- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:757

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Wåhlin, Karl Ludvig - 1. Wässelius, Marie Jeanette - 2. Wässelius, Justina Kristina - Wästberg, Anna - Yxkull - Yxkull, Otto Reinhold - Zander, Johan David

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

firman P. A. Norstedt & Söner, 1887–98
sekreterare i Sveriges allm. konstförening, 1887-90
red.-sekreterare i Ny svensk tidskrift, blef 1891 e. o.
amanuens och 1896 sekreterare i
Nationalmuseum. Sedan 1892 utgifver W. tidskriften Ord
och bild
, om hvars höga konstnärliga nivå W.
har stor förtjänst. Han är sedan 1900
konstanmälare i Stockholms Dagblad.

Gift 1902 med Hildur Hult.

1. Wässelius, Marie Jeanette, lyrisk skådespelerska.

Född i Stockholm d. 23 aug. 1784,
intogs W. som elev vid k. teatern 1793 samt
anställdes som aktris och sångerska vid operan d. 1 april
1800. Som hennes lyckligaste roller omtalas:
Armide, Laura i »Slottet Montenero», Sophie i
»Sargines», Constance i »Vattendragaren», Antigone
i »Oedipe uti Athen», den kvinliga titelrollen
»Romeo och Juliette» m. fl.

Med en ovanligt skön och klangfull stämma förenade hon en
utmärkt förmåga som skådespelerska och var på
sin tid teaterns mest firade sångerska. 1815
utnämndes hon till hofsångerska, lämnade den
lyriska scenen 1820, och afled i Stockholm d. 5
dec. 1853.

2. Wässelius, Justina Kristina, lyrisk
skådespelerska. Född i Stockholm d. 4 okt. 1794; den
föreg. syster.

Intagen i teaterns elevskola 1805,
erhöll W. 1812 anställning som lyrisk
skådespelerska vid den k. scenen och vann där stort
bifall för sitt sätt att återgifva Cherubins,
Papagenas
och Zerlinas m. fl. roller.

Gift 1812 med dansören vid k. teatern Lodovico Casagli,
lämnade hon med honom Sverige 1818 och
uppträdde i hans hemland Italien och vann där än
större triumfer än i fäderneslandet. Isynnerhet
väckte hon stor förtjusning i Turin, där hon
innehade primadonnapartiet i Rossinis
»Cenerentola» och genom sin hänförande sång och
intagande spel beredde denna opera en sällsynt
framgång. Samma jubel åstadkom hon 1823 i Rom
och 1827 i Lucca, hvarest hon enligt en
recensents yttrande »gjorde sig odödlig» i Cimarosas
»Matrimonia segreto».

Efter att en längre tid
ha varit anställd i München, tillbragte hon sina
sista lefnadsår i Parma, där hon, ett rof för
tidtals återkommande svåra kropps- och själsplågor,
i ett obevakadt ögonblick störtade sig genom ett
fönster och slutade sina dagar 1841.

W. säges vara den första svenska, som uppträdt på
utländsk scen.


Wästberg, Anna, vitter författarinna (med
signaturen »Anna A.»). Född i
Vidtsköfle förs. i Skåne d. 27 dec.
1832. Föräldrar: ladufogden vid
Vidtsköfle gård Anders
Andersson
och Karna Olsdotter.

Vid ett husförhör visade det fem år
ännu ej fyllda barnet sig icke
endast kunna obehindradt läsa
innantill utan äfven behärska hela katekesen.
Följande dag skickade prosten henne »Läsebok för
folkskolan af Cnattingius» och utverkade senare af
föräldrarna, att hon fick bevista en skola i
Kristianstad. Sedan hon här tillbragt halftannat år, och
ett år biträdt som lärarinna i en annan skola,
inackorderades hon i en läroanstalt i Karlskrona,
var sedan lärarinna i enskilda hus i Blekinge till
1857, då hon gifte sig med fil. doktorn,
sedermera kyrkoherden i Vänersborg, Hans Efraim
Wästberg
. Sitt vittra författarskap började hon
mycket tidigt men framträdde först offentligen
1857 med Styfmorsblommorna. En diktsamling
af Anna A. med förord af Onkel Adam
, utgaf
sedan: Konst och kärlek, novell 1862, Mitt döda
barn; några minnesblad af en moder
1862,
»C.» Några höstblommor 1865, En bukett 1868,
En ny bukett 1870, I svart och rödt l885 samt
berättelsesamlingen Utan namn 1884. Fru W:s
författarskap utmärker sig för mildt och vekt
idealistiskt skaplynna samt lättflytande diktion.
Hon har äfven strött omkring sig berättelser,
uppsatser och poem i tidningar och tidskrifter.
Död i Vänersborg d. 7 mars 1905.


Yxkull. Den svenska adliga ätten med detta
namn leder sitt ursprung från en tysk adelssläkt,
von Meyendorff, hvilken omkring år 1200
invandrade till de nuvarande östersjöprovinserna,
där dess namn, öfversatt till estniska, blef
Yxkull. Med detta namn introducerades 1625 en
gren däraf på svenska riddarhuset. 1679
förlänades friherrlig värdighet till några medlemmar
däraf, som då antogo namnet Meijendorff von
Yxkull
. 1648 introducerades på svenska
riddarhuset såsom friherrlig en gren af ätten von
Yxkull-Gyllenband
, under det en annan gren
af samma ätt blef friherrlig först 1730 med Otto
Reinhold von Y.-G. – se nedan – som kallade
sig helt enkelt Yxkull och hvars ätt utgick på
svärdssidan redan 1770.


Yxkull, Otto Reinhold, krigare. Född i Reval
d. 11 aug. 1670. Föräldrar: öfverstlöjtnant Fabian
von Yxkull-Gyllenband
och Elisabet Yxkull.

Y. blef först kornett vid Drottning Ulrika
Eleonoras lifregemente, förflyttades därifrån till von
der Pahlens regemente och utnämndes till
löjtnant därstädes 1688. Då Carl XII begynte
sina många och långa krig, befordrades Y. till
ryttmästare och deltog sedan i de flesta
träffningar, fältslag och belägringar till 1709. Han
synes likväl redan före Pultavaslaget ha blifvit
tillfångatagen af ryssarna men lyckats komma
undan och taga sig öfver till Sverige. Här
utnämndes han 1711 till öfverstlöjtnant vid Åbo
läns infanteri, blef året därefter öfverste samt
1713 chef för Åbo läns och Björneborgs
regemente. Efter att 1717 ha befordrats till
generalmajor, gjorde han 1718 fälttåget från
Jämtland till Trondhjem och nödgade därunder danske
generalmajoren Budde att tvenne gånger draga
sig tillbaka. Då ryssarna 1719 härjade
Roslagsskären, öfvertog han efter den oskicklige Zöge
befälet öfver den till kustens försvar detacherade
truppstyrkan, upphöjdes 1730 till friherre och
blef s. å. landshöfding i Åbo och Björneborgs
län. Död i Åbo d. 10 dec. 1746.

Under sin långa fältlefnad hade Y. aflagt månget
lysande prof af sitt karolinska mod och visade det
äfven, då han som sjuttioårig landshöfding
vidtog sina åtgärder till landets försvar under
Hattregeringens i Sverige krig med Ryssland.

Gift 1: med Katarina Elisabet Paijkull och 2: med
Anna Magdalena Apolloff.


Zander, Johan David, krigare. Född i staden
Bützow i Mecklenburg d. 25 mars 1685. Föräldrar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:53:02 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free