl X Gustaf vid Axel
Oxenstiernas dödsbädd och s. å. erhöll akademiens
resestipendium. W. hade en vän i Scholander,
som lagat, att han fått sälja teckningar till
Konstföreningen 1853 och blef därefter en
anlitad illustratör.
Efter någon tids vistelse i
Düsseldorf och två år i Paris, på hvilket
sistnämnda ställe han studerade i Coutures ateljer,
begaf han sig till Rom, där han kvarstannade
till 1863, hvarefter han öfver München återvände
till fäderneslandet. Här kallades han 1864 till
ledamot af Konstakademien samt till k.
hofmålare, blef året därefter vice professor och
1867–90 lärare i antikskolan.
1862 hade han från
Rom hemskickat en större målning Kraka (nu
i Nationalmuseum), hvilket arbete uppväckte de
bästa förhoppningar om den i främmande land
studerande konstnären. Med detta hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
