Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAP I TEET
75
De närvarande brydde sig emellertid mindre om
innehållet i detta bröllopstal; huvudsaken var, att man höll
ett sådant tal, och att detsamma hörde till den ceremoni,
vilken oupplösligt, för ett helt, långt liv band dessa båda
unga människobarn samman. Tro och kärlek skulle de
svära varandra; aldrig, vare i fattigdom eller nöd, skulle
de överge varandra, förrän en gång döden skilde dem åt.
Det är detta prästen med sitt ord beseglar, hans svada
må sedan vara hur stor som helst.
Och att växla ringar och därvid uttaal sitt »ja» har ju
samma magiska innebörd; två för några minuter sedan
fullt fria människor bli därigenom fastkedjade vid
varandra, och den ena parten förlorar till och med sitt
hittills burna namn och erhåller i stället ett nytt.
Denna förändring, som ju egentligen endast är av ideel
natur, föreföll Sylvia som en rent mekaniska handling.
När hon uttalat sitt »ja» och kände ringen på sitt finger,
framstod plötsligt för henne denna tanke: »Nu är jag
Sylvia Delnitzky.»
Från läktaren ljöd nu högtidlig andaktsfull sång. De
latinska orden förstod man icke, men i denna vackra me^
lodi låg liksom en from bön om välsignelse för detta unga
pàr. Allesammans kände sig rörda. När sångarna
tystnat, lästes ett »Credo», tre »Fader vår» och tre »Ave
Maria».
När ringarna växlats, hade man avlossat skott därute,
och även nu, när ceremonien var över och släktingar och
vänner trängdes kring brudparet för att framför sina
lyckönskningar, lät byns ungdom glädjeskotten smattra.
Sedan det unga paret och vittnena skrivit sina namn i
kyrkoboken, var allt klart. Man lämnade kyrkan, även
nu i procession, men ordningen var en annan. Främst
gick Sylvia vid sin makes sida.
Alla festligheter gå ju ut på att äta, dricka och hålla
tal, och så även här. Nu började bröllopsfrukosten;
taf-feln var översållad med vita blommor.
Biskopen föreslog den första skålen, naturligtvis för de
nygifta. En blombukett hade han bundit samman åt dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
