Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Lauritz Weibull.
I.
När professor Carlsson går att taga ställning till
spörsmålet, huruvida Kalmarmötet resulterade i en rättsgiltig
unioneli uppgörelse eller inte, inleder han med en skärskådan
av unionsbrevet sjelvt. Det är därvid inte endast brevet
sådant det nu föreligger, som kommer i fråga. Före brevets
nuvarande korroboratio har funnits en äldre. Dokumentet
ger i hela sin byggnad diplomatariskt vid handen, att det
från början skolat beseglas av de tre rikenas rådgivare och
män i Kalmar eller befullmäktigade ombud för dessa. I
överensstämmelse härmed har den äldre korroboratio varit
formulerad. Beseglingen har skolat ske endast »till mera bevaring»,
att brevets artiklar skulle »stadige, faste och obrytelige bliva
evinnerliga». Vad som i den nuvarande redaktionen följer
om de sex breven och de sjutton beseglarna är senare tillägg.
Den utgångspunkt professor Carlsson valt sig är fast
och säker. Han begynner med att från denna söka fastställa
unionsbrevets diplomatariska karaktär.
Unionsbrevet var från början, säger professor Carlsson,
avsett att vara »en formlig föreningsakt», utfärdad och
beseglad av den beslutande församlingen i Kalmar, »en
sjelv-förpliktande unionsakt». Kom så tilläggen i korroboratio.
Beseglarna omnämnes här i ett till sjutton personer begränsat
antal; de omnämnes utan minsta antydan, att de handlar
även å de övriga mötesdeltagarnas vägnar, inte ens såsom
rådgivare och män inom resp. riken. Genom detta sätt för
beseglarnas omnämnande förändrades, förklarar professor
Carlsson, totalt brevets diplomatariska karaktär. Man har
uppgivit den sjelvförpliktande unionsakten. Brevet blev i
stället till en akt, i vilken den överenskommelse, som skall
ha träffats, var upptecknad till ledning och efterrättelse för
de blivande sex brevens utfärdare. Med andra ord:
»vederbörande ha funnit ändamålsenligt att förvandla det
tillämnade traktatmässiga Kalmardokumentet till en vittnesakt».
Till att besegla detta »intyg» har »man» utsett de sjutton,
alla representativa personer, några från varje rike; dessa har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
