Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertil Axelson: Satsrytm hos Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Bertil Axelson.
361,5—6. Eidem myoparonem ingresso veluti
quän-dam elabendi semitam securis periculorum ånimis
exstruéhant. På förslag av Knabe utbytes exstruebant
mot struebant, vilket vållar cursus velox’ ruin. Det
rytmiskt betingade valet mellan enkla och
sammansatta verb ha vi förut sett flera exempel på. Med
exstruebant, som har en ganska vid användningssfär, kan
jämföras bl. a. 143,36 exstructo ponte; dock skall man
ingalunda vänta att finna exemplet i texten: här
insättes med samme Knabe instructo \
381,34—35. Filius Suerconis Ioannes, ut plurimum
strénuus, ita pårum facétus, irrisorio carmine fugam
eius proeliaque retexuit. Fastän J. Olrik, som Weibull
(269) anmärker, i sin danska Saxotolkning har klart
för sig betydelsen av facetus (’hövisk’), låter editionen
på Knabes förslag plurimum och parum byta plats, så
att texten kommer att lyda: ut parum strénuus,
itap/izn-mum facetus. Ur rytmens synpunkt har man haft en
mer än vanlig otur: ingreppet slår i en smäll sönder
två klausuler, först cursus tardus (plurimum strénuus),
sedan cursus planus (pårum facétus).
410,14—16. Itaque si animos suorum, non
numerum metiri velit, pius fiduciae ex eorum paucitate quam
metus ex hostium multitudine concipiéndum fuisse.
På förslag av J. Olrik korrigeras fuisse till fore, väl på
1 Vilket i viss mån erinrar om ett par fall, som sprida ett särskilt
klart sken över 1931 års Saxokritik. 473,2 ger Parisertrycket denna text:
ut illud (== simulacrum) eiicerent, imperabant; med Knabe korrigerar den
senaste editionen till egererent. Om man nu år 1931 inte hade hört
talas om det även från antikens latin ganska välbekanta bruket av eiicere =
ef†erre, egerere, hade man väl, kan det tyckas, bort begagna tillfället att lära
sig det ett par sidor efteråt, 475, 39—40 super ea (= simulacra!), cum a
Karentinis eiicerentur, sublimis consistere voluit. Men man är inte mycket
böjd att gå i skola hos Saxo: även på det senare stället insättes med Knabe
och knusende ro samma genomgripande omstöpning, egererentur. Det är
lätt att förstå Weibull och svårt att ens terminologiskt reservera sig, när
han på ett ställe (290) med bastantaste ord fastnaglar »det tillfälliga och
sjaskiga som vilar över upplagan i dess helhet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
