Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottagit underrättelsen om att den gloriöse monarkens liv
lyktats, som så, att därmed också »den med konst och makt
påträngda suveräniteten» vore upphävd samt »den gamla
odalfriheten till Svea och Göta riken åter hemfallen till
riksens ständer, som nu ägde rättighet att försätta regeringen i
det skick, som med rikets höghet och riksens ständers
frihet kunde instämma». De togo för god den i naturens ej
mindre än i Guds och andra fria folks lagar stadfästade
grundregeln att ett fritt folk äger en självständig och
oinskränkt rättighet att göra för och om sig de lagar, de finna
lämpligast, välja sig en konung samt utstaka för honom å
den ena och för sig själva å den andra sidan sådana
villkor, som bäst överensstämma med regentens höghet och
svenske mäns frihet.
Också bakom Fredenstiernas av lärd terminologi
tämligen oberörda framställning skymtar ännu efter närmare 50
år den rättskonstruktion, vilken ovan framställts som de
agerandes egen. Minnet av enväldets tillkomst genom en
ständerna avtvingad vrång uttydning av lagen lever kvar i
de citerade orden om den »med konst och makt påträngda
suveräniteten». Även vad i övrigt säges om dess början och
slut är alltför nationellt betonat, alltför olärt, för att en lära
om härskarfördraget därur skall kunna utläsas. Vad som
med Karl XILs död hemfaller åt riksens ständer är ej
suveräniteten — märk väl, att subjektet växlar — utan den
gamla odalfriheten till Svea och Göta riken, vad rimligtvis,
som av det följande framgår, närmast är en arkaiserande
omskrivning för rätten att välja konung. Konungabalken
talar ju strax innan den proklamerar valriket om att
Sveriges rike är av hedenvärld sammankommet av Svea och Göta
land. Däremot framställes den rätt, som genom
tronledigheten aktualiserats, att fastställa nya lagar nu som en »i
naturens lag» grundad »oinskränkt» rätt. Man märker här
en viss tendens att lägga det historiska händelseförloppet
och 1719 använd positivrättslig konstruktion till rätta efter
gängse naturrättslig schablon. Rimligtvis kan dock icke
sådant åberopas som vittnesbörd om huru det officiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
