Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Den förste lutherske banbrytaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Budskapet härom nådde Lütkens på hans yttersta. »Nu vill jag
gärna dö,» sade han, sedan jag fått upplefva denna glädje. Gud
välsigne konungen!» Men det %ar farliga tider för missionen:
Lütkens efterträdare var en svuren fiende till pietisterna. Bövingh sände
sina klagomål till Europa och kom snart själf efter. Men lyckligtvis
nådde Plütschau ungefär samtidigt hemlandet, och Bövingh blef
öfver-bevist om öfverdrifter och osanningar i sina berättelser. Konungen
blef ännu mera varmt intresserad för missionen. Alltifrån december
1713 lät han sig under påklädandet föreläsa missionsberättelserna från
Halle och skref ett egenhändigt bref till skydd och uppmuntran,
hvilket skulle hafva gjort Ziegenbalgs hemresa öfverflödig, så framt det
hade nått honom i rätt tid.
1 Köpenhamn tänkte man nu på att upprätta ett
missionsseminarium för utbildande af danske missionärer, men planen
misslyckades. Plütschau, som var utsedd till dess föreståndare, blef präst i
Holstein, där han ända till sin död verkade för missionen. I
september 1714 blef vidare Ziegenbalg utnämnd till prost, hvarigenom den
nödvändiga — och redan bittert saknade — lokala öfverledningen blef
lagd i rätta händer. Och slutligen upprättades i december 1714 det
danska missionskollegiet under ledning af geheimeråd v.
Holstein och med pagehofmästaren Wendt, en liflig vän af pietismen
och missionen, till sekreterare.
Härigenom blef missionen upphöjd till att i fullaste mening vara
den danska kyrkans angelägenhet. Missionskollegiet skulle äfven taga
sig af arbetet för öfrige hedningar inom statens område. Och genom
en offentlig skrifvelse uppmanades alla, som nitälskade för
människornas frälsning — i synnerhet alla präster — att deltaga i arbetet,
särskildt genom församlingens förböner hvarje söndag. Ja, man hyste
tankar på att samla hela den lutherska kyrkan om detta arbete och
utnämnde därför tvänne korresponderande ledamöter för Tyskland.
Så lofvande förändringar hade inträdt, då Ziegenbalg hemkom
(i juni 1715). Han sökte upp konungen, som låg i läger utanför
Stralsund och midt under krigsbullret skänkte honom flera timmars
audiens. I Köpenhamn, liksom öfverallt, gjorde Ziegenbalg numera
ett ofantligt godt intryck — motgångarna hade mognat honom —,
och han lyckades efter mycken strid öfvervinna ostindiska kompaniets
envisa motstånd. Därefter reste han till Tyskland, besökte Halle, där
han kom i personlig beröring med Francke och tillika vann sig en
brud, Maria Dorothea Saltzmann. Äfven andra intresserade orter
besökte han. På utresan gjorde han ett uppehåll i England, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
