Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Brambeck, Axel Edvard
- Brandel, Henrik Gottfrid
- Brandelius, Bengt Johan Gustaf
- Brandt, Georg
- Brandt, Johan Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1884–87 var B. bosatt i Rom och utförde i
marmor dopfunten till Jakobs kyrka samt Psyche,
m. m. B. har efter 1889 mestadels bott i Göteborg,
där han utfört ett par större friser för herr
C. Wijks hus samt modellerat många porträttbyster.
Hans Sorg 1890, Göteborgs museum,
utfördes på beställning af herr A. Röhss af B. i
marmor i Florens, där han äfven modellerade
Florentinare, m. m. B. har sedan utfört flera
medaljongbilder för Göteborgs museum. – Ogift.
Brandel, Henrik Gottfrid, generalkonsul, myriadens
uppfinnare. Född d. 1 febr. 1739 i Ryds socken i Uppland.
Föräldrar: handelsmannen Gottfrid Brandel och Anna Dorotea
Sahlgren. – I Uppsala ägnade sig B. hufvudsakligen åt
språkstudier och utsågs jämte några
andra att, af den inkallade berömde orientalisten
professor P. Rubens, erhålla
särskild undervisning i österländska språk för att
sedan användas vid beskickningarna i Turkiet
och Barbareskstaterna. Efter några års tjänstgöring
som kanslist i utrikesexpeditionen, utnämndes han
1764 till konsulatsekreterare i Alger, där han två är
senare blef svensk konsul.
De främmande konsulerna i Alger innehade vid
denna tid ungefär samma ställning som ministrarna
vid de europeiska hofven. Deras hufvudsakliga
åliggande var att uppehålla det s. k. fredsverket,
d. v. s. söka förekomma plundringar af sina
nationers fartyg, hvilket ännu utgjorde denna
sjöröfvarestats förnämsta inkomstkälla. Efter att
ha lämnat Alger 1791, då dejen utfärdade krigsförklaring
mot Sverige och sedan ha bott i
Livorno, återvände han 1793 till Sverige där
han sysselsatte sig med utarbetandet af ett nytt
kronologiskt system, hvilket han benämnde
»Myriaden», och med hvilket han åsyftade att
till ett helt sammanbringa olika tideräkningssystem.
Något fullständigt verk öfver sitt myriadsystem
utgaf B. aldrig, men från och med 1796
lät han årligen trycka en liten almanack på franska,
uppställd efter detsammas grunder. Först
långt efter hans död d. 18 febr. 1828, utkom
1853 genom hans vän generalkonsul Ewerlöfs
försorg B:s arbete under titel: La myriade système
Chronologique pour une période de dix mille ans,
par Henri Brandel, exposé par F. A. Ewerlöf, och väckte hos fackmän ett
ganska stort uppseende. – Gift 1767 med Maria Margareta Wolters.
 |
| |
Brandelius, Bengt Johan Gustaf, djur- och
genremålare. Född i Fredsbergs
prästgård i Västergötland d. 22
okt. 1833. Föräldrar: kontraktsprosten
Johan Kristian Brandelius och Maria Renberg. –
Under sina skolår vid Stockholms
lyceum använde B. sin lediga tid
till studier vid konstakademien,
och hade där genomgått klasserna, när han tog
studentexamen i Uppsala 1852. Fyra år därefter
befordrad till officer vid Skaraborgs regemente,
kommenderades han 1856 till Göteborg,
där hans med rask hand utkastade porträtter,
karrikatyrer och pennritningar väckte uppseende
och föranledde några konstälskare att erbjuda
honom ett understöd för en studieresa till utlandet.
Han afreste 1857 till Düsseldorf, där
han studerade under d’Unkers ledning halft-annat
år, och återkom efter ett kort besök i Paris 1859
till fäderneslandet. Följande året erhöll han af
en mecenat i Göteborg ett nytt reseunderstöd,
med hvilket han anträdde en resa till Paris, där
han uppehöll sig 1861–62 och utförde på beställning
flera kopior efter franska mästare. –
1864 invald till agrée vid Fria konsternas akademi,
af hvilken han 1874 blef ledamot, anträdde han
1867 ånyo en resa till Paris, där han under den
då pågående världsutställningen hade tillfälle studera
den moderna konstens yppersta alster. Efter
denna sista konstresa ägnade sig B. uteslutande
åt djur- och genremålning, i hvilken han utmärkt
sig genom ett lyckligt val af ämnen samt en
godmodig karaktäristisk uppfattning. Af hans
många arbeten kunna nämnas: Normandiska
hästar; Soldatbarn vid grind; Första ridlektionen;
Oxar för sladd; En källa i skogen;
En belägrad favorit; Han blir husar med
tiden; Hemfärd från skogen, vinterstycke, m. fl.
– B. blef 1878 kapten, tog afsked 1884 och
afled s. å. d. 24 nov. i Sköfde. – Ogift.
Brandt, Georg, kemist. Född på Riddarhyttan
i Västmanland d. 26 juni 1694. Föräldrar: bergsbruksidkaren
Georg Brandt och Katarina Hysing.
Sin håg för kemien mottog B. af sin far,
som någon tid varit apotekare i Stockholm och ofta
lät sonen biträda vid sina kemiska laborationer.
Sedan B. slutat i Uppsala, där han hufvudsakligen
vinnlade sig om kemi och mineralogi, ingick han
1714 i bergskollegium, men tog afsked redan
1718 för att anträda en resa till utlandet. I
Leyden uppehöll han sig i tre år och promoverades
1726 till medicine doktor i Rheims.
Återkommen till fäderneslandet, ingick han ånyo
i bergskollegium, där han blef föreståndare för
dess kemiska laboratorium. Han utnämndes 1730
till gardien och 1747 till värdie vid k. myntet
samt 1757 till bergsråd. Både in- och utrikes
aktad såsom en af sin samtids utmärktaste kemister,
gjorde han inom sin vetenskap flera viktiga upptäckter
och kallades af Vetenskapsakademien till
en af dess första ledamöter. Han vann sin största
ryktbarhet genom upptäckten af koboltmetallen.
Personligen gynnad af konung Fredrik I, som
brukade hedra honom med benämningen »den
ärlige mannen», kallades B., ehuru icke praktisk
idkare af läkarekonsten, dock bland de konsulterande
vid konungens dödsbädd. Död i Stockholm d. 29 april 1768.
– Gift 1735 med Anna Maria Norn.
Brandt, Johan Nils, läkare, filantrop. Född d.
16 okt. 1760 i Ystad. Föräldrar:
tullskrifvaren och bryggaren Johan Brandt och
Elisabeth Bjure.
– 1779 student i Lund och medicine doktor 1790, blef B. två
år därefter läkare i hufvudstaden
och vann inom kort en indräktig
praktik. Han gjorde sig snart känd
för en storartad välgörenhet och uppoffrade stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jul 13 21:03:16 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0131.html
