Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gustav Ljunggren, Nordiska personnamnsordböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Karl Gustav Ljunggren.
är den ende person med detta förnamn, som med full säkerhet är
känd från Skåne. På samma sätt kan det, för att taga ytterligare
några exempel ur högen, vara värdefullt att få veta, att namn som
A biörn y Dotir, Gøtstaf (A-art.) och åtskilliga andra i Sverige
vanliga namn endast anträffats i Skåne och Halland, att Guthserk
(A-art.) endast förekommer i Skåne och på Bornholm, men där
är väl belagt, att det mångfaldigt dokumenterade Huni (C-art.)
i Danmark under medeltiden endast är känt i Sönderjylland osv.
Gäller det att närmare utforska en i Rostocks universitetsmatrikel
1448 inskriven Sweno Antberni, har man att taga ställning till det
indicium, som ligger i att A-artikeln Arnbiorn (Ambiorn, Andbiorn
etc.) från tiden före 1500 upptager en person med detta namn
från det egentliga Danmark, en (en länsman) från Bornholm men
åtta från Halland. Elena eller Helena (C-art.), är tydligen länge
ett exklusivt prinsesse- och nunnenamn, och namnet Daghmar
bäres under den tid ordboken omspänner, endast av Valdemar II :s
gemål. Kulturhistoriskt och språkhistoriskt givande är att följa
fördelningen under senare medeltiden av de etymologiskt
identiska namnformerna Birger och Börje (C-art.).
Det antydda må vara nog för att något belysa verkets nytta
och den rikedom på upplysningar det innehåller. Noggrannheten i
återgivandet undandrager sig ännu till stor del av förut antydda
skäl bedömande, men att döma av de stickprov jag företagit, är
denna i regel så god som man kan begära och vänta. Tyvärr
finns det emellertid också avvikelser från denna regel.
Fullkomlig kan ingen ordbok bli, och naturligtvis kan det
hända, att specialforskaren kan påvisa luckor även i A-artiklarna;
vid ett av mina stickprov har jag funnit, att en 1434 (Lunds
ärkestifts urkundsbok 3: 137) bland tomtägare i Malmö nämnd Husfru
Arloff j Gisløw ej återfinnes i A-artikeln Arløgh, kvinnonamn (som
emellertid registrerar under år 1463 en »velbaaren Husfru» i Malmö
med detta namn; densamma?). En i samma artikel omtalad
skånsk bonde Nicolaus Arluæs(øn) borde med lika stor rätt ha
upptagits i den följande A-artikeln Arløgh, mansnamn. Under
artikeln Glum nämnes, att antagligen föreligger en svag sidoform
*Glume, *Glome i vissa ortnamn. Som prof. L. Weibull påpekat
för mig, nämnes emellertid i Annales regni francorum under år
817 (MG. SS in usum schol., 147) en dansk »Gluomi custos
Nord-mannici limitis». S. 134 uppträder namnet (under år 811) för
vanskat till Suomi.
Man finner ibland i det första häftet rubbningar i den
kronologiska ordningsföljden, utan att samma person eller personer av
samma släkt avses (se t. ex. C-artiklarna Abraham, Aki, Albrekt
och Andreas), vilket gör, att läsaren måste granska vissa artiklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
