Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
35
Men det återstod ännu en möjlighet. Det var alltid
möjligt, att den man, som begärt relationen, Gustaf Vasa,
eller någon annan, under vars ögon den kunde komma, mer
eller mindre dunkelt hört något om att kätteriet varit före
på onsdagen. Under sådana omständigheter har det varit
nödvändigt för kanikerna att, såvitt görligt, gardera sig mot
eventuella inkast. De har vetat att gardera sig. Det har
skett efter två linjer.
Det är redan framhållet, att aktstyckena endast känner
Gustaf Trolles skriftligen avfattade, ännu förefintliga
anklagelse, framlagd på onsdagen, relationen endast, att Gustaf
Trolle denna dag skall ha stått fram och muntligen anklagat.
Varför detta uttagande av den skriftliga anklagelsen, som
kanikerna kände så noga, och insättande av den muntliga?
lovandes att honom skulle ske fyllest för hans skada och orätt i allehanda
måtto. Åt (o: med) vilket ärkebiskopen lät sig nöja.»
För interpretationen av detta ställe är att beakta, att orden »icke
emotståndande» är, såsom redan Söderwall i sitt Lexikon över svenska
medeltidsspråket anmärkt, en översättning av den vanliga latinska formeln »non
obstante» och att orden »lät sig nöja» inte kan ha den nu enda betydelsen,
vilken mer eller mindre innebär ett uppgivande av något man egentligen
velat. Arkebiskopen ernår helt vad han velat. Han har jemte arrestering av
de närvarande begärt, att »var och en skulle göra honom fyllest i allehanda
måtto», tydligen inom riket. Konungen har bjudit rannsakning inom riket
och lovat honom »fyllest för hans skada och orätt i allehanda måtto».
Betydelsen av »lät sig nöja» måste vara den i en äldre tids språk även
förekommande: »var nöjd».
Det kan inte gärna vara tvivel om att den process i Rom kanikerna
ovan åsyftar är den process, som ledde till bannlysningen och interdiktet
över Sverige (jmfr ovan s. 3 och Acta pontificum Danica VI, 255, 294). Man
känner numera alltför väl det påvliga arkivet för att ett misstag här skulle
vara möjligt. Denna process, den enda av Gustaf Trolle i Rom förda, avsåg
fyllestgörelse åt honom »i allehanda måtto» för de förgripelser, för vilka
han från Sten Stures och hans anhängares sida varit utsatt. Anknytningen i
relationen till denna process var ett nog så skickligt grepp: komme
processhandlingarna på bordet, kunde kanikerna ur dem visa, inte endast att målet
rörde Gustaf Trolle ensam (och med honom kyrkan i Uppsala), utan också
att det ingenting hade med kätteri att skaffa.
Jmfr Gottfrid Carlsson i sv. Hist. tidskr. 1920, 131, där framställningen
starkt avviker från den här givna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
