"den föregifne Carl XII".
D. var född i Lappvesi socken,
några mil från Viborg, och son
af en länsman. Han var först i
guldsmedslära och blef sedermera
underofficer vid ett finskt regemente,
men efter freden 1721 afskedades
han, och blef därigenom
försänkt i sysslolöshet och fattigdom.
Omkring 1715 var han i Riga, där han
gifte sig under namnet von Düsterstein. Han
arbetade 1724 en tid i Visby och kom till
Stockholm, där han sökte återfå några gods,
som han uppgaf sig ha rätt till, och adjutants
grad. Under sina vandringar i Uppland utgaf
han sig för Carl XII och påstod, att han af
hemliga orsaker hittills hållit sig undangömd, att
han vore kommen för att återtaga sin inkräktade
tron, och att det icke varit konungens lik, utan
en stupad soldat, som herrarna låtit begrafva i
Riddarholmskyrkan. När han såg, att hans dikter
gjorde verkan på det enfaldiga folket, lät han
skrifva till dalkarlarna att tåga till Stockholm
och skickade landshöfdingen i Uppsala frih. Cronberg
ett slags officiell skrifvelse, under hvilken
han tecknade sig Carolus, E. I. H. Landshöfdingen
dröjde dock ej att försäkra sig om
den oblyge tronkräfvaren, som fördes till Stockholm
och ställdes till rätta för en särskildt tillförordnad
kommission. Här förlorade han modet
och sökte komma från saken genom att förklara
alltsammans för skämt och sökte äfven få skenet
af sinnesrubbad. På tillfrågan hvad han mente
med underskriften och kontrasignantens initialer
svarade han att det skulle betyda Carolus Er I
Himmelen. Från fängelset skref han till dalkarlarna,
uppmanade dem till uppror och undertecknade
brefvet C. R. S. (Carolus rex Sueciæ).
Han dömdes till tre dagars skampåle på Stockholms
torg och inspärrades som sinnesrubbad
på Danviks dårhus, där han dog d. 29 aug.
1730. Hans budbärare och medhjälpare belades
med större och mindre kroppsstraff.
