Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet 157
prakt och ståt, som brukar förekomma i rika gamla
adelsfamiljers slott.
Över fyrtio personer i soarédräkt sutto kring bordet.
Martha innehade värdinnans plats; Rudolf var värd. Till
höger om friherrinnan Tilling satt Max Dotzky och vid
Rudolfs högra sida — fröken Elsbeth von Reis. Martha
hade placerat fältmarskalken von Reis vid sin vänstra
sida; dennes andra granne var Sylvia Delnitzky.
Familjen Ranegg hade mangrant infunnit sig med undantag
av dottern Christine, som vistades i Konstantinopel. Av
husets gamla vänner voro dessutom närvarande: minister
Wegemann, greve Kolnos, överste von Schraulfen,
gamle Bresser och fader Protus.
Middagen, bestående av atta rätter, var nästan slut;
man höll på med desserten. På ett tecken av värden
fyllde betjänterna ännu en gång champagnebägarna och
lämnade sedan salen. Rudolf knackade i sitt glas; det
livliga, orediga bordssamtalet förstummades ögonblickligen.
Utan att resa sig, men med höjd, tydligt hörbar
stämma började Rudolf tala:
»Mina kära vänner och ärade gäster! Ni veta alla,
att vår samvaro i dag har en alldeles särskild anledning
... en ovanlig sådan. Mången här vet nog, vad frågan
gäller — för de andra kommer det att bli en
överraskning.
»Innan jag tillkännager saken, skulle jag vilja kasta
en kort återblick på det förflutna. Törhända gives där
delvis en förklaring över det, som ni nu komma att få
höra ... Jag minnes — och även flera bland er torde
minnas — en fest, som en gång förr samlat oss kring detta
samma bord. Det var min stackars lille Fritz dop...»
Rörd gjorde Rudolf ett ögonblicks uppehåll, och denna
hans rörelse meddelade sig även till åhörarnas krets,
man hörde ett sakta mummel av beklagande.
Han drog ett djupt andedrag och fortfor:
»’Leve framtiden!’ yttrade jag då i ett tal. Men den
framtid, som min son skulle representera, har sjunkit
i gravens djup ... Det var en stor sorg, så stor, att miri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
