Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Lauritz Weibull.
Fullt så klar som ärkebiskopens ställning till
kätterianklagelsen och dess konsekvenser tecknar sig inte de andra
prelaternas. Men tillräckliga grundlinjer låter sig skönja.
Där är först de tre prelater, för vilka ärkebiskopen utom
för sig själv förde talan: ärkebiskop Jacob Ulfsson, biskop
Otto av Västerås, mäster Jon, kannik i Uppsala. Om den
förstnämnde kan intet bestämt sägas. De två sistnämnda
var närvarande, då klagoskriften föredrogs, den ene själv
föredragande. När Gustaf Trolle gjorde sina yrkanden för
de två, måste han ha handlat i samförstånd med dem. Men
båda har vetat, vilken konsekvensen var av att en
uppenbar kättare överlemnades till den verldsliga makten för
bestraffning.
Av de tre prelaterna hörde Otto av Västerås till
domarna. Dessas dom överensstämde med gällande rätt. Men
det får inte förbises, att de utan vidare betraktade
»creden-tes» som »hæretici», att de inte behövt värdesätta de
föreliggande sakförhållandena som de gjorde och att de, även
om de inställt dem under synvinkeln: uppenbart kätteri,
hade kunnat göra tungt vägande, förmildrande
omständigheter gällande. De gjorde motsatsen. Dessa domare tillhörde
till inte ringa antal ärkebiskopens närmaste omgivning. De
var en tätt sluten falang, som i åratal kämpat och lidit för
samma syften som han och som ännu i det följande skulle
komma att stå vid hans sida. Bland dem: fem medlemmar
av hans kapitel i Uppsala, av vilka i varje fall två sigillerat,
och mäster Laurens av predikareorden i Stockholm. Det
enda dessa domare krympte sig för var att i sententian
direkt uttala, att de dömda skulle överlemnas till den
verldsliga makten för bestraffning. Formelt låg häri en
räddningsplanka. Men realt var saken efter domens innehåll
sjelv-klar. Domarnas, i varje fall de sigillerandes, skuld i
katastrofen är ofrånkomlig.
Sammanfattar man de bevisgrunder och synpunkter,
som med utgångspunkt från amnestispörsmålet här gjorts
gällande, ter sig förhållandena som följer. De svenska
biskoparna har mött konung Christierns amnesti med öppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
