Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Lauritz Weibull.
tidigare menat: inte de tre rikenas rådgivare och män, utan
å ena sidan dessa, å den andra konungamaktens
representanter; det visar sig — vad man lika litet haft blick för —
kodifierat i ett ensidigt utställt dokument och detta att ha
varit avsett att beseglas endast av den förstnämnda parten.
Men i stället för denna part har enligt korroboratio endast
sjutton personer beseglat, i realiteten endast tio, och dessa i
samma korroboratio gjort den hittills oförstådda
stipulationen, att unionsöverenskommelsen skall »fulldragas» och
»fullkomnas» genom utfärdandet av sex nya brev, två från vart
rike, beseglade av konungen, drottningen, riksrådet och
köpstäderna i vart av de tre rikena. I själva verket har hela
överenskommelsen genom denna stipulation skjutits över i
framtiden, de beseglande förklarat sig inkompetenta att
förvandla unionsbrevet till en statsrättsligt giltig urkund. Detta
senare står emellertid i direkt strid med unionsbrevets
dispositi: enligt denna har rikenas rådgivare och män
genom själva unionsbrevet »fullbordat» överenskommelsen; de
har gjort det S:t Trinitatis söndag, den 17 juni, inte, som
brevets datum nu är, den 20 juli. Sammanhanget i brevet
är alltså brutet. Det följer härav, att den nuvarande
korroboratio inte kan vara den ursprungliga. En annan måste
från början ha funnits. Till yttermera visso kan man
under en rasur ännu delvis konstatera denna 1.
På de resultat den diplomatariska undersökningen här
givit bygges i min avhandling rekonstruktionen av
händelseförloppet. Fördraget i Kalmar skulle ha beseglats den
17 juni av rikenas rådgivare och män. Dessa beseglade
inte. Fördraget var därmed utan varje rättsgiltighet. Unio-
1 Professor Carlsson tager miste, när han uttalar, att denna rasur med
underliggande skrift är »av central betydelse» för min undersökning (475).
Den bestyrker endast ett redan vunnet resultat. — Om jag anat den vikt
professor Carlsson fäster vid, att han samtalsvis meddelat mig sitt rön om
läsningen av de raderade orden, skulle jag gerna framhållit detta. Det var
också ursprungligen min avsikt att göra det. Men jag ombestämde mig. Ty
rasuren är vidlyftigt omtalad av Taranger redan 1915 i Norges gamle Love
II: 1, 3, och den underliggande texten har sedan 1901 av varje skriftkunnig
kunnat utan svårighet läsas i den då utgivna reproduktionen av brevet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
