Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfversikt af missionens äldsta historia - A. Den apostoliska missionen - Den apostoliska missionens mål - De särskilde apostlarnes missionsarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla folk — det var det stora målet, som de med klart
medvetande hade till ögonmärke. Världen var visserligen för dem långt
mindre än för oss. De anade icke »den nya världens» tillvaro på
andra sidan oceanen. Men så långt som enligt deras förmenande
jorden sträckte sig, så långt sträfvade de att nå. Paulus kände sig
stå i skuld hos alla, både hos greker och barbarer, både hos vise
och ovise (Rom. 1: u), och kunde icke tänka sig att stanna, förrän
han uppnått yttersta västern (Rom. 15: 23 f.).
Och målet hägrade icke för dem i en aflägsen, dimhöljd
framtid. De tänkte sig kunna uppnå detsamma under sin egen lifstid.
»Herren är nära» (Fil. 4: 6) — det var den stora förväntningen,
som under apostlatiden var den bärande tanken. De väntade själfve
att få upplefva hans återkomst. Visserligen är det icke därför riktigt
att säga, att Jesu återkomst var det stora missionsmotivet *). Den
egentliga drifkraften, som förde arbetet framåt, är Herrens befallning
(Matt. 28) eller med andra ord Kristi kärlek, som fyllde deras
hjärtan (jfr 2 Kor. 5: 14). Men den stora förhoppningen lyste öfver
deras arbete, och det samband, som Jesus själf satt emellan sin
återkomst och missionen (Matt. 24: 14), utestängde för dem alldeles
möjligheten att till kommande, aflägsna tider uppskjuta någonting.
De särskilde apostlarnes missionsarbete.
Uppnådde de då icke detta mål? Paulus svarar med skriftens
ord: >Jo visserligen. Deras ljud har utgått öfver hela jorden, och
deras ord till världens ändar» (Rom. 10: is). Om Paulus veta vi af
hans egna skrifter och Lukas’ berättelse — oaktadt vi ju blott genom
pastoralbrefven få en mycket svag inblick i hans sista stora resa —
tillräckligt mycket för att erhålla en liflig bild af kyrkans störste
missionär. Vi få ett mäktigt intryck af den nödvändighet, som dref
honom (1 Kor. 9: iö), den kärlek, som aldrig tröttnade på att vara allt
för alla, den offervillighet och det mod att lida, med hvilket han i
sanning kan berömma sig af sina skröpligheter, den Andens kraft,
hvarmed han gång på gång återupptager kampen såväl mot sina egne
förstockade landsmän som mot hednavärldens vise, den outtröttliga
reslusta, som drifver honom skyndsamt från ort till ort för att
förkunna Kristi evangelium öfverallt, där Kristi namn icke var kändt
*) Såsom man velat finna detsamma i 2 Petri 3: 12. Där är det emellertid icke
frågan om missionsarbetet, utan om helgelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
