Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Erik XIV och Machiavelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krik XIV och Machiavelli.
27
Den furstetyp Erik förkroppsligar, har många och
betydelsefulla drag gemensamma med Machiavellis. Samlar
man några viktiga sidor hos denna, får man en
härskargestalt med ungefär följande drag. Hänsynslöst skall fursten
hävda statens makt, utåt och inåt, och aldrig släppa det
minsta efter på sin och statens höghet. Utåt skall han
befrämja statens intressen genom en kraftig, på erövring
inställd politik, vars förnämsta medel är kriget, furstens
viktigaste uppgift. För detta ändamål skall han skapa och
upprätthålla en inhemsk, på värnplikt byggd armé. De
erövrade länderna skall han genom tjänlig grymhet definitivt
kuva. Inåt skall han — med hjälp av lämpliga rådgivare
och efter behov skapade biträdande ämbeten — lika
hänsynslöst hävda sin makt. Detta vinnes bl. a. genom att
ständigt hålla misstänksamheten vid liv och förekomma samt
vid behov brutalt kväva alla upprorstendenser. Utåt som
inåt får han använda alla medel; han måste till statens bästa
bruka förställning och list, grymhet och våldsamhet, utan
moraliska hänsyn. Endast han förefaller dygdig, är det ej
så viktigt att vara det.
Detta är, kan man säga, å ena sidan nödvändiga råd
för en konung i allmänhet under början av nyare tiden, å
den andra en realistisk karaktäristik av politikernas vanliga
tillvägagångssätt. Men dessa maximer kunna också sägas
utgöra en sammanfattning av Erik -XIV:s regeringsprinciper.
Så nära ansluter sig den nordiske monarkens politiska teori
och praxis till den allmänt europeiska vid denna tid. Med
en aldrig upphörande följdriktighet har Erik i sin styrelse
försökt realisera den nya statens »förnuft». Den stat, som
föresvävat honom, är den nya tidens. Han är en fullgod
representant för tidens låt vara kanske ännu icke fullt
officiellt erkända fursteideal. Även till det utvärtes skenet har
hans politik frigjort sig från sedan sekler vedertagna schemata.
Man kan till slut — mera som ett kuriosum — ställa
frågan: har Erik känt och studerat II principe? Denna
tidens furstekatekes finnes icke upptagen i det ofta omtalade
inventariet över hans på Stockholms slott förvarade böcker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
