Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiii SCENEN iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimmiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiimiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiii
fört med utsökta insatser av bl. a. Ivan Hedqvist och
Tollie Zellman. Detsamma kan sägas om Oscar
Ryd-qvists journalistiskt färgade lustspel »Hans majestät får
vänta», som gavs av Allan Rydings sällskap med
Gunnar Tolnæs som gäst och Anna Lisa Ryding — förra
säsongens unga och lyriska »Sankta Johanna» — som den
tilltagsna telegrafisten.
Albert Ranft har besökt landsorten med en ansenlig
repertoar av farser, de flesta franska. Största framgången
vann han med »Annonsera», där han som bekant av den
beskäftige annonsagenten Ambrose Peale skapat en
verkligt rolig typ. Av övriga pjäser på repertoaren märktes
Robert de Flers’ och Franjois de Croissets »De nya
herrarna», Maurice Hennequins »Liljan på sopbacken»
(»Herrn som kommer klockan 5» eller något ditåt i
Stockholm) samt Georges Feydeaus »Spökhotellet». Den
nu snart 70-årige direktören spelade med ungdomlig
spänstighet huvudrollerna i alla dessa pjäser och
tillvaratog komiken med bästa resultat. Men med
publik-tillslutningen var det sämre ställt.
Operetten står sig gott i konkurrensen, särskilt då
den moderna och helst med en stjärna i programmet.
Hippodromteatern i Malmö har gjort lyckade
utflykter, först med Hervés »Lilla helgonet», där Ingalill
Söderman ju har en av sina glansroller, och senare med
Walter Kollos »Ungkarlsfrun» — egentligen ett lustspel
med musik — med en huvudroll som tycktes gjord för
fröken Södermans gnistrande aktion och pigga
uppenbarelse. Casinoteaterns i Oslo turné med Kålmåns
»Kar-nevalsdrottningen» blev också en framgång; ensemblen
var homogen och i huvudrollen visade Kirsten Flagstad
Hall ett medryckande temperament och en kultiverad
sång.
Så ha vi slutligen den långa raden av revyer — tidens
dramatik framför all annan. Rolf har levat högt på sin
lyckade höstrevy, som i landsorten till och med fått
tjäna som vårrevy med eller utan charmören själv. Vi
ha fått i oss Fludson girls, Arnesen-sång och
Rolfsen-komik så att det nästan stockar sig i halsen. Och strax
före Rolfs stora vårpremiär i Göteborg spelade han ett
par kvällar i Norrköping. Reklamen utlovade stora
nyheter, men dessa inskränkte sig till några kupletter och
ett par sketcher. För övrigt var det åter de gamla
slagnumren från höstrevyn. Rolf har svagheten att
reklamera väl våldsamt. Karl Gerhard har inte varit så
flitig. Han uppvaktade landsorten i höstas med »Du gamla,
du fria», ackompanjerad av bl. a. Lili Ziedner, Carl
Hagman, Hillevi Stenhammar och vackra Rritta Werner.
Naturligtvis gjorde både Rolf och Karl Gerhard den succés,
som endast tillkommer revykonstens utvalde.
Arktisk friluftsteater
3)e klimatiska förhållandena i öörjan av månaden, då ett par friluftsscener startade, inspirerade fr össian
Ölgström till ovanstående fantasier, J3yckligtvis fjar temperaturen sedan stigit, om ock oöeiydligt
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
