Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Curt Weibull.
doxiens tid. När rikets ständer fattade beslut om den unga
flickans uppfostran, skedde det i denna ortodoxis anda.
Vasakonungarna hade — när de haft en religiös övertygelse —
alltid gått sina egna vägar och andra vägar än den ortodoxa
svenska kyrkan. Johan III hade varit kryptopapist. Sigismund
och hela hans släktlinje blevo öppet katolska. Karl IX hade i
mångas ögon varit kalvinist och växlat bittra stridsskrifter med
den svenska ortodoxiens män. Gustaf Adolf själv skilde sig ut
från sitt prästerskap. Han stod på bredare protestantisk grund
än detta. Ej underligt, att rikets ständer funno angeläget, att
Christinas religiösa uppfostran leddes i den rätta religionens
banor. Men ständerna hade också skarp blick för att det icke
var nog att inplanta det goda. Det onda måste också förtagas.
De funno i ett beslut av 1635 högnödigt, att drottningen icke
tillstaddes läsa några onyttiga än mindre skadliga böcker och
skrifter eller höra och fatta några onda meningar och domar
i andliga eller världsliga saker; allt för att hon icke måtte
i Guds ord besmittas med påviska eller kalvinska
villfarelser 3.
Ständernas läseförbud målar den dåtida svenska
ortodoxien. Men hur höga man än byggde skyddande murar,
murarna skulle icke skydda.
Den ortodoxa riktningen inom 1600-talets svenska kyrka
hade ute i Europa sin motsvarighet. Men den hade där som
sin motsats framkallat en annan, en synkretistisk. Dennas
livsprincip var icke avgränsning mot annorledes troende, utan
utvidgning av gränserna. Den tog sikte på det för de kristna
trossamfunden gemensamma och satte som sitt mål förening
eller åtminstone förlikning mellan den luterska och kalvinska
och om möjligt även den romersk-katolska kyrkan.
Grundvalen för denna förening trodde man sig ha funnit i den
älsta kristna kyrkans lära och bekännelse. Det var den
gamla drömmen återvänd; densamma som drömts före de
stora religionsstridernas utbrott under 1500:talet. Dess främste
bärare voro nu den tyske teologen Georg Calixtus och skotten
1 Stiernman, Alla riksdagars och mötens beslut II, 928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
