Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul Tisseau, Konspirerade Louis-Philippe 1815? Ett samtal mellan honom och greve Jakob Pontusson De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konspirerade Louis-Philippe 1815?
307
kvarhållen och hindrad att vända tillbaka till England; att han
ifråga om Ludvig XVIII hade tagit det fasta beslutet att inte
uppträda mot denne och sätta sig i spetsen för ett parti i
avsikt att störta honom från tronen, men att hans medgörlighet
ifråga om prinsarna inte gick lika långt; att prinsarna aldrig
kunde ha hopp att komma till regeringen; att det var med
knapp nöd, som man tålte deras närvaro; att om konungen
skulle upphöra att regera, det vill säga miste tronen eller slöt
sin bana, han själv förvisso skulle taga det tillfälle i akt, som
erbjöd sig; men att han under mellantiden fann sig väl till
rätta och skulle veta att hålla sig undan faran.»
Ernest Daudet skildrar den franske agent, som avgett
denna rapport, som en i allo förolyckad individ och vill inte
medge, att denne rätt återgett vad hertigen av Orleans låtit
undfalla sig. Hertigen, uttalar han, var behärskad,
reserverad, klok; man skall svårligen få någon att tro, att han öppet
framställt, att han hade för avsikt att bemäktiga sig kronan
vid konungens död och att han uttalat sig så utförligt och
lättsinnigt om vad han då tänkte företaga sig. Förhållanden,
menar Daudet, som tyder på, att ivern hos hertigens
interlokutö-rer åtminstone på denna punkt drivit dem att gå längre än
denne själv.
Är nu denna Daudets uppfattning riktig? Det visar sig, att
sex månader tidigare hertigen av Orleans uttalat sig rörande
alldeles samma spörsmål till dåvarande generalmajoren, greve Jakob
Pontusson De la Gardie. Hur har hans uttalanden här fallit?
Greve Jakob De la Gardie, som 1813 nämnts till Sveriges
ministre plénipotentiaire vid spanska hovet, passerade på
återvägen från Madrid 1815 Paris. Den 26 september anhöll han
om audiens hos hertigen av Orleans. Under den närmaste
månaden trädde han i förbindelse med denne, och hertigen visade
honom »mycken hövlighet»; i själva verket var han så gott
som den ende, vilken delade De la Gardies tankar om
Bernadotte. Detta visade sig, då De la Gardie invecklades i
svårigheter vid hovet och utmanade deputeraden
Duplessis-Gené-doux, som talat illa om Bernadotte, på duell; affären bilades
tack vare Chateaubriand. En knapp vecka efter hertigens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
