- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:747

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Wrangel, Erik - 5. Wrangel, Erik - 6. Wrangel, Erik Fredrik - 7. Wrangel, Herman Georg Valdemar - 8. Wrangel, Evert Henrik Gabriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nerike och Värmlands län.

W., som äfven
verksamt deltog i det politiska lifvet, slöt sig först till
det holsteinska partiet men öfvergick så småningom
å Arvid Horns sida. Mot sin vilja upphöjdes han
till medlem af rådet 1739, där han, såväl som
vid 1741 års riksdag, bestämdt motsatte sig den
äfventyrliga krigspolitiken. Under de följande
åren ställde sig W. allt oftare vid Sam. Åkerhielms
sida å Mössornas ståndpunkt, tills han 1743, trött
på partikifvet, begärde sitt afsked. Detta
beviljades, men på ständernas anhållan afgick han
ej definitivt från sitt ämbete förrän 1744. Utan
ansökan erhöll han 1762 pension och afled ej långt
därefter å Lagnö i Södermanland d. 18 jan. 1765.

Under hela sin lefnad stod W. i det förtrognaste
vänskapsförhållande till Carl Gyllenborg, hvars
tillgifvenhet för vitterheten han delade. 1736
utgaf han Phædri fabler i svenska rijm
öfversatte
etc., hvilket vitterhetsförsök följdes af ett
par tragedier: Torilla, eller Regner och
Svanhvita tragædia
1739, Fröken Snöhvits tragædia
1739. Hans sista vittra arbete var en komedi
Missförstånd i kärleken uti en commoedie,
1748, som både i anläggning och behandling
höjer sig öfver samtidens dramatiska alster. 1743
blef han led. af Vet-akad., i hvars handlingar W.
skrifvit i landthushållning. Hans själfbiografi
är tryckt i »Handl. rör. Skandinav. historia»,
del. 26.

Gift 1720 med Elisabet von Rosen.


5. Wrangel, Erik,
politiker. Född d. 23
april 1721; den föregåendes son.

Erik W. började sin bana som
kanslijunkare 1740, anställdes
därefter som kammarherre hos
Adolf Fredrik 1743 samt
utnämndes till lagman på Gottland
1749. Kunnig, kvick och
angenäm sällskapsman, var han
särdeles väl anskrifven hos Lovisa Ulrika och å sin
sida äfven fäst vid henne och hennes gemål.
Med skarp både tunga och penna samt mycken
fyndighet och djärfhet uppträdde han på
riddarhuset såsom nitisk och ofta lycklig kämpe för
hofvets åsikter. Vid 1751 års riksdag ledde W.
på riddarhuset oppositionen mot Hattrådet. Vid
1755 års riksdag upptog han på nytt striden och
sökte äfven inom bondeståndet värfva anhängare
åt hofvet. Vid revolutionsplanerna 1756 var han
en af de verksammast handlande personerna.
Han reste då omkring i landsorten för att vinna
anhängare och lät kringsprida mot rådet
författade småskrifter, såsom: Constans Sincerus,
Svea rikes tillstånd i kort begrepp,
sammandraget och föreställt af J. Svedenschöld
samt
Budkafla, genom hvilka man sökte locka
allmogen att tåga till Stockholm för att, såsom det
hette, komma konungen till hjälp i hans strid
mot rådet och folkombuden. När den förberedda
statshvälfningen i förtid upptäcktes, begaf sig
W. till Norge och därefter till Tyskland samt
dömdes af den tillförordnade kommissionen d.
5 okt. 1756 att mista lif, ära och gods, om
han åter beträdde Sveriges gränser. Domen
grundades förnämligast på skriften »Svea rikes
tillstånd», hvartill W. dock förnekat
författarskapet. Något försök att återvända till
Sverige gjorde han ej heller, utan kvarstannade
för alltid i Tyskland, där han släckte sin harm
genom att då och då utslunga en smädeskrift
mot det i Sverige rådande frihetspartiet. Död,
ogift, i Hamburg d. 4 jan. 1760.


6. Wrangel, Erik Fredrik,
militär, tonsättare.
Född d. 17 juli 1816 på
Ingeshult i Västergötland. Föräldrar:
löjtnanten Johan Georg
Wrangel
(af adliga ätten) och
Margareta Johanna Oijens.

Efter studier i Lund 1831–34 ingick
W. 1837 som underlöjtnant vid
Västgöta regemente, blef löjtnant
därstädes 1843 och generalstabsofficer 1845. I
denna egenskap tjänstgjorde han 1848–65 i
landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition,
var 1858–65 lärare vid högre
artilleriläroverket å Marieberg, blef 1861 major vid
Västgöta regemente och 1865 öfverste i armén samt
postinspektor i Växiö. Genom sina romanser
och vokalkompositioner gjorde W. sitt namn
populärt bland sångens vänner inom
fäderneslandet. Bland hans kompositioner märkes
solosången »Har du en vän», duetten »Hör hur
stilla vinden susar
», m. fl.

Efter att ha anonymt utgifvit ett par krigshistoriska
skildringar, utarbetade han på uppdrag af k. m:t
Krigshistoriens grunddrag. Försök till lärobok
för Krigshögskolan
, I–III 1866–85. Han
redigerade 1860–65 Krigsvet.-akademiens
»Handlingar och tidskrift». Ledamot af
Krigsvet.-akad. Död d. 9 juli 1896 i Växiö.

Gift 1854 med Katarina Maria Gustafva Ehrenstam.


7. Wrangel, Herman Georg Valdemar,
sjömilitär. Född d. 30 mars 1859
i Stockholm; den föreg. son.

Underlöjtnant vid flottan 1879
och löjtnant 1883, tjänstgjorde
W. i generalstaben 1885–88 och
i flottans stab 1888–89. Han
utnämndes 1889 till kapten och
har tjänstgjort som lärare vid
sjökrigs-, sjökrigshög- och krigshögskolan samt
blef 1903 kommendörkapten af 1:a graden. W.,
som anses för en skicklig och lofvande officer,
blef redan 1890 led. af Örlogsmannasällskapet
och 1899 af Krigsvetenskapsakad.

Han har äfven framträdt som författare med: Om
Sveriges sjöförsvar
1893, Sjövapnets betydelse för
fosterlandets försvar
1894, Lärobok i teoretisk
och praktisk navigation
1897; Svenska flottans
bok
1898 o. s. v.

Gift 1883 med Gertrud Hallberg.


8. Wrangel, Evert Henrik Gabriel,
litteraturhistoriker. Född d. 20 nov. 1863
i Stockholm; den föreg. bror.

Student i Lund 1882, blef W.
fil. kand. 1884 och fil. lic 1888
samt s. å. docent i estetik och
litteraturhistoria vid Lunds
universitet. Promoverad fil. doktor
1889, förestod W. professuren i
estetik, litteratur och konsthistoria 1889–91
och därpå åter sedan 1898 samt utnämndes 1899

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free