Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Bland Norrlands prester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR AR «
N 4
sg
— 222 —
sar, der de voro bofasta. Önskvärdt vore att de föreningar, som
utsände dem, ställde sig i närmare förbindelse med presterskapet.
De predikanter och bokspridande lekmän, som ej anslöto sig
till kyrkan, vore af flera slag: några Laestadianer, baptister, sv.
missionsförbundets predikanter, helgelseförbundets, frälsningsar-
méns och andra. Dessa okyrkliga verkade mest i Medelpad, der-
näst i Herjeådalen och delar af Jemtland, minst i Vesterbottens
län och svenska Norrbotten. Från några församlingar vitsorda-
des de okyrkligas moderatiori, i andra gjorde de sig skyldiga till
proselytmakeri. En presterlig svaghet och undfallenhet mot dem
visade sig på några ställen genom upplåtande af skolhus för de- |
ras föredrag, något högst olämpligt, då frukterna af okyrkliga er
lekmäns verksamhet visade sig i partiväsen och kyrklig söndring.
Partibildningar och separatism. De förra uppträdde, då för-
samlingsmedlemmar samlade sig i vissa ensidiga grupper utan att
afsöndra sig från kyrklig ordning. Separation inträdde då de
skilde sig från kyrklig gemenskap, i synnerhet hvad beträffar nå-
demedlen. Till de förra hörde i Vesterbotten gammalluthera-
nerna. (Skolläraren Forsgrens i Dorotea pårtibildning hade ej
tagit stor spridning.) Större omfattning hade den Laestadianska
rörelsen, hvars stamort var de finsktalande församlingarna, hvar-
ifrån den spridt sig till Öfver- och Neder-Kalix. Omdömena om
Laestadianismen vore olika och den gestaltade sig olika i skilda
trakter. Mest söndrade den sig från kyrkan der största vigten
lades på bikt och absolution. Gammallutheraner funnes i Ve-
sterbottens kustland och i två Jemtlandssocknar; deras hufvud-
ort var Piteå landsförsamling, Elfsbyn, Neder- och Öfver-Kalix.
Ingenstädes går rörelsen framåt. En sidogren af sekten utgjorde
Bodellisterna, som ej hade någon annan beröring med prester-
skapet än vid husförhören, der de inställde sig för att disputera.
— Anniter funnos blott i fyra ångermanländska församlingar och
en i Vesterbotten; de flesta i Arnäs, 45 stycken.
Bland nyare separatister märktes baptister, spridda i Ånger-
manland och Vesterbotten, minst i södra Lappland, mer i Norr-
botten, i de flesta delar af Jemtland och öfver hela Medelpad.
I Sundsvall räknade de öfver 300 medlemmar, antalet i hela stif-
tet torde uppgå till något mer än 3,700, således betydligt mindre
än 1890, då antalet uppgafs till omkring 4,500. Af embetsbe-
rättelserna framgingo, att baptismen ej vidare utvidgade sig. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
