generalkonsul, myriadens uppfinnare. Född d. 1 febr. 1739 i Ryds socken i Uppland. Föräldrar: handelsmannen Gottfrid Brandel och Anna Dorotea Sahlgren.
I Uppsala ägnade sig B. hufvudsakligen åt språkstudier och utsågs jämte några andra att, af den inkallade berömde orientalisten professor P. Rubens, erhålla särskild undervisning i österländska språk för att sedan användas vid beskickningarna i Turkiet och Barbareskstaterna. Efter några års tjänstgöring som kanslist i utrikesexpeditionen, utnämndes han 1764 till konsulatsekreterare i Alger, där han två är senare blef svensk konsul. De främmande konsulerna i Alger innehade vid denna tid ungefär samma ställning som ministrarna vid de europeiska hofven. Deras hufvudsakliga åliggande var att uppehålla det s. k. fredsverket, d. v. s. söka förekomma plundringar af sina nationers fartyg, hvilket ännu utgjorde denna sjöröfvarestats förnämsta inkomstkälla. Efter att ha lämnat Alger 1791, då dejen utfärdade krigsförklaring mot Sverige och sedan ha bott i Livorno, återvände han 1793 till Sverige där han sysselsatte sig med utarbetandet af ett nytt kronologiskt system, hvilket han benämnde »Myriaden», och med hvilket han åsyftade att till ett helt sammanbringa olika tideräkningssystem. Något fullständigt verk öfver sitt myriadsystem utgaf B. aldrig, men från och med 1796 lät han årligen trycka en liten almanack på franska, uppställd efter detsammas grunder. Först långt efter hans död d. 18 febr. 1828, utkom 1853 genom hans vän generalkonsul Ewerlöfs försorg B:s arbete under titel: La myriade système Chronologique pour une période de dix mille ans, par Henri Brandel, exposé par F. A. Ewerlöf, och väckte hos fackmän ett ganska stort uppseende.
Gift 1767 med Maria Margareta Wolters.
