Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 LVISELLA.
I ett af dessa täcka kabinetter
bjöd Jean den sköna gästen slå sig ned,
då han som värd bestälde vin och rätter.
Jag vet ej hvilka, ty jag var ej med,
men gissar, att cliquot och omeletter
och stekta rapphöns icke fingo fred.
Det kan dock qvitta lika: kockens gloria
är icke hufvudsak i min historia.
Men det är visst, att sedan barndomsåren
njöt Luisella knappt så sorgfri stund,
ty Jean var lycklig, han var glad, den dåren,
och glädjen smittar, när i dess förbund
champagnens perlor fräsa öfver spåren
af det, som dystert dväljs i hjertats grund.
De gjorde ock, att Luisella skrattade
och talte fortare, än målarn fattade.
Med ens blef hon dock tyst, och handen räcktes
till tecken, att hon vännen stillhet bjöd;
mot damastväggen hvita halsen sträcktes,
och kinden blef än blek, än häftigt röd;
af munnens bittra uttryck Jean förskräcktes,
och blicken stirrade som på en död.
Hon lyddes, satte handen till sitt öra
och tycktes sjelfva domsbasunen höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
