Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 A TELIERN.
Stor är hans magt, hans later äro milda
att dana själen för en högre verld;
låt ej hans fromma mödor bli förspilda,
det går ej an att vara som ett svärd
emot de höga, lätt de blifva vilda;
det undviks med en ringa ömhets gärd.
Var klok, mitt barn, och du kan dig förvissa
att, liksom jag, en gång bli abedissa.
Hans nåde kallar just i dag din pappa,
ja, det kan hastigt bli din lyckas klaf;
och tänk, att vara slägtens räddningstrappa,
då nöden eljest hotar den med qvaf:
det kommer dotterns hjerta visst att klappa,
det blir en vacker vård på nunnans graf . . .
O, jag är rörd . . . jag går till frukostsalen . .
mins barn, i morgon kommer kardinalen.»
Det talet gjorde kanske godt åt muren,
men flickan fann det utan all effekt.
Hon var lik fogeln, som ur trånga buren
vill flyga strax, då gallret synes bräckt;
hon brann, sen väl den sydländska naturen
för ömma känslor en gång blifvit väckt,
och barnet mognadt var till romarinna,
beredd att våga, längtande att vinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
