Zettervall, Helgo Nikolaus, arkitekt. Född i Lidköping d. 21 nov. 1831. Föräldrar: garfvaren Peter Zettervall och Maria Elisabet Lagergren. Omedveten om sin kallelse, försökte Z. sig, sedan han slutat sina skolstudier, först i handel och sedan med landtbruk, utan att känna böjelse för någotdera af dessa yrken. Han återvände därför till hemmet och uppgjorde där sin första byggnadsritning, nämligen till nytt hus åt föräldrarna, som blifvit husvilla vid Lidköpings stadsbrand 1849. Sedan han kort därpå erhållit en kontorsplats i en spannmålshandel, fortsatte han dock att sysselsätta sig med arkitektoniska studier och planer. Då stadens nedbrända kyrka skulle uppbyggas, antogs han 1852 till byggnadsbiträde af kyrkoarkitekten F. B. Oppman, begaf sig 1853 till Stockholm och ingick som elev vid Konstakademien. Under sina studiiår här hade han den lyckan att åtnjuta professor Scholanders särskilda handledning, hvarjämte han under sommarferierna utförde åtskilliga byggnadsföretag, reparationer och ombyggnader, såsom: Ryholms slott i Västergötland 1855--56, bibliotekshuset i Skara 1857, Västerås domkyrkas reparation och ombyggnad 1858--59. Vidare utarbetade han under Oppmans ledning förslag till Jönköpings hotell och blef såsom deltagare i täflingen för byggnad åt Teknologiska institutet, afsedd att förläggas vid Kungsträdgården, en af de tre pristagarna. Efter att på våren 1860 ha fått afgångsbetyg från akademien och blifvit anställd som extra ordinarie konduktör vid k. öfverintendentsämbetet, antogs han på hösten s. å. till Brunii efterträdare som arkitekt för Lunds domkyrka och utarbetade, sedan han 1862 gjort en resa till Tyskland, Frankrike och norra Italien, en omfattande plan för denna domkyrkas restauration 1863, hvilken plan under de närmast följande åren på grundvalen af mera ingående studier jämkades, utvecklades och fullständigades. Efter en ny för ytterligare konststudier företagen resa till Italien 1868, tog han med kraft itu med domkyrkans restauration, hvilken 1880 fortskridit därhän, att alla konstruktiva arbeten då voro afslutade. Under det nordens yppersta byggnadsmonument, Lundakatedralen, under hans skickliga hand år från år alltmera återtog sitt äldsta, stilfulla, rena romanska utseende, hade han tid öfrig att gifva ritningar och förslag till öfver hundra stads- och landtbyggnader. Däribland är att nämna den 1865--69 företagna ombyggnaden af Malmö gamla rådhus, som därigenom betydligt förskönades, restaureringsförslagen beträffande Linköpings domkyrka 1874, Strängnäs domkyrka, Jäders kyrka i Södermanland 1875, Skara domkyrka 1878 och Kalmar domkyrka 1879. Efter Z:s förslag utfördes 1877--86 ombyggnaden af Linköpings domkyrkas torn. Bland de nya kyrkor, till hvilka han gaf ritningar, må ihågkommas: Hoby och Hellaryds i Blekinge 1861, Klagstorps, Västra Bösarps och Lilla Bedinge i Skåne 1864, Västra Vrams i Skåne 1867, Håslöfs därsammastädes 1873 samt Allhelgonakyrkan i Lund, påbörjad 1877, invigd 1891. Bland hithörande arbeten kan äfven räknas den 1875 lämnade ritningen till Kristianstads kyrkas förhall. Vidare uppgjordes af honom ritningar till mångfaldiga andra byggnader, såsom 1864 Kirurgiska lasarettet i Lund, 1869 hufvudbyggnaden å Råbyholm i Skåne, 1874 corps de logis å Toppeladugård i Skåne och Bolinderska huset i Stockholm, 1876 Norra latinläroverket i Stockholm, 1877 universitetshuset i Lund o. s. v. Om Z:s ovanliga arbetsförmåga, hvilken framgår tillräckligt af ofvanstående, vittnar ytterligare det förhållandet, att han dessutom var i stånd att deltaga i täflingarna för protestantisk katedral i Berlin 1868, för rådhus i Wien 1869 samt för riksbanks- och riksdagshus å Helgeandsholmen 1873. Pristagare i den första af dessa täflingar, erhöll han i den sistnämnda 2:dra priset. Kallad 1871 till ledamot af Konstakademien, förestod han såsom vice professor i byggnadskonst därstädes lärarebefattningen 1881--82. 1881 blef han intendent i Öfverintendentsämbetet och 1882 såsom öfverintendent chef för detta ämbetsverk. Äfven på antydda plats fortfor han att utveckla en betydande verksamhet såsom arkitekt. Så uppfördes bl. a. efter ritningar af honom 1887--92 Matteuskyrkan i Norrköping och 1889--93 Oskar Fredriks kyrka i Göteborg. Förutom nya kyrkor, kommo ytterligare kyrkorestaureringar till stånd efter hans planer. Det förnämsta af dessa restaureringsarbeten gällde Uppsala domkyrka och utfördes 1885--93. Vidare kunna nämnas Skara domkyrkas restaurering, afslutad 1894, och uppförandet af nytt torn i Klara kyrka i Stockholm, färdigt 1886. I fråga om de beslutade riksbyggnaderna på Helgeandsholmen bidrog äfven Z. med åtskilliga förslag till anordnande på ett ur estetisk synpunkt ändamålsenligt sätt af denna väldiga byggnadskomplex. Dessa förslag lyckades dock ej vinna fastställelse på vederbörligt håll. Samma var förhållandet med en af honom uppgjord plan för åstadkommande af ett tidsenligt operahus. Från öfverintendentsbefattningen afgick Z. först 1904. Gift 1861 med Ida Lagergren. Zibet, Kristoffer Bogislaus, ämbetsman, vitter. Född i Skåne d. 25 dec. 1740 och härstammande från en ursprungligen engelsk släkt, som inkommit i Sverige öfver Livland och Rostock. Föräldrar: prosten och kyrkoherden i Kvidinge Alexander Ziebeth och Helena Kristina Nolleroth. Student i Lund 1752, aflade Z. juridisk examen därstädes 1760, hvarefter han ingick såsom e. o. i Inrikes civilexpeditionen och efter någon