Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
marthas barn
den enskilde konstnären — endast han ger sig helt hän
åt sitt kall, endast han däri inlägger kraften av sin
kärlek — verkligen öka kulturens skatter, höja sig själv och
samhället och sålunda medverka i människoandens
omdaningsarbete bättre än genom alla dessa politiska och
ekonomiska och sociala åtgärder och spekulationer. Jag
kan icke ens uttrycka, vilken likgiltighet, för att icke
säga ringaktning, jag hyser för all denna småaktighet..
Se endast i det så kallade offentliga livet — vilka
begränsade intressen, vilken ytlighet, vilket fult och uselt
stridssätt. I politiken kunna möjligen de väldiga karaktärerna
verka estetiskt. Därför dyrkar man en Napoleon eller
en Bismarck ...»
Rudolf slog sig för pannan.
»Ni har öppnat en ny synvidd för mig, Bresser .. .
Politiker och konstnärer ringakta varandra ömsesidigt.
Deras områden äro alltför vitt skilda. Men nu förstår jag.
att de borde smälta samman. Skönheten bör erkännas
som grundprincip, icke endast inom all s. k. skön konst,
utan även för konsten att leva, konsten att regera, och
de, vilka länka folkens öden, böra även ledas av
hänförelse — icke av beräkning.»
Martha gav sin son en tacksam blick.
Nu anmäldes en ny gäst.
Det var greve Kolnos. Sedan han hälsat på alla, slog
han sig ned och yttrade:
»Jag har kommit hit för att — nej, ännu icke för att
taga avsked, men för att tillkännage mitt snara
försvinnande. Den gamla reslusten har åter vaknat inom mig.»
»Ack, så ledsamt!» utropade Martha. »Då försvinner
ni spårlöst från oss och blir borta ett eller två år. ■—■ Edra
resor äro ju alltid så långvariga. — Jag sakna er städse
så mycket... Varthän denna gång?»
»Denna gång till Indien — där har jag ännu icke varit,
kanske jag även gör en avstickare till Japan.»
Sylvia skrattade. »Avstickare, mycket bra!»
»Vill du följa med?» vände han sig till Rudolf. Denne
skakade på huvudet. »Men varför frågar jag? När man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
