Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Lagerroth: Revolution eller rättskontinuitet? Till belysning av det juridiska utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges nyare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändringen skulle inskränka sig till en personförändring. I
stället för den nästan sinnessjuke kungen skulle träda hans
tioårige son, tills vidare under en förmyndarregering, men
säkerligen med bibehållande av den gamla författningen.
Det är också bekant, hurusom Georg Adlersparre, som tagit
initiativet till revolutionen, önskade från tronen hålla borta
även Gustav Adolfs ättlingar och vägrade att efterkomma
den hemställan — ett mer imperativt ord är kanske ej på
sin plats — som interimsregeringen, sammansatt av den
detroniserade konungens rådgivare under ledning av hertig
Karl, gjorde, att han blott med hälften av sin kår skulle
infinna sig i huvudstaden, medan en annan del därav
detacherades mot ryssarna, som väntades landstiga i Uppland.
Han kändej sig mer solidarisk med sina medsammansvurna
än med en interimsregering, som ännu ej var vad man
kallat »lagstånden» [1] I huvudstaden stodo sedan två militära
befälhavare, Adlercreutz och Adlersparre, väpnade mot
varandra, beredda att, om det gällde, tända det borgerliga
krigets fackla. Och av sina officerare kände sig Adlersparre å
sin sida, sedan all förbindelse till statens högste chef vore
bruten, icke kunna begära militär subordination som en
juridisk plikt. »En insurgent-chef är», förklarade han, »så
till sägandes lämnad till sina troppars diskretion» [2].
Den lösning, Adlersparre i förstone ville giva
tronföljdsfrågan, betecknar ett hänsynslöst försök att återknyta
rättskontinuitetens avklippta tråd. Gustav Adolf skulle nämligen
bevisas vara en bastard och hertig Karl såsom Karl XIII
bestiga tronen i kraft av gällande successionsordning.
Ständerna, som sammankallats omedelbart efter Gustav Adolfs
avlägsnande, skulle därvid riktigt nog enbart spela en passiv
roll, i det bevisen för dem skulle företes.
Då den av Adlersparre föreslagna utvägen måste uppges
på grund av omöjligheten att skaffa bevismaterial, upphörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
